Domssöndagens glädje

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 23 november 2014

På domssöndagen firar vi Kristi återkomst. Därför är domssöndagen i första hand en dag för glädje och hopp. Guds son en gång i morgonglans/skall åter komma hit/och alla ängslans skuggor flyr/och världen fylls av liv. Så står det i en psalm vi ska sjunga, och så står det på en tavla här i entrén på Apelvikshöjds kyrka. Samtidigt är domssöndagen en allvarlig dag, för den handlar om att ondskan ska besegras och dömas. Vad händer då med oss? Kan vi veta att vi står på rätt sida den dagen?

I Bibeln finns det två olika horisonter när det talas om framtiden och den yttersta tiden. I dagens bibeltexter har vi mött båda de här horisonterna. Dels talas det om domen: Goda ska skiljas från onda, fåren ska skiljas från getterna, dåliga fiskar ska sorteras bort och brännas. Dels talas det om att allting ska bli bra: Gud ska vinna en total seger och allt ont ska vara borta. Alla ska få nytt liv och döden ska förintas, så att Gud blir allt, överallt. Döda havet ska bli friskt och vimla av fisk, det ska växa träd som ger frukt varje månad och bladen ska ge läkedom.

Allt detta är bilder, förstås. När vi talar om det yttersta kan vi bara tala i bilder. Vår tanke är begränsad och vårt språk är begränsat, så vi kan inte beskriva alltings mening och mål som om det vore något vi kunde hålla i vår hand. Det vi säger om den yttersta tiden blir mera poesi än matematik. Men det gör inte berättelserna om den yttersta dagen mindre viktiga. Den yttersta dagen handlar om liv och död, gott och ont, och vad som verkligen är i allt det som synes vara. Därför talar inte Bibeln om den yttersta tiden för att ge oss teoretisk kunskap om vad som ska ske, utan för att ge riktning åt vårt liv här och nu. Den yttersta dagen handlar om dig och mig och den värld vi lever i.

Vad ska vi då göra med de båda horisonterna – å ena sidan dom och straff, å andra sidan det godas fullständiga seger? Ja, det finns inget entydigt svar och inget färdigt facit. I kristen tradition finns det många olika sätt att hantera spänningen mellan de båda horisonterna. En del lösningar kan vi avvisa för att de är för enkla. Om vi säger att det finns ingen dom och inget straff för Gud är bara kärlek – då har vi trivialiserat det onda. Visserligen är det sant att Gud är kärlek och att allt Guds verk drivs av kärlek. Men det onda är en smärtsam realitet i vår värld, med rötter i var och en av oss. De helveten vi människor skapar åt varandra är högst verkliga. Därför kan inte kärleken blunda för det onda utan att blunda för verkligheten. Ondskan måste konfronteras och dömas.

Men det är också för enkelt att säga att det inte finns någon spänning mellan de båda horisonterna, att det goda segrar just när de onda döms och straffas. För vad är då skillnaden mellan Guds rättvisa och vanlig mänsklig vedergällning? Om Gud segrar genom att straffa sina fiender och tortera dem för all evighet – då är inte Gud godare än vilken tyrann som helst, bara mäktigare. Så länge någon människa lider, har inte det goda vunnit slutgiltig seger. Därför är det svårt att tänka sig en god Gud som i evighet står ut med att människor plågas i helvetet. Om detta är Guds sista ord, att de onda ska kastas i den brinnande ugnen och gråta och skära tänder, då har jag svårt att se att Gud är god. En god Gud kan inte vara en kosmisk koncentrationslägers-kommendant.

Det finns en film av Roberto Benigni som heter ”Livet är underbart”. En del har kanske sett den. Den handlar om en familj som lever under andra världskriget, en pappa och en mamma och deras lille son. Pappan är jude, så därför grips han och pojken av nazisterna och sätts på tåget som går till koncentrationslägret. Mamman är inte judinna så hon går fri. Men hon kräver att få komma med på tåget hon också. För var skulle hon vara om inte tillsammans med dem hon älskar. Och vem skulle hon vara om hon lämnade dem i sticket.

Jag tänker att den här kvinnan är en bild för Gud. Den Gud som vi kristna tror på, den Guden visar sitt ansikte genom att födas som människa i ett stall och genom att dö som människa på ett kors. Gud hade kunnat gå fri från våra helveten på jorden, men väljer att vara med oss på tåget. Gud går med oss i alla våra svårigheter. Kristus följer med hela vägen tillsammans med den plågade mänskligheten, till lidandet och avrättningen och dödsriket. Så visar Gud sin kärlek och medkänsla med oss, genom att finnas med hos varje människa som lider, och genom att själv plågas med varje människa som lider. Gud finns alltså där, i helvetet och i koncentrationslägret – men inte som kommendant och inte som tågmästaren som bestämmer vilka som ska skickas dit och vilka som ska gå fria – utan Gud finns där som en av fångarna som plågas till döds. Kristi återkomst sker ständigt i det fördolda, i de människor som plågas och lider nöd.

Vad kommer denne judiske Människoson att säga när han kommer åter för att döma sina plågoandar? Kommer han att säga: ”Nu vänder vi blad och går vidare”? Nej, ondskan kan inte slätas över, domen måste falla. Kommer han att säga ”Nu har hämnden hunnit ikapp er. Ni ska brinna, så som vi har brunnit”? Nej, det kan han inte heller säga. Jesus har befallt oss att älska våra fiender och inte löna ont med ont. Då kan han inte agera annorlunda själv. Förmodligen kommer han att säga detsamma som han sa när han var spikad på ett romerskt kors: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Den som plågar en annan människa vet ytterst sett inte vad han gör. Kanske är det detta som är domen, att vi en dag inser den fulla vidden av vad vi gjort mot andra. Att vi förstår allt som vi gjort, och att vi får medkänslan att lida av denna insikt. I så fall är domen och kärleken två sidor av samma sak. I så fall är domen en förtärande eld med gråt och tandagnisslan – samtidigt som den ger oss den kärlekens medkänsla, som gör att vi kan möta Gud ansikte mot ansikte, som Guds avbild.

Jesus är Guds sista ord. Han är Ordet med stort O, den som fått Guds uppdrag att döma levande och döda. För det mesta vill vi att en domare ska vara opartisk. Men Gud har gett oss en domare som är partisk. Jesus är partisk för de människor som lider nöd, för de minsta bröderna och systrarna, för dem som fallit offer för andras ondska eller likgiltighet. Samtidigt är Jesus partisk för bödlarna, för dem som slår spikarna genom hans egna händer. Jesus är alltså partisk för varenda människa. Alla vill han förlåta. Alla vill han samla och beskydda, som hönan samlar kycklingarna under sina vingar.

Men hur går detta ihop med det som Jesus säger om helvetet och domen? Jesus varnade människor för domen och för helvetet. Eller för Gehenna, som det egentligen står. Gehenna är en geografisk plats, Hinnoms dal utanför Jerusalems murar. Det var en oren plats, för där brändes offer till Molok och Baal. Där ska de döda kropparna samlas när Jerusalem faller för fiendens härar, varnar profeten Jeremia. Då blir det så många döda att det inte finns plats att begrava dem ordentligt, utan de får läggas i dalgången Gehenna och brännas där.

En generation efter Jesus händer det som både Jesus och Jeremia varnat för. Jerusalem belägras av romerska härar, och tusentals människor dödas när staden faller år 70 e Kr. Templet raseras och den judiska identiteten skakas i sina grundvalar. Detta är den främsta horisonten när Jesus talar om domen. Han talar om det som ska hända inom en generation, vid det som han kallar för tidens slut, eller tidsålderns slut, när templet raseras och det inte lämnas sten på sten.

Matteus skriver förmodligen sitt evangelium efter denna händelse, och tolkar Jesu ord om domen i ljuset av det som hänt med templet och Jerusalem. Domen har fallit, och den kommer att falla igen. Gehennas eld har brunnit, och kommer att brinna igen.

Dom heter på grekiska krisis, och kris är just vad domen handlar om. Historien är full av kriser, då allting ställs på sin spets och agnarna sållas från vetet. Då blir det tydligt vad som bär och vad som faller samman när stormen blåser. Det finns kriser som drabbar oss alla, som världskrigen, klimatkrisen och miljöförstöringen. Och det finns kriser som drabbar oss som enskilda. Det finns helveten som kan nämnas med namn som alla känner, som Gehenna, Auschwitz och Srebrenica. Och det finns helveten som är våra egna privata, som kanske ingen känner utom vi själva.

Vi lever i den yttersta tiden, och det har vi alltid gjort. Domen är alltid nära, helvetet finns alltid som en realitet för människor i världen. Det är den ena horisonten. Den andra horisonten är att till sist ska allting bli bra. Guds rike kommer att segra. Jesus kommer att dra alla till sig och Gud kommer att bli allt, överallt.

Guds rike finns redan ibland oss. Oavsett vilken kris vi står inför eller vilket helvete vi befinner oss i, så är Kristus där med oss. Ondskan är på riktigt, därför måste också kärleken vara på riktigt. Liknelsen om fiskarna som sorteras vid domens dag, säger oss att vi inte ska lägga någon möda på att sortera mellan onda och goda. Bara änglarna har sådan urskillningsförmåga. Vi kan inte bekämpa ondskan i världen genom att döma och peka ut skyldiga.

I stället ska vi vara sådana i världen som Kristus är – vi ska söka upp dem som lider och vara med dem. Medkänslan kostar. Den kan driva oss ända in i helvetet med dem vi älskar. Men Kristus kommer att vara där med oss. Och Guds kärlek kommer att rädda oss ur alla kriser och helveten vi ställs inför. Det är inte säkert att vi alltid kommer att stå på rätt sida. Men Jesus kommer att stå på vår sida. Den saken är säker.

Till sist kommer Gud att segra. Till sist ska alla tårar torkas. Allt ont ska vara borta. Alla ska få nytt liv och döden ska förintas, så att Gud blir allt, överallt. Döda havet ska bli friskt och vimla av fisk, det ska växa träd som ger frukt varje månad och bladen ska ge läkedom.

Därför är domssöndagen en glädjens dag. Vi ser fram emot Kristi Återkomst och Guds fullkomliga seger. Guds Son skall komma./Allt som dolts skall då bli uppenbart./Vi väntar, ropar med hans folk:/Kom, Herre Jesus, snart!

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s