Doften av nardus

Predikan i Varbergs kyrka på Palmsöndagen 29 mars 2015.

Maria från Betania tar fram det dyraste hon har, en hel flaska med äkta nardusbalsam. Hon bryter upp flaskan och häller alltihop över Jesu fötter. Slöseriet är så storslaget att alla i rummet blir tysta. I lugn och ro kan hon smörja Jesu fötter och torka dem med sitt hår. Doften av nardus ligger tung i hela huset.

Judas är den som först hittar något att säga. Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga? I princip har han förstås rätt. Pengarna skulle räcka till mat åt många hungriga människor. Och Jesus brukar vara mån om att man ska dela med sig till de fattiga. Men han försvarar Maria. Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. Jesus har bara några dagar kvar att leva. Därför kan slöseriet motiveras. Det är en god gärning att ta hand om de döda likaväl som att ta hand om de fattiga. Doften av nardus är en doft av död och begravning.

Visste Maria att Jesus snart skulle dö? Ja, hon förstod nog att det var risk för det. Jesus var på väg till Jerusalem, och där fanns makthavarna som bestämt sig för att döda honom. Det som var droppen för dem, som gjorde att Jesus måste dö, det var att han hade uppväckt Lasaros, Marias bror. Det var många som följde Jesus på grund av detta, och översteprästerna var rädda att Jesus-rörelsen skulle störa ordningen. Om folket utropade Jesus till kung, då var risken att romarna skulle gripa in och slå ner både Jesus-rörelsen och en hel del andra när de ändå höll på. Kanske skulle de till och med förstöra templet. Det fick inte hända. Därför var det bättre att en man dog för folket än att hela folket gick under. Det var inget personligt, bara realpolitik.

Det kan alltså vara många olika känslor hos Maria som ligger bakom hennes storslagna gest. Glädje och tacksamhet över att hennes bror fått livet tillbaka. Sorg och förtvivlan för att Jesus riskerar livet genom att gå mot Jerusalem. Kanske ett stänk av skuld över att Jesus kan få offra sitt eget liv för att han räddat hennes brors liv. Men den starkaste känslan är nog kärlek och tillgivenhet. Hon gör något som visar hur mycket hon håller av honom och bryr sig om honom. Hon visar ömhet mot hans kropp som snart ska utsättas för tortyr. Doften av nardus är en doft av kärlek och medkänsla.

Men varför just fötterna? Matteus och Markus berättar att en kvinna häller dyrbar nardusbalsam över Jesu huvud när han är i Betania strax före påsk. Det kan man förstå som att hon smörjer Jesus till kung, för det var så man gjorde då. Men Johannes berättar att det är Maria som är den här kvinnan, och att det är fötterna hon smörjer. Det är fullt möjligt att hon smörjer huvudet också, men Johannes vill rikta vår uppmärksamhet mot Jesu fötter. Varför det?

En förklaring är att Johannes också är den som berättar om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Det är en symbolhandling som Jesus gör på skärtorsdagen, strax innan han blir gripen av soldaterna. Jesus tvättar lärjungarnas fötter med vatten och torkar dem med en handduk. Och så förklarar han att om han, som är deras mästare, har tvättat deras fötter, så ska de också tvätta varandras fötter. Med andra ord, de ska älska varandra så som han har älskat dem. De ska tjäna varandra och se till varandras bästa. De ska ha Jesus-blicken för sina medmänniskor. De ska visa praktisk omsorg och vara varandras tjänare.

Maria föregriper detta när hon tvättar Jesu fötter med nardusbalsam och torkar dem med sitt hår. Hon förstår av sig själv vad det innebär att vara en lärjunge och visa kärlek. Hennes hjärta driver henne att göra det som de andra lärjungarna måste undervisas om. Och mer än så, för hon tar till det som är mycket dyrbarare än vatten. Doften av nardus är en doft av det sanna lärjungaskapet, den ideala lärjungens doft.

Jesu fötter har också den betydelsen att de är på väg till korset. Jesus går medvetet och frivilligt den väg som går på tvärs mot all realpolitik. Han är en kung som inte är ute efter att ta makten och krossa sina fiender. Han är en kung som rider på en åsna, för att visa att han kommer med fred, inte med svärd. Han är en kung som väljer sida, och ställer sig med de lidande och de fördömda. Där vill han vara, med varje människa som plågas och torteras. Med varje människa som lider av smärta eller ångest eller övergivenhet. Med varje människa som är dömd och föraktad, av andra eller av sig själv.

För ett par veckor sedan hade vi en utställning här i kyrkan med bilder på barn som drabbats av kriget i Syrien. När de bilderna ställs ut här tillsammans med bilden av Jesus på korset, då blir det tydligt vad korset betyder: Att Gud är närvarande just hos dem som plågas och dödas. Att Gud finns hos oss i alla våra helveten på jorden, och ända in i döden. När vi möter döden tas vi emot av honom som är Uppståndelsen och Livet.

Den äkta nardusen är rödaktig till färgen. Det är en kunglig färg, men också blodets färg. Med sina rödfärgade fötter går Jesus mot korset, och varje steg sprider väldoft. Soldaten som slår spikarna genom Jesu fötter måste känna doften av nardus, en doft av helighet och en doft som protesterar mot vanhelgandet av medmänniskans kropp.

Maria torkar Jesu fötter med sitt hår. Det är en gest av djup tillgivenhet, samtidigt som det är fullständigt opassande. Så gör inte en kvinna som är mån om sin heder. Men Jesus försvarar henne. Hon gör rätt. Och indirekt smörjer hon då också sig själv med den väldoftande oljan. Doften måste ha funnits kvar länge i Marias hår, och påmint om hennes närhet och hängivenhet för Jesus. Närheten till Kristus, den Smorde, gör henne själv till en kristen, en som är smord och sprider Kristusdoft i världen.

I varje mässa sjunger vi det som folket ropar när de tar emot Jesus som kung: Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Så får vi göra idag. Vi får hylla Jesus som vår kung och ta emot honom i vår församling, i vår stad och i våra liv. Som Maria får vi ta det som är äkta och dyrbart, vårt hjärta och vår längtan, och ge det till honom. Vi får vara så nära honom att vi sprider hans doft i världen. Doften av nardus, som är en doft av helighet och kärlek.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s