Ett ljus för folken

Predikan i Sollyckans kyrka 11 januari 2015

”Inte ska väl jag?” Johannes tvekar och tar ett steg tillbaka. ”Inte ska väl jag döpa dig? Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Men Jesus svarar: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Jesus behöver Johannes. För en människa kan inte ensam uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Inte ens om han är Guds son. Jesus kan inte döpa sig själv. Därför säger han: ”Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Johannes får sträcka ut sin hand och röra vid Jesus. Han får förmedla Guds välsignelse till Gud själv.

Jesus är Guds älskade son, Guds utvalde, som ska föra rätten till seger på jorden. Jesus är unik. Men han är inte ensam. Han vill ha människor med sig på Guds vägar i världen. ”Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk, till ett ljus för de andra folken”, säger Gud. Jesus är världens ljus. Och det folk som samlas kring honom har del i uppgiften att vara världens ljus. ”Ni är världens ljus”, säger Jesus till sina lärjungar. Det behövs mycket ljus i vår värld. Alla människors lågor behövs. Ditt ljus behövs.

Idag är vi nog många som tänker på offren för terrorangreppen i Paris. Tjugo människor har dödats. Många har förlorat någon de älskar. Många fler är rädda för att våldet ska drabba dem. Judar i Frankrike är rädda. Muslimer är rädda. Kristna är rädda. Det finns starka krafter som vill dra gränser mellan människor och göra oss till fiender för varandra. Ska vi gå med på det? Ska vi säga att vi bryr oss om de kristna, och de andra får klara sig bäst de kan?

Nej, det vore att svika vår Mästare. Jesus, som är de kristnas frälsare, är också en judisk rabbi och en profet för alla muslimer, en vän till samarier och romare och kanaaneer. När vi går tillsammans med Jesus korsar vi alla gränser som skiljer människor från varandra. ”Älska era fiender”, säger Jesus. Det måste innebära att vi inte ska ha några fiender, för den som vi älskar kan inte fortsätta att vara vår fiende. Varje människa är Guds avbild. Varje människa är vår medmänniska.

Kristendomen är inget särintresse. Kristus har inte kommit för att dra en ny gräns mellan människor, mellan kristna och dem som inte är kristna. Kristus har kommit för att vara ett ljus för folken och för att föra rätten till seger på jorden. Jesus är hela världens frälsare, inte bara de kristnas frälsare. Att vara kristen innebär att följa Jesus till våra medmänniskor, oavsett deras religion eller hudfärg eller nationalitet. Varje människa är Guds människa. Det finns inte vi och de. Det finns bara vi.

Detta är det mest radikala motståndet vi kan göra mot terrorister som vill skrämma och polarisera – att vägra vara deras fiender. Att vägra vara fiender till dem som inte är som vi. Fiendskap kan bara bekämpas med vänskap. Om vi ger vika för våldet, då har våldet segrat. Om vi besvarar våldet med mera våld, då har också våldet segrat. Det ser vi på många ställen i världen där våldsspiraler drivs vidare varv efter varv. Det enda sättet att besegra våldet är att vända andra kinden till – att envist stå kvar och bemöta fiendskap med vänskap.

Det är nog svårt att bli vän med terrorister. Men terrorister är sällsynta. Däremot finns det många som hör till andra grupper än vi själva. Låt oss följa Jesus genom att korsa gränser och bli vän med människor som hör till andra sammanhang än vi. Det kan handla om nationalitet eller religion, samhällsklass eller politisk övertygelse. Om vi med Jesus ska vara ett ljus för folken, är detta det mest jordnära och det mest radikala vi kan göra – att bli vän med någon som andra tycker borde vara vår fiende.

År 2015 är ett officiellt fredsår i Varberg, till hundraårsminnet av fredskongressen i Varberg 1915. Det är en vacker tanke. Men ska fredsåret bli något mer än vackra ord, så behöver det vara ett vänskapens år. Fred handlar om relationer. När vi bygger vänskap över gränser, då lever vi fred.

Johannes ville hindra Jesus från att bli döpt, för han såg inte sig själv som värdig att döpa honom. Detta är nog det största hindret för Guds verk i oss, att vi inte vågar tro att Gud behöver oss. Men Gud behöver oss. Det är en del av julens och inkarnationens budskap. Gud blir människa – och därför är Gud beroende av oss, för det hör till mänsklighetens villkor att vi behöver varandra. Kristus är världens ljus, och vi får vara med och sprida hans ljus.

Himlen öppnar sig när Johannes tar del i Guds verk. Men himlen öppnar sig inte över Johannes, utan över Jesus. Vi är viktiga i Guds verk. Men Guds verk handlar inte om oss, utan om Kristus och medmänniskan. Så är det att vara världens ljus. Ljuset lyser inte för att glänsa för sin egen skull, utan för att driva bort mörkret.

Inte ska väl jag? Jo, det ska jag. Jesus behöver dig och mig för att föra rätten till seger och vara ett ljus för folken. Som Johannes får vi räcka ut vår hand och röra vid Kristus. Vi får förmedla Guds välsignelse till Gud själv i våra medmänniskor.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s