Följa mitt hjärta

Predikan i Sollyckans kyrka 7 juni 2015

Ska jag följa mitt hjärta? Eller ska jag göra det som förväntas av mig – det som är min plikt, det som man brukar göra?

Detta är ett vanligt dilemma, i litteraturen och i varje människas liv. I äldre tiders berättelser brukar det sluta illa för den som följer sitt hjärta. Tristan och Isolde slutar tragiskt. Liksom Romeo och Julia, och Anna Karenina. I samhällen där kollektivet är viktigare än individen, där kostar det ofta för mycket att följa sitt hjärta. Gör man det så går det illa. Därför går de goda råden ofta ut på att man ska följa sin plikt och räta in sig i ledet.

Idag är det tvärtom. Individen står i centrum, och det viktigaste jag kan göra är att vara sann mot mig själv. Det goda rådet idag brukar vara: Följ ditt hjärta. Låt inte normer och förväntningar hindra dig. Gör det som du känner är rätt för dig.

Men vad säger Bibeln? Ska jag följa mitt hjärta eller ska jag det inte? Finns det ett kristet svar på den frågan? Det ska predikan handla om idag.

Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Så säger Gud genom profeten Hesekiel. Stenhjärtat ska vi inte följa, den saken är klar. Men det nya hjärtat, det är ett hjärta som vill vara öppet för Gud och göra Guds vilja. Det hjärtat ska vi följa.

Stenhjärtat är det förhärdade hjärtat, hjärtat som är stängt för Gud och för medmänniskan. Hjärtat som säger jag och mig och min och mitt, och inte kan några andra pronomen. Men stenhjärtat skaver i bröstet, som för riddar Kato i Mio, min Mio. Ett hjärta av sten är hårt och dött. Stenhjärtat behöver vi bli frälsta ifrån om vi ska leva helt och fullt.

Det nya hjärtat är Guds verk i oss. Vi kan inte skapa det själva – för då vore det ett stenhjärta, om det utgick från mig och min förmåga, mitt projekt att göra allting rätt. Vi får be som kung David i Psaltaren: Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta.

Det rena hjärtat är ett hjärta av kött och blod. Ett mänskligt hjärta. Renheten handlar inte om att dra sig undan från världen för att hålla sig ren och obefläckad. Tvärtom. Renheten består i kärlek och medkänsla, och därför drar den oss till våra medmänniskor. Det som gör en människa oren, det kommer inifrån, säger Jesus. Därför finns det ingenstans att fly. Det rena hjärtat är öppet för Gud och medmänniskan. Det rena hjärtat är inte perfekt, utan sant mänskligt. Och sant mänskliga kan vi bara vara i relation till våra medmänniskor, i närkontakt med det stökiga och mänskliga.

Gud skapar det nya hjärtat i oss. Inte som en hjärttransplantation, där stenhjärtat tas bort och ersätts på en gång, och sedan är det klart. Utan som en gradvis process, ett tillfrisknande som får hålla på hela livet. Vårt hjärta är blandat, av både sten och kött. Därför kan vi inte lita på vårt hjärta, att det alltid leder oss rätt. Men det finns också i vårt hjärta något som är friskt och rent och som drar oss mot Gud.

Det rena hjärtat är ett hjärta som inte söker mitt, utan söker Gud. Därför är redan vår längtan efter Gud ett hälsotecken, ett uttryck för det nya, rena hjärtat. Vårt hjärta är delat. Men om vi längtar efter det helhjärtade, då är helandet på gång i oss. Vår längtan att älska Gud med hela vårt hjärta, och vår medmänniska som oss själva, den längtan får vi ta fasta på. Vår längtan efter helande drar oss till Gud.

Så är det för Nikodemos. Hans längtan efter Gud för honom till Jesus om natten. Han går i skydd av mörkret, för han är nog orolig för vad andra ska säga om att han vänder sig till Jesus. Men han tar mod till sig och följer sitt hjärta. I samtalet med Jesus visar det sig att det är mycket som Nikodemos inte förstår. Men en sak förstår han, att Jesus är sänd av Gud och att det därför är hos honom han ska vara.

Vår längtan efter Gud drar oss till Jesus. För det nya hjärtat, det mänskliga hjärtat, känner igen det sant mänskliga hos Jesus. När jag upphöjts från jorden skall jag dra alla till mig, säger Jesus. Jesus har en dragningskraft på alla människor, och han kommer att dra alla till sig.

Som Nikodemos får vi följa vår längtan och vända oss till Jesus. Det gör inget att vi inte förstår allting om att födas på nytt och vara som vinden. Ju mer vi lyssnar till vår längtan och följer vår längtan, desto mer kommer vår längtan efter Gud att växa i oss. Gradvis kan vi lära oss att släppa kontrollen och konventionen och vara öppna för Guds vind som blåser vart den vill.

Ska jag följa mitt hjärta? Det beror på vart mitt hjärta vill föra mig. Vi får lära oss att lyssna till hjärtats gudslängtan, så att det nya, rena hjärtat kan växa till i oss. Vårt hjärta kommer aldrig att bli helt pålitligt. Men det är Gud som vi ska lita på. Och det finns ingen väg till Gud som går förbi vårt hjärta. Vi får lita på Gud och följa vårt hjärtas djupaste längtan. Med vårt hjärta får vi följa Gud.

”Ta emot korsets tecken, på din panna, på din mun och på ditt hjärta. Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig att vara hans lärjunge.” Så säger prästen till den som döps. Alla som är döpta har korstecknade hjärtan. Korsets tecken påminner oss om att vi hör ihop med Jesus, att det är honom vi ska följa. På den vägen måste vi ha hjärtat med oss. Det korstecknade hjärtat.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s