Sju steg till visdom

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 6 januari 2016

En vecka före jul hade vi en levande julkrubba vid torget. Där fanns Josef och Maria och Jesusbarnet, herdar med sina får, ängeln Gabriel och en hel änglakör. Men höjdpunkten i spelet var när de vise männen kom. Det berodde delvis på kamelerna, förstås. Men också på att de vise männen är fascinerande och fantasieggande gestalter. Vilka var de egentligen? Varför reste de hela vägen till Betlehem?

Det står inte så mycket om dem i bibeln, bara att de var ”några österländska stjärntydare”. Den fromma fantasin har fått fylla i resten. Man har tänkt sig att de var tre stycken, eftersom de hade tre olika gåvor med sig – guld och rökelse och myrra. I traditionen har de fått namnen Kaspar, Melker och Baltasar. Ibland har de kallats för ”heliga tre kungar” och avbildats med kronor på huvudet. De tre kronorna i Sveriges riksvapen kommer troligen därifrån, från de tre vise männen.

De vise männen, varför kallar vi dem så? Det är inte så självklart egentligen. Vid den levande julkrubban var det åtminstone ett barn som trodde att männen med kameler var ”de vilse männen”. Det är ett ganska bra namn på dem,  för de vise männen var vilse ett tag innan de hittade fram till Betlehem. Predikan idag får handla om de vilse männen, och hur de vilse männen kom att bli de vise männen.

Stjärntydarna gick vilse i sitt sökande. Det som förde dem vilse var fördomen att det viktiga som händer måste äga rum i maktens centrum. När de letade efter ett viktigt barn som fötts, då begav de sig till huvudstaden och slottet. Men det var inte där Jesus fanns. Så kan det gå för oss också. Om vi söker makt och rikedom och framgång, då går vi lätt vilse. Eller om vi tror att det som får de största rubrikerna i tidningen eller mest uppmärksamhet i TV är det viktigaste som händer i världen, då blir vi vilseledda.

Men de vilse männen var visa nog att hitta rätt till slut. Det är åtminstone sju saker de gör som får de vise männen att förtjäna sitt namn. De här sju sakerna kan göra oss också till visa kvinnor och män, om vi följer de vise männens exempel.

Det första är att de vise männen vill finna Messias, Världens ljus. De vill finna det viktigaste i livet och de låter det vara värt deras strävan och möda. De ger sig ut på en lång resa med faror och strapatser, för när de har sett en skymt av Världens ljus så vill de se mer. Det hade varit lugnare och bekvämare att stanna hemma, men deras längtan efter sanningen är för stark. Det är det första steget till visdom, att vi söker Gud och låter det sökandet ta plats i vårt liv.

Det andra är att de vise männen frågar efter vägen. De tar inte för givet att de vet allt, utan de frågar sig fram. ”Var finns judarnas nyfödde kung?”, frågar de. Annars hade de inte hittat fram. Så får vi också göra, dra lärdom av andra människors erfarenheter. Varje människa vi möter kan lära oss något om Gud. Inte bara de människor som är som vi, utan ännu mer de som är annorlunda än vi själva.

Det är de vise männens visdom, att de vill lära sig något av människor långt borta i judarnas land. Det hade varit svårt att göra deras resa idag, genom Irak och Syrien till Jerusalem och vidare till Betlehem på Västbanken. Vi lever i en tid med krig och fiendskap, då vi reser murar och gränshinder för att hålla andra människor borta. Då behöver vi de vise männens visdom. Det andra steget till visdom är öppenheten för att vi har mycket att lära av våra medmänniskor, särskilt av dem som inte är som vi.

Det tredje är att de vise männen lyssnar till bibelns vägledning. Det är profetordet från Mikas bok som pekar ut Betlehem som platsen där Messias ska födas. Vi får inte svaret på alla våra frågor i bibeln, och det är inte allt som är så lätt att förstå eller som ens är användbart för oss idag. Men i bibeln får vi veta det som vi behöver veta för att lära känna Jesus, som är Världens ljus. Det är det vi har bibeln till, att lära känna Jesus så att vi kan följa honom. Det tredje steget till visdom är att söka vägledning i bibeln.

Det fjärde är att de vise männen följer stjärnan. Stjärnan är Guds tecken som visar dem vägen, och stjärntydarna använder all sin kunskap för att förstå vad stjärnan betyder. Idag ser vi inte stjärntydning som en vetenskap. Men på de vise männens tid var stjärntydning en respekterad väg till kunskap, och Gud mötte dem på det sätt som det var möjligt för dem att uppfatta.

Vi får också använda vår bästa kunskap och erfarenhet för att försöka förstå Guds vägledning. Vi kan inte bara lita till känsla och intuition, utan det är kombinationen av att vara öppen för Guds vägledning och att använda vårt kritiska tänkande som kan leda oss rätt. Det fjärde steget till visdom är att följa stjärnan, att ta emot Guds ledning med förnuft och känsla.

Det femte är att de vise männen känner igen Gud i ett litet barn i Betlehem. De tvekar inte när stjärnan visar vägen till ett fattigt snickarbarn i ett stall, utan de hyllar honom som Guds nyfödde kung. Detta är kristendomens kärna, inkarnationen, att det heliga möter oss i det skitiga, i ett stall. Gud blir människa i ett fattigt och utsatt barn som snart ska tvingas fly för sitt liv.

Därför vet vi att Gud är oss nära i varje ögonblick, och särskilt i vår fattigdom och utsatthet. Därför kan vi möta Gud i allt mänskligt, och särskilt i vår medmänniska som är i nöd eller på flykt. Det femte steget till visdom är att söka Guds närvaro i det enkla och det ringa.

Det sjätte är att de vise männen ger det mest värdefulla de har. De ger guld och rökelse och myrra till barnet i Betlehem. Det är mänskligt att tänka på vad vi ska få ut av det vi gör. Vad får jag ut av att resa hela vägen till Betlehem? Vad får jag ut av min tro, av mitt arbete, av mitt engagemang?

Det behöver inte vara fel att tänka den tanken ibland. Men mycket viktigare är att tänka på vad vi kan ge. Vad kan jag ge till Gud och mina medmänniskor? Det vi ger gör livet rikt och meningsfullt, lika mycket som det vi får. Det sjätte steget till visdom är att ge det bästa vi har.

Det sjunde är att de vise männen tar en annan väg hem. De tar inte slentrianmässigt samma väg som tidigare, utan mötet med barnet i Betlehem får förändra deras vägar. Det sjunde steget till visdom är att låta oss förändras av vår erfarenhet av Gud men alltid ha målet att färdas hemåt, mot Gud.

De vise männen lär oss sju steg till visdom. Låt oss följa dem på vägen.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s