Guds svaga makt

Predikan i Sollyckans kyrka 28 december 2014

Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer. Det är ett bibelord som det gör ont att läsa. För den som förlorat sitt barn finns det ingen tröst. Föräldrarna som fått sina barn mördade ropar ut sin förtvivlan. Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Ropen från Betlehem har ekon på många platser i vår värld. Det finns många som likt kung Herodes är beredda att döda barn för att bevara sin makt. Terrorister och krigsherrar, presidenter och generaler.

Var finns Gud i detta? Vad finns det för svar till dem som gråter över sina barn? Det finns inga enkla svar. Men vi måste ha svar – för hur ska vi annars kunna tro att det goda segrar? Hur ska vi annars kunna leva i en värld där ondskan är så brutal och där döden har sista ordet? Hela Bibeln är ett långt svar på de här frågorna. Och varje människa får ta till sig det svar som kan ge henne hopp och mening.

Ett svar har vi hos profeten Jeremia. Gud säger till Rakel som gråter över sina barn: Hör upp med din klagan, gråt inte mer! Det finns hopp för din framtid, dina barn skall vända hem till sitt land. Rakel är stammodern som gråter över att Israels folk besegrats och förts bort i fångenskap. Till henne, och till alla som gråter, säger Gud att tårarnas tid har ett slut. Det finns framtid och hopp. Alla våra tårar bär på det löftet – att tårarnas tid har ett slut. Vi ska få vända hem igen.

Ett annat svar har vi i julens evangelium. Gud blir en av oss. Gud är ett värnlöst barn som delar all vår sårbarhet. När Herodes dödar barnen i Betlehem är inte Gud en passiv åskådare. Gud är ett barn på flykt undan soldaterna. Så svag är Gud i vår värld, så utlämnad åt Josef och Maria och åsnan som hittar vägen till Egypten. Så svag är Gud, som ett litet barn på flykt. Men Guds svaghet är starkare än människorna. Guds svaga makt är den starkaste makten i världen. Guds svaga makt är kärlekens och medkänslans makt. Guds makt verkar inifrån, från hjärtat. Inte ovanifrån, som Herodes makt. ”Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga.”

Herodes gör vad som helst för att bevaka sin makt. Att dräpa alla gossebarn i Betlehem är en vanlig dag på jobbet för en sådan kung. Allt kretsar kring honom själv, hans makt, hans ära, hans trygghet.

Motbilden till Herodes är Josef. Josef hade kunnat förskjuta Marias barn. När hans trolovade blir med barn med någon annan, vore det inte konstigt om han hade sagt att det inte var hans ansvar. Men Josef tar barnet till sig. Han tar ansvaret och risken och mödan som det för med sig. Även om inte barnet tillhör honom, så tillhör han barnet. Han bara måste göra allt som står i hans makt för att skydda barnet. Därför lyssnar han till änglarna som varnar honom. Därför tar han barnet och Maria med sig ut i natten, ut i det okända.

Hur lyssnar man på änglar? Jag tror det handlar om att lyssna inåt och att lyssna mot marginalen. Bönen är ett sätt att lyssna inåt, att göra sig mottaglig för änglarnas tilltal. Att lyssna mot marginalen, det handlar om att se de människor som är maktlösa och utsatta. Att vara lyhörd för de minsta brödernas och systrarnas erfarenhet. Även där finns änglarnas röster som talar till dem som vill lyssna.

Inte är vi som Herodes. Vi dödar inga oskyldiga. Men kanske har vi ändå drag som påminner om Herodes. Vi värnar vårt eget rike, vår egen makt och ära. Vi sätter våra egna behov i centrum. Vi vill ha andras respekt och beundran. Vi vill se bra ut i andras ögon hellre än att göra det som är bra för andra.

Men vårt eget rike blir till stoft och aska. Det rike som består är Guds rike. Guds rike är kärlekens och medkänslans rike, där barnet från Betlehem är kung. Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet.

Jesusbarnet har änglavakt i dagens evangelium. Ängeln varnar Josef så att han kan föra barnet i trygghet. Men de andra barnen i Betlehem, varför har inte de också änglavakt? Det är en besvärande fråga. Varför skyddar inte Gud alla oskyldiga barn? När tsunamin slog till för tio år sedan var det många som klarade sig mot alla odds, många verkade ha änglavakt. Men många andra blev dödade. Kan man då tala om änglavakt utan att det blir cyniskt och godtyckligt?

Ja, jag tror att vi får tala om änglavakt. Dels för att det hjälper oss att se tillvarons grundläggande godhet. Vi är skyddade mot så mycket. Vi lever i en värld där det goda är så vanligt att vi glömmer av att lägga märke till det. Och dels för att änglavakt hör ihop med ansvar. När vi erkänner änglarnas ingripande till vårt beskydd, då erkänner vi också vårt ansvar att visa tacksamhet mot Gud. Vi har ansvar att använda livet väl. Vi har ansvar att vara änglar för andra.

Rakel gråter över sina barn. Vi får gråta tillsammans med henne, och vittna om Guds löfte att tårarnas tid har ett slut. Guds svaga makt finns mitt ibland oss som ett barn. Och Guds svaghet är starkare än människorna.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s