Vägen till Jerusalem

Predikan i Varbergs kyrka 14 februari 2016

Varför är livet så svårt? För en del av oss är livet fullt av prövningar. Andra kan vara lyckligare lottade, men ingen av oss slipper undan svårigheter och prövningar. Ibland ställs vi inför krav som vi inte klarar av. Ibland drabbas vi av motgångar som slår undan benen för oss. Vi blir påhoppade eller svikna. Vi drabbas av sjukdom eller sorg. Vi gör saker som vi ångrar bittert, men som vi inte kan göra ogjorda. Varför är livet så svårt? Och var finns Gud när jag har det svårt?

Under fastan får vi följa Jesus på hans väg till korset. Jesus är en människa som vi, därför kan vi känna igen oss i hans prövningar. Hans känslor och erfarenheter påminner om våra känslor och erfarenheter. Samtidigt är han Guds son, Gud i mänsklig gestalt. Därför har hans liv betydelse för var och en av oss. Berättelsen om Jesus handlar om det sant mänskliga och det sant gudomliga. Berättelsen handlar om oss och om vad som är viktigast i livet.

I dagens evangelium berättar Jesus för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem. Där kommer han att lida mycket och bli dödad. Petrus blir bestört och försöker tala honom till rätta. Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant får aldrig hända dig. Det är lätt att förstå Petrus reaktion. Vi skulle nog säga något liknande om en av våra vänner pratade om att lida och dö. Om Jesus förstår vad som väntar honom i Jerusalem, då behöver han väl inte gå dit. Det finns så många andra möjligheter.

Vi förstår att Petrus menar väl. Men Jesus reagerar väldigt starkt. Håll dig på din plats, Satan, säger han. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors. För Jesus är Petrus ord en frestelse att undvika det svåra. Det är ett eko av frestelserna i öknen, där Satan ville få Jesus att välja den enkla vägen. Att välja det bekväma livet i stället för att göra det som han är sänd att göra. Men då skulle han svika sig själv och alla andra. Jesus måste gå till Jerusalem för att vara sann mot sig själv och allt han har kärt.

De flesta prövningar skulle vi nog vilja slippa. Men det finns också prövningar som vi måste gå igenom. Det finns tillfällen när vi skulle svika om vi valde den enkla utvägen. Det är inte enkelt för Jesus att välja lidandet, det förstår vi på hans starka reaktion. Men det är den väg han måste gå.

Jesus måste gå till Jerusalem för att konfrontera dem som har makten. De äldste och översteprästerna och de skriftlärda, de har svikit sitt uppdrag som folkets ledare. De gör inte det som ligger i folkets intresse, de använder inte sin makt så som Gud vill.

Jesus har just fått höra att Johannes Döparen blivit avrättad för sin kritik av makthavarna. Då vet Jesus att nu är det hans tur. Nu måste han ta steget att ställa ledarna till svars och kalla dem till omvändelse. Jesus förstår att han kommer att misslyckas med detta. Några kanske kommer att lyssna på honom. Men de flesta kommer att avvisa honom och se till att göra sig av med honom. Han kommer att få lida mycket och bli dödad.

Vi känner igen det här från vår egen tid. Hur starkt förtrycket än är, så finns det alltid människor som gör motstånd. Det finns de som vågar stå upp och säga sanningen, trots att de blir förföljda och fängslade och kanske dödade. Vi kan beundra dem för deras mod, samtidigt som vi kan undra hur vi själva skulle göra.

Vi ställs kanske inte inför de stora avgörandena på liv och död. Men det finns tillfällen då vi inser att vi måste göra det som är rätt, även om det kostar, och även om chansen är liten att allt blir så som vi vill. Även misslyckandet kan bära frukt när vi står upp för det som är rätt.

Jesus skulle kunnat vara en av de här hjältarna som vi beundrar. En inspirerande förebild, som Nelson Mandela eller Martin Luther King. Men Jesus inte bara lider och dör för sin övertygelse. Han blir uppväckt på den tredje dagen som ett tecken på att han besegrat döden och ondskan. Jesus är inte bara en profet och frihetskämpe i sitt historiska sammanhang. Han är en befriare för alla människor.

Jesus måste lida och dö för att det är en del av både det sant mänskliga och det sant gudomliga. Jesus binder samman Gud och människa, och då kan inte lidandet lämnas utanför. Ingen människa kan slippa undan prövningar, alla människor utsätts för smärta och lidande, alla kommer vi att dö. Om Jesus hade dragit sig undan lidandet och döden, då hade han inte varit en av oss. Och om han hade dragit sig undan lidandet och döden, då hade inte Gud rört vid oss i det allra svåraste.

Misstaget som Petrus gör, det är att han tror att Guds närvaro i världen måste handla om välgång och framgång. Därför är hans tankar inte Guds utan människors. Men Guds närvaro i världen handlar framför allt om med-lidande. Gud är alltid med oss. Men budskapet om Jesus säger oss att Gud är med oss som allra starkast när vi behöver det som allra mest. Gud delar alla våra svårigheter, lider med oss i allt vårt lidande, och håller oss i sin hand när vi dör.

Varför är livet så svårt? Ingen av oss kommer undan den frågan, och det finns nog inget uttömmande svar. Det svar vi får är att Gud är med oss i allt det svåra. I Jesus delar Gud all vår smärta och allt vårt lidande. Och i Jesus får vi löftet att Gud bär oss genom det svåra. Lidandet och döden har inte sista ordet. Gud är med oss i allt, och vi får alltid vara med Gud.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s