Svar till Franciska.
Om mitt svar är ljummet beror det nog på att jag varit kyrkoherde i Varberg i tre veckor. Att kyrkan finns till för de fattiga är en hjärtefråga för mig. Jag hoppas att det ska märkas efter hand. Tack för att du driver på!
Du frågar efter synliga symbolhandlingar. Det kan vara bra. Men det allra mesta som faktiskt hjälper människor sker i det tysta. Diakoner och andra i kyrkan ger stöd åt många varje dag.
Mitt mål är att medlemmarna ska kunna vara stolta över det vi gör med Svenska kyrkans gemensamma resurser. Jag vill också att vi ska se att kyrkans största resurs är medlemmarna själva. Alla kan vi bidra till mera bön, gemenskap och medmänsklighet i Varberg. Kyrkoherdens utläggningar ska inspirera till detta. Annars bör de reklameras.
Det här är insändaren i Hallands Nyheter som jag svarar på:
Lite mer aktion om vi får be, kyrkoherden!
Kyrkoherden i Varbergs församling, Fredrik Ivarsson, svarar på frågan vad hans församling kan göra för de utblottade: ge en slant, ta kontakt, visa medmänsklighet.
För egen del vill han utforska hur hans församling med 18 000 medlemmar kan vara till hjälp. Han vill börja med att samla kunskap och betonar sin goda vilja att ha kontakt med såväl tiggare som dem som hjälper.
Ett ljummet svar, tycker jag.
Sätt igång kyrkoherden! Vad väntar du på? Upplåt din kyrka! Sätt dig på kyrktrappan med en gammal filt runt benen och utforska hur det är att vara paria i råkalla Varberg.
Ljumma medlemmar i kyrkan: Gå ur! Skänk den kyrkoskatt ni då slipper betala till praktisk välgörenhet. Ni kan alltid värma er i kyrkolokalen och även lyssna till kyrkoherdens utläggningar gratis.
Franciska
GillaGilla