Bönsöndagen

Predikan i Varbergs kyrka 1 maj 2016

Herre, lär oss att be, säger en av lärjungarna till Jesus. Vad ska det vara bra för, kan man undra. Det finns så mycket som behöver göras. Är det inte slöseri med tid att be? Är bönen till för de svaga, för dem som inte har något annat att ta till?

I år sammanfaller bönsöndagen med första maj, som är arbetarrörelsens dag. Man kan se det som en kontrast om man vill, att ägna sig åt bön eller åt träget arbete för det man vill uppnå. Men det finns ingen motsättning mellan att be och att arbeta. Människan är skapad till att göra båda delarna. Vi ska leva i bön, i relation till Gud. Och vi ska arbeta, för samhällets och medmänniskans skull.

”Bed och arbeta” är ett klassiskt kristet motto. Det kommer från benediktinerna, den första klosterrörelsen på 500-talet. Munkarna skulle ägna sig åt bön och arbete. Men det kunde lika gärna vara ett motto för Martin Luther eller för varje kristen. ”Bed och arbeta”, det är vår uppgift här på jorden. Vi ska söka Guds goda vilja och göra Guds goda vilja. Bön och arbete är två sidor av samma sak, som inandning och utandning.

Bönen är inte bara för de svaga. Bönen är för oss alla, både när vi är starka och när vi är svaga. Bönen ger oss en riktning mot centrum, mot det som är viktigast i livet. När vi vänder oss mot Gud, då får vi rätt riktning på vår längtan och vår strävan. Våra krafter får bäras av Guds kraft och ställas i Guds tjänst.

Herre, lär oss att be, säger lärjungen till Jesus. Jesus svarar med bönen Fader Vår, eller Vår Fader. Den bönen har Jesus gett till oss som är hans lärjungar, så därför ber vi den varje gång vi träffas i kyrkan. Och vi får gärna be den bönen varje dag i vår egen bön.

Det är inte den exakta ordalydelsen som är viktig, för vi har bönen i två versioner i Bibeln. I dagens evangelium har vi hört den kortare versionen från Lukasevangeliet. Men när vi ber bönen tillsammans om en stund, då använder vi den längre versionen från Matteusevangeliet.

Vi måste vara överens om orden för att kunna be tillsammans. Men det är alltså innehållet i bönen som är det viktiga, inte att vi använder de rätta orden. Jesus vill lära oss att be med hjärtat, inte att be för att det ska låta bra.

Bönen som Jesus lär oss är riktad till vår Fader. Eller kanske egentligen vår Pappa. Ordet fader låter lite högtidligt och gammaldags på svenska. Det är nog ingen idag som säger ”fader” till sin förälder. Vi säger pappa eller far. Och det är det här förtroliga tilltalet som Jesus vill lära oss. Gud är vår pappa som vi kan vända oss till med vad som helst, och som alltid vill det som är gott för oss. Gud är oss så nära som pappan som bär på sitt lilla barn.

Själv använde Jesus ordet abba i sin bön. Abba är det arameiska ordet för pappa. Det måste ha gjort intryck på lärjungarna att Jesus vara så förtrolig med Gud, eftersom de bevarat just det ordet på arameiska (arameiska var det språk som Jesus talade, men i övrigt är evangelierna skrivna på grekiska).

Det är det första som Jesus vill lära oss om bönen: Att vi får vända oss till Gud så som barnet kommer till sin pappa eller mamma. Vi får vara helt och hållet oss själva och säga allt vi har på hjärtat, som ett litet barn. Och vi får lita på att Gud vill det som är gott för oss och älskar oss helt utan förbehåll. Gud älskar oss så starkt så det gör ont i hjärtat, så som en mamma eller pappa älskar sitt barn.

Det andra som Jesus vill lära oss om bönen är att den handlar om Gud, inte bara om mig. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Bönen handlar inte om att jag ska få min vilja igenom. Bönen handlar om att Guds vilja ska ske, också med mig. I bönen får mina tankar och känslor och önskningar möta Guds kärlek. Inte för att Gud ska bli mer som jag vill, utan för att jag ska bli mer som Gud vill.

Det finns alltså ingen automatik i att vi får som vi vill när vi ber. Det vet alla som ber. Be, så skall ni få, säger Jesus. Men han säger inte ”Be, så ska ni få allt som ni ber om.” Bönen ger resultat, men vi kan inte styra resultatet. Bönen påverkar framför allt den som ber. När vi ber så får vi mer av kärlek och glädje, frid och tålamod. Bönen hjälper oss att se på världen och oss själva med Guds ögon.

Det tredje som Jesus vill lära oss om bönen är att vi får komma till Gud med all vår nöd och med hela världens nöd. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

Även om vi vet att allt inte blir som vi ber, får vi ändå komma med vår nöd inför Gud. Vi får lita på att Gud hittar vägar för sin goda vilja, även när inte vi kan se någon väg. Vi får bära varandra i bön, och vi får bära fram hela världen inför Gud som bär allt. Bönen är ett uttryck för solidaritet och engagemang, ett sätt att låta vår goda vilja flätas samman med Guds goda vilja.

Herre, lär oss att be, säger lärjungen till Jesus. De orden är en bön i sig, som vi får stava på hela livet. Herre, lär mig att be. Lär mig att leva i bön inför ditt ansikte. Låt mitt liv få bli en bön och en lovsång till dig. Amen.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s