Varje dag en valdag

Predikan i Sollyckans kyrka 9 september 2018

Gör er inga bekymmer, säger Jesus. Det är lätt att säga. Men kan vi leva utan bekymmer? Alla har vi ju saker vi oroar oss för – för vår egen del, för människor vi bryr oss om, för världen vi lever i.

Så här på valdagen är det lätt att känna sig lite extra bekymrad, för hela valkampanjen handlar ju om att lyfta fram problem, sådant som har gått snett och som bara kommer att bli värre om de andra partierna får styra. Trots att vi lever i ett av världens rikaste och tryggaste samhällen någonsin, så domineras nyhetsflödet av problem och bekymmer och elände.

En del är lyxproblem och bagateller. Men en hel del är problem på riktigt, när människor far illa på olika sätt. Och klimatförändringarna kommer vi inte undan. Det berör oss alla att isarna smälter och odlingsmark blir öken. Vad skall vi äta, vad skall vi dricka, vad skall vi ta på oss – det är inte bara triviala frågor, utan på längre sikt är det frågor som handlar om vår överlevnad på jorden. Så hur ska vi kunna leva utan att göra oss bekymmer?

Var det enklare på Jesu tid, när man inte behövde höra om allt elände i världen? Nej, det tror jag inte. Nöden och otryggheten var så nära inpå skinnet för de flesta. När människor frågade Vad skall vi äta, så handlade det inte om pizza eller tacos. Frågan var om man över huvud taget hade något att äta i morgon. Till de människorna säger Jesus: Gör er inga bekymmer. Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Vi ska söka Guds rike. Guds rike finns överallt där Guds vilja sker, överallt där det finns kärlek och medkänsla och försoning, överallt där brödet delas och orden är vänliga, överallt där livet är gott och rätt och så som Gud har skapat det. Guds rike är nära, säger Jesus. För Gud är alltid nära. Kärlek och frid och livsglädje är alltid nära.

Vi ska söka Guds rättfärdighet. Inte vår egen rättfärdighet, för den är så liten och futtig i det stora hela. Guds rättfärdighet är som väldiga berg och som det djupaste hav, står det i Psaltaren. Guds rättfärdighet är att solen stiger upp och skiner över onda och goda. Guds rättfärdighet är att liljorna växer och fåglarna hittar mat. Guds rättfärdighet är att Gud upprätthåller livet i varje ögonblick och aldrig överger sin skapelse.

Jesus säger alltså till oss att botemedlet mot våra bekymmer, det är att ha vårt fokus på rätt ställe. Vi får ha vårt fokus på Gud, som är källan till allt gott. När vi har vårt centrum i Guds rike och Guds rättfärdighet, då hamnar allt annat i sitt rätta perspektiv. Då kan vi ta oss an klimatkrisen, utan att tyngas av att allt hänger på oss.

Val till riksdagen har vi bara vart fjärde år, som tur är. Men varje dag är en valdag, då vi får välja vad som är viktigast i livet för oss. Varje dag kan vi välja att ta emot Guds rike och Guds rättfärdighet. Varje dag är viktig och värdefull, för varje dag väljer vi om vårt liv ska vara tid som rinner iväg, eller om vårt liv ska ha sitt centrum i kärlek och nåd. Det viktigaste och bästa i livet är alltid tillgängligt för oss, för Guds nåd är var morgon ny och Guds rike är alltid nära.

Men hur ska vi göra för att söka Guds rike? Finns det goda råd för hur vi ska komma ihåg att ta emot Guds kärlek och godhet? Ja, det finns det. Några råd får vi i de andra bibeltexterna vi läst idag, från profeten Nehemja och aposteln Paulus.

Det främsta rådet är bönen. Nehemja tackar Gud för allt gott som Gud gör. Tacksägelsen är viktig för att upptäcka det goda och ha vårt centrum i Gud. Paulus ber för sina vänner från Efesos. Förbönen är också viktig för att vi ska se Guds omsorg om människor, och för att lyfta blicken från våra egna bekymmer.

Det andra rådet är gemenskapen. Nehemja talar om hur folket vandrat tillsammans genom öknen. Paulus säger till sina vänner att de ska vara Guds byggstenar, för att tillsammans bygga upp Guds tempel. Tillsammans med andra är det lättare att uppleva Guds rike och Guds rättfärdighet. Vi ger stöd och glädje till varandra, och i vår gemenskap finns det glimtar av Guds rike.

Det tredje rådet är medmänskligheten. Paulus talar om att ta sig an de svaga, för att det är saligare att ge än att få. Vi ska förstås bry oss om människor för deras egen skull. Men också för vår egen skull, för det är ofta genom att göra något konkret för andra som vi själva får glädje och hopp.

Genom bön, gemenskap och medmänsklighet får vi öva oss i att söka Gud. Varje dag och varje ögonblick får vi söka Guds rike och Guds rättfärdighet. Och vi får börja här och nu, i den här gudstjänsten i Sollyckans kyrka. Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Vi får ta emot nattvardens bröd och vin. Vi får klä oss i Guds kärlek och nåd.

Gör er inga bekymmer, för er himmelske Fader vet vad ni behöver. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Annonser
Publicerat i Predikan | Lämna en kommentar

Vem är min nästa?

Vem är min nästa? Vem är min medmänniska som jag ska bry mig om och ta ansvar för?

Det är en judisk laglärd som frågar, och Jesus svarar med att berätta om den barmhärtige samariern. ”Tänk dig att en judisk man, du själv eller någon som du, blir överfallen av rövare och lämnas vid vägkanten. En präst får syn på honom, men går förbi. En levit gör likadant. Men en samarier, en av dem som du föraktar och ser ner på, stannar och hjälper honom. Vem är då den slagne mannens nästa? Gå du och gör som han!”

Poängen är inte bara att den laglärde ska vidga sina cirklar och betrakta samarier som sina medmänniskor. Då hade berättelsen lika gärna kunnat handla om en barmhärtig jude som hjälper en misshandlad samarier. Men Jesus vänder på rollerna. Den laglärde, som vill vara expert på kärleksbudet och Guds vilja, ska lära sig lagens rätta tillämpning av en samarier. Hans uppgift är inte att vara expert på Guds kärlek, utan att se Guds kärlek hos andra och lära av det.

Vem är min nästa? Det är inte en teoretisk fråga med ett rätt svar. Det är en praktisk fråga som välkomnar mig att se Guds kärlek hos den jag möter, även där jag minst väntar mig det.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Guds tempel

Tal vid återöppnande av Apelvikshöjds kyrka 19 augusti 2018

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot.
Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.

Vi är många som har längtat efter att få mötas här igen i Apelvikshöjds kyrka. Nu får vi fira att bygget är färdigt. Kyrkan är renoverad och utbyggd så att fler ska få plats. Vi har ventilation och uppvärmning som fungerar. Vi har väggar och tak som ska tåla regn. Vi har rustat upp kyrkbänkar och andra inventarier så vi ska kunna slita på dem i många år. Nu är allting nytt och fräscht och fint. Det får vi fira.

Guds tempel är en väldigt viktig plats, för det är där vi möter Gud. Det är i templet som vi möter vårt ursprung och vårt mål och meningen med vårt liv. Det är därför vi längtar till den heliga platsen – för att vi längtar efter Gud. För att vi längtar efter helhet och mening.

Guds tempel är inte en byggnad i första hand. Guds heliga tempel är du. Din kropp och din själ är platsen där Gud bor. Du är ett heligt rum, och den som sitter bredvid dig är också ett heligt rum. Tillsammans är vi levande stenar i ett andligt husbygge. Vi är ett heligt tempel som hålls ihop av hörnstenen, Jesus Kristus.

Det är vi människor som är Guds tempel. Men skalet är också viktigt. Vi behöver en plats där vi kan mötas till gudstjänst och bön. Vi behöver ett tak över huvudet där vi kan höra Guds ord och dela sakramenten.

Och det gör ju inget att det är ett vackert skal vi har här i Apelvikshöjds kyrka. Har ni lagt märke till att det finns detaljer av guld lite här och var – kyrktuppen, altartavlan, psalmtavlorna, kyrkbänkarna… Guldet är den himmelska färgen, den himmelska glansen. Så glimtarna av guld påminner oss om glimtarna av himmel mitt ibland oss.

Bland det finaste av det som är nytt här i kyrkan, är brödet och fiskarna på glasväggen vid ingången till kyrkan. Förlagan är en mosaik från 400-talet, som finns i en kyrka vid Gennesarets sjö. Brödet och fiskarna påminner oss om brödundret, när Jesus mättade fem tusen man ute i öknen med två fiskar och fem bröd. Jesus är Livets bröd, och här är platsen dit vi får komma med vår hunger.

Vi har byggt ut kyrkan för att fler ska få plats. Men här får gärna fortsätta att vara trångt. Det viktigaste är att här finns hjärterum. Här finns rum för ett hjärta som söker Gud. Här finns rum för Gud som söker oss.

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot.
Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.

Publicerat i Predikan | Lämna en kommentar

Trettio tusen silvermynt

Predikan i Varbergs kyrka 29 juli 2018

Fem talenter – det är väldigt mycket pengar. En talent är sex tusen silvermynt, eller ungefär trettiofem kilo. Så den tjänare som fick en talent fick hela ryggsäcken full med pengar, så mycket som han kunde bära. Den som fick två talenter behövde ta en packåsna till hjälp för att få med sig alla silvermynten. Och fem talenter, etthundrasjuttiofem kilo, det blir en hel vagnslast med silvermynt.

Det är svårt att översätta talenter till dagens penningvärde, för ekonomierna är så olika. Men vi får tänka att det handlar om många miljoner kronor. Sådana summor som är fantasibelopp för de allra flesta.

Vad skulle du göra om du hade så mycket pengar? Om du hade en hel vagn med trettio tusen silvermynt, vad skulle du göra då? Eller om du hade trettio miljoner kronor? Det är den frågan som spelbranschen använder för att locka oss att köpa lotter och spel. De säljer drömmen om ett bekymmerslöst liv, där vi kan köpa allt som vi önskar oss.

Men för tjänarna i berättelsen blev det inte ett bekymmerslöst liv. Tvärtom. Pengarna var ju inte deras egna, utan de var förvaltare som skulle ta hand om pengarna åt sin herre. Det var nu deras bekymmer började. Den som hade en vagn med pengar skyndade sig iväg och köpte upp allt möjligt som kunde ge avkastning på pengarna. Jordbruksmark och vingårdar, handelsskepp och tullrättigheter. Den som hade en packåsna med pengar gjorde likadant.

Men den som hade en ryggsäck med pengar, han vågade inte riskera något. Skörden kunde ju slå fel. Skeppen kunde förlisa. Ett uppror skulle kunna förstöra tullinkomsterna. För säkerhets skull grävde han ner pengarna i stället, hela ryggsäcken, så han säkert visste var han hade dem någonstans.

När den rike mannen kommer tillbaka kräver han redovisning av sina tjänare. Den förste tjänaren visar stolt upp att han nu har två vagnar med silvermynt. Den andre tjänaren har två packåsnor fullastade med pengar. Men den tredje tjänaren kommer med sin jordiga ryggsäck och ger tillbaka exakt det belopp som han tagit emot. Han har inte rört pengarna, inte använt dem, bara stoppat undan dem.

Den rike mannen berömmer sina högpresterande tjänare och belönar dem. Men den lågpresterande tjänaren kallas för slö och oduglig och kastas ut i mörkret. Det hjälper inte att han håller ett försvarstal där han förklarar att han var rädd och därför ville vara säker på att inte förlora pengarna.

Vad lär vi oss av den här berättelsen? Jesus säger att det är en liknelse om himmelriket – ”det blir som när en man skulle resa bort…” Det är alltså inte en beskrivning av hur himmelriket fungerar. Men något i berättelsen ska likna himmelriket. Det finns något här som visar hur det sanna och verkliga livet ser ut, livet med Gud. Men vad kan det vara?

Det mesta i berättelsen liknar mest den vanliga, hårda verkligheten. En rik och girig man som kräver ränta på sina pengar. Tjänare som ser till att pressa fram vinst till priset av arbetares och jordbrukares hårda slit.

Kan poängen vara att vi ska vara goda samhällsmedborgare genom att investera vårt kapital och tjäna så mycket pengar som möjligt? Nej, det går på tvärs mot allt annat som Jesus säger. ”Samla inte skatter här på jorden”, säger han. ”Samla skatter i himlen” i stället. Det vill säga, satsa på det som är värdefullt inför Gud. Visa kärlek och omsorg om dina medmänniskor. Ge mat åt den som är hungrig och kläder åt den som behöver det. Direkt efter liknelsen om talenterna kommer liknelsen om fåren och getterna, där Jesus gör klart att de enda pengar som har värde inför Gud är de vi gett bort.

Kan poängen vara att Gud är som herren i den här liknelsen, som belönar de flitiga och bestraffar den som är ängslig och oföretagsam? Nej, Gud är raka motsatsen till den hårde och girige mannen som kräver ränta på sina pengar. I bibeln ses det som orättfärdigt att ta ränta när man lånar ut pengar. Det är ett sätt att utnyttja den fattige som behöver låna. ”Ge åt den som ber dig”, säger Jesus. ”Gör gott och ge lån utan att hoppas få igen.” Gud är inte den som ”skördar där han inte har sått”, utan tvärtom den som ger liv åt allt.

Den rike mannen i liknelsen påminner mer om Herodes Antipas, som var furste över Galileen på Jesu tid. Två gånger reste han till Rom för att försöka övertala kejsaren att utnämna honom till kung över hela Judeen. Då utsåg han förvaltare som tog hand om hans egendomar, ungefär som tjänarna i liknelsen. Men båda gångerna misslyckades Herodes Antipas med sina ambitioner. Han blev inte kung.

En av Herodes Antipas tjänare, eller kanske hans tjänares tjänare, hette Matteus. Matteus var tullindrivare i Kafarnaum i Galileen, och bidrog till att pressa ut pengar från fiskarna i Galileiska sjön till Herodes Antipas kassakista. Men när Jesus kallade Matteus till lärjunge, lämnade han tullhuset och blev en i gruppen av tidigare fiskare och upprorsmakare.

När Matteus berättar liknelsen om talenterna har han erfarenhet både av att vara den gode tjänaren som förvaltar sin herres kapital, och att vara den misslyckade tjänaren. När Jesus greps av soldaterna i Getsemane, då blev Matteus rädd och flydde med de andra lärjungarna. Jesus ger sitt liv för dem som är misslyckade och rädda och för alla som är i mörkret. Därför kan liknelsen om talenterna inte handla om hur Gud behandlar den som misslyckas. Gud är raka motsatsen till den hårde och krävande herren i liknelsen.

Poängen med liknelsen är att vi är förvaltare. Vi har enorma rikedomar, men de är inte våra egna. Var och en av oss har blivit anförtrodd med talenter att förvalta. Livet självt är en oerhörd rikedom – att vi finns till, att vi fått vakna upp till en ny dag. Den värld vi lever i är en rikedom, med skogar och hav, fiskar och fåglar och allt som lever. Våra medmänniskor är en rikedom, vänner och familj och alla som vi på olika sätt har att göra med. Vår samlade kunskap är en rikedom att ta vara på, den vetenskap och erfarenhet som gör att vi kan förstå livet och världen. Och var och en har vi fått våra särskilda gåvor och talanger att förvalta. Om vi tänker efter så ser vi att vi är som tjänarna i liknelsen – vi har säckar och vagnslaster av rikedomar att ta vara på, av sådant som är mycket mera värdefullt än silvermynt.

I bibelns första kapitel berättas det att Gud har skapat allting som finns. ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser”, säger Gud. Hur jorden har frambringat alla olika livsformer, det beskrivs inte i bibeln. Det får vi ta reda på genom naturvetenskapen. Det som bibelns skapelseberättelse vill säga oss är vad som är människans uppgift i skapelsen. Vi är skapade till Guds avbild. Vi ska vara lika Gud.

Det är en oerhörd välsignelse och utmaning vi får på bibelns första blad. Vi ska vara lika Gud. Vi ska vara kreativa och kärleksfulla, som Gud själv. Det är grunden för både människovärde och ansvar.

Alla människor är skapade till Guds avbild, det är viktigt att lägga märke till. Både kvinnor och män är Guds avbild, precis lika mycket. Både svarta och vita är Guds avbild, svenskar och kineser, fattiga och rika, högpresterande och lågpresterande. Så fort vi inför någon gradering av människovärdet och säger att vissa är viktigare och värdefullare än andra, då bryter vi mot Guds skapelseordning. Varje människa är skapad till Guds avbild, precis varenda en. När vi möter en främling, då möter vi Guds avbild.

Människorna ska ”vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden”. Den delen av uppdraget kan vi nog se som verkställd idag. Men uppgiften kvarstår att härska över jorden, ”över alla djur som myllrar på jorden”. Och vi ska härska som Guds avbild. Vi ska inte vara som Herodes Antipas som vill ha ränta och vinst på allting. Vi ska utöva vår makt som Gud själv, med kärlek och omsorg.

Med makt följer ansvar. Därför har vårt ansvar som människor aldrig varit större än idag, när vi har makt att både förgöra jorden och rädda den. Budskapet i den urgamla skapelseberättelsen är lika aktuellt som någonsin – vi har ansvar för både människor och djur och hela vår jord. Och Gud är med oss i detta ansvar. Vi är inte övergivna. Hela skapelsen vibrerar av Guds ande och ord.

Liknelsen om talenterna påminner oss om att vi är förvaltare och att vi ansvarar inför vår Herre för hur vi tar vara på våra rikedomar. Men allt är inte krav och börda i liknelsen. Det finns också en glimt av nåd och välsignelse. När tjänarna är trogna sin uppgift får de gå in i sin herres glädje. Det visar sig att talenterna de fått att förvalta trots allt är deras egna. De får behålla det som de blivit anförtrodda och allt som de har tjänat längs vägen.

Här får vi en glimt av himmelrikets logik. När vi vill satsa på oss själva, på mig och mitt, då går vi miste om det viktigaste i livet. Men när vi ser vår uppgift som att tjäna och förvalta, då finner vi den sanna rikedomen. Den sanna glädjen är inte att vinna trettio miljoner. Den sanna glädjen är att leva i kärlek, att ta emot Guds nåd för att kunna ge av de gåvor vi fått. Då blir rikedomen vår egen, när vi delar den med andra.

Publicerat i Predikan | Lämna en kommentar

Kyrkan, kärleken och Pride

Insändare i Hallands Nyheter 28 juni 2018

”Den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen”, står det i Bibeln. ”Kärleken vållar inte din nästa något ont.” Jag behöver alltså veta vad som är gott och ont för min medmänniska, för att kärleken ska vara på riktigt. Kärleken förutsätter lyhördhet och respekt för våra olikheter.

Därför är det viktigt med Pride. Okunskap och fördomar har vållat mycket ont för HBTQ-personer som inte tillåtits att vara sig själva. Fortfarande utsätts människor för våld och diskriminering för att de är homo eller bi, trans eller queer. Kärleksbudet kräver av oss alla att vi söker kunskap och visar respekt och solidaritet med våra medmänniskor.

Varje människa är skapad till Guds avbild. Våra olikheter är en del av skapelsens skönhet och rikedom. Därför är Svenska kyrkan med i Pride. Därför går vi med i Pridetåget, därför bjuder vi in till regnbågsmässa i Varbergs kyrka. Störst är kärleken.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Svenska värderingar

Tacksägelsebön på Varbergs torg, nationaldagen 6 juni 2018

Det är en vacker flagga vi har hissat, den blåa och gula. Jag tror den betyder något för oss alla, men vi kan ha många olika associationer till vad den svenska flaggan står för. Den kan stå för tradition och samhörighet. Den kan stå för högtidsdagar och födelsedagar då vi hissar flaggan.  Den kan stå för jordgubbar och semester. Den kan stå för landslaget i fotboll eller ishockey. Den kan stå för vår svenska kultur, som vi blir mest medvetna om när vi är utomlands. Och den kan stå för det nya landet, som tog emot oss när vi var på flykt.

Ibland talar vi om svenska värderingar. Jag tror att om vi gick laget runt och berättade om vad vi menar med svenska värderingar, så skulle vi ge lite olika svar. En del svar skulle låta som socialdemokratiska värderingar eller borgerliga värderingar. Det skulle vara värderingar om nationalism eller om internationell solidaritet. Det skulle vara kristna värderingar eller sekulära värderingar. Det skulle vara värderingar som handlar om västerländsk demokrati och humanism, om mänskliga rättigheter, om jämlikhet och tradition, och om ansvaret för framtiden och miljön.

Om vi ska hitta en gemensam nämnare i allt detta så blir det kanske den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Den principen kan de allra flesta skriva under på. Den gyllene regeln är kärnan i att ha värderingar och moral. Jag citerar den gyllene regeln från Bibeln, men den finns formulerad på liknande sätt i alla kulturer och religioner. Den gyllene regeln är både allmänmänsklig och svensk.

Vad är det vi firar när vi firar nationaldagen? Jag tror det kan vara lite olika saker vi firar, och så får det lov att vara. Vi får rymmas på samma torg och under samma flagga, med våra allmänmänskliga likheter, och med våra olikheter i värderingar och traditioner. På nationaldagen kan vi förenas av tacksamheten över det som är gott och bra i vårt land, och vår önskan att fortsätta leva i fred och välstånd.

Vi får bli stilla en stund och tänka på vad vi är tacksamma för och vad vi önskar oss för Sverige.

Gud, tack för vårt underbara land,

för skogar och ängar, hav och sjöar,

för mäktiga fjällvidder och böljande fält,

för myllrande städer och levande landsbygd.

Gör oss medvetna om värdet i nedärvda traditioner

och öppna oss för rikedomen i mångfalden av nya erfarenheter och kulturer.

Gud, välsigna Sveriges land.

Välsigna vårt land med regn och sol,

fred och hälsa,

bröd och gemenskap

och frid i själen. Amen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Till Olivia på dopdagen

Predikan vid Olivias dop i Varbergs kyrka 3 juni 2018

Olivia, nu ska du snart döpas här i Varbergs kyrka. Du har inte valt själv att du ska döpas, utan dina föräldrar har burit dig hit. Så är det med mycket av det som är viktigt i livet, att vi hör till ett sammanhang innan vi själva kan välja vart vi vill höra. Vi får mycket som gåva innan vi själva har något att ge. Detta handlar dopet om – att du får livet som gåva, av nåd, och att du hör till ett sammanhang som bär dig.

Du döps när du är 80 dagar gammal, som traditionen är i Etiopien. Det har du gemensamt med din storasyster, din mamma och din mormor, som har döpts i den etiopiska ortodoxa kyrkan. Du hör ihop med dem. Du har en svensk dopklänning som dina kusiner använt tidigare. Den säger att du hör ihop med din pappas släkt och din farmor och farfar, som har döpts i Svenska kyrkan. Det är två släkter som möts i dig, Olivia, två traditioner. Du hör ihop med dem båda och bärs av dem båda.

Du ska döpas i den här dopfunten. Den är gjord av ek och tillverkad av Sven Snidare år 1619, sägs det. Kyrkan i Varberg har brunnit två gånger sedan dess, så två gånger har man räddat dopfunten undan lågorna. Dopfuntens kärna är av sten och ännu äldre, troligen från 1300-talet. Kanske har den stått i Getakärrs kyrka, som var den första kyrkan här i Varberg. Många tusen barn har döpts i den här dopfunten, och säkert en hel del vuxna också. Det sammanhanget fogas du in i när du döps. Så länge Varberg har funnits har föräldrar burit sina barn till dopet i den här dopfunten.

Men dopets sammanhang är ännu större än så. Du kommer att döpas i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Det är miljarder människor som döpts på det sättet, under två tusen år. När du döps blir du en del av den världsvida kyrkans gemenskap. Du blir en kristen, och bärs av ett sammanhang som är mycket, mycket större än vi som är här idag. Vart du än kommer i världen så finns det kristna där som är döpta precis som du. Du har bröder och systrar i alla länder på jorden.

Du döps i Faderns namn, i Skaparens namn. Därför är sammanhanget ännu större än den världsvida kyrkan. Du hör ihop med Skaparen, och därmed hör du ihop med hela skapelsen. Du hör ihop med alla människor, med alla växter och djur, och med hela universum. Vattnet som du döps i är en del av kretsloppet på jorden. Vattenmolekylerna har funnits i sjöar och hav, i koltrastar och dinosaurier, innan de samlas här i dopfunten för att hällas på ditt huvud. Allt liv på jorden har sitt ursprung i vattnet. Precis som du, Olivia, som börjat ditt liv i fostervattnet i din mammas mage.

Du döps i Sonens namn, Jesus Kristus från Nasaret i Galileen. Korfönstren här i kyrkan berättar om Jesus. Från födelsen och dopet, till korsfästelsen och graven, till uppståndelsen och himmelsfärden. När du döps blir du en del av den här berättelsen. Du kommer att ha många goda dagar i livet, mycket glädje och mycket välsignelse. Men du kommer också att drabbas av motgångar och lidande. Berättelsen om Jesus säger att lidandet är en del av livet. Alla människor måste lida och dö. Men lidandet och döden har inte sista ordet. Lidande följs av upprättelse. Död följs av uppståndelse. När du döps fogas du in i berättelsen om Jesus. Och Jesus lovar att vara med dig alla dagar till tidens slut.

Du döps också i den heliga Andens namn. Anden är Guds energi som finns i hela universum. Anden är själva livskraften, som ger dig andning och hjärtslag och glädje och inspiration. ”Det som har fötts av ande är ande”, säger Jesus. Olivia, du är född av både vatten och ande. Du är kropp och själ och ande. Du hör ihop med Gud och med hela universum. Varje dag får du födas på nytt. Varje dag får du ta emot livet på nytt som en gåva. Du hör till en gemenskap som bär dig.

Efter hand kommer du också att få bära andra. Det kommer dagar när du är den som är stark och får bära din syster och din mamma och din pappa. Kanske kommer det en dag när du bär dina barn till dopet. Men hela tiden är du buren av Gud, Fadern och Sonen och Anden, som är med dig alla dagar till tidens slut.

Publicerat i Predikan | Lämna en kommentar