Döpt

Predikan i Varbergs kyrka 29 maj 2016

Det är nästan 47 år sedan jag döptes, den 22 juni 1969 i Marbäcks kyrka. Jag minns inget från mitt dop, för jag var bara tolv dagar gammal. Men jag har sett bilder. Jag vet vilka som var mina faddrar och vem som döpte mig.

Om du också är döpt, så tänk efter en liten stund.  Vet du vilket datum du är döpt? Vet du var det skedde någonstans? Vilka som var där?

Dop kan ha ganska olika omständigheter. Man kan vara liten eller stor när man döps. Man kan vara bebis eller barn, tonåring eller vuxen. Ofta är det fest och glädje när någon döps. Men det kan också ske i avskildhet med bara den som döps och prästen som döper närvarande. Och det finns nöddop, när man skyndar sig att döpa för att man inte vet om det lilla barnet ska överleva.

Men även om dopen kan se olika ut, så händer alltid samma sak. Vi blir kristna när vi döps, för att vi från och med dopet hör samman med Kristus. När vi döps säger Gud till oss: Du hör samman med mig. Jag kommer alltid att vara med dig.

I det bibelord som vi kallar för dopbefallningen, där säger Jesus att dopet både är en inbjudan och ett löfte. Dopet är en inbjudan att leva tillsammans med Jesus i kyrkans gemenskap. Vi får lära oss att följa alla de bud som han har gett oss – de bud som sammanfattas i kärleksbudet, att vi ska älska Gud över allting och vår medmänniska som oss själva. Dopet är en inbjudan att leva i kärlek, och samtidigt ett löfte att vår lilla kärlek är buren av Guds stora kärlek. Jag är med er alla dagar till tidens slut, säger Jesus.

Vi döps bara en gång. Men varje dag får vi leva i vårt dop. Vi får leva i den relation med Gud som dopet ger oss. Vi är Guds älskade barn. Vår synd är förlåten. Den heliga Anden uppfyller oss.

Anden är som vinden – vi ser den inte, men ibland kan vi känna den. När vi känner Guds närvaro, då är det den heliga Anden som rör vid oss. Anden kan ge oss frid och förtröstan när vi behöver det, och påminna oss om att vi är Guds älskade barn. Vi behöver inte vara rädda. Och Anden kan gripa tag i oss och visa oss vad som är Guds vilja, vilken väg vi ska ta.

Vi döps med vatten och Ande. Vattnet är det synliga tecknet på Guds närvaro i dopet, och Anden är Guds osynliga närvaro i vårt hjärta. Varför är det just vatten som vi döps med? Varför är det just vatten som ger oss Guds närvaro?

Det kan nog finnas många skäl till det. Ett skäl är att vatten är det vanligaste som finns. Vår kropp består till största delen av vatten. Och jorden är till största delen täckt av vatten. När vattnet får förmedla Guds närvaro, då säger det oss att Gud finns i det allra vanligaste. Gud finns överallt, i varje dag och i varje andetag, och i varje människa vi möter. Dopets vatten säger oss att vi hör samman med Gud, och därmed hör vi samman med hela skapelsen.

Dopet är en vattenstämpel, ett osynligt sigill som säger att vi tillhör Gud. Vattenstämpeln bär vi med oss hela livet. Har jag en gång blivit döpt kan jag aldrig bli odöpt. Dopets löfte och dopets kallelse gäller varje dag i våra liv. Varje dag kallas vi att leva i vårt dop, att leva som en kristen i bön och medmänsklighet. Och varje dag viskar Anden till oss: Du är Guds älskade barn, du är min ögonsten. Jag är med dig alla dagar till tidens slut.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s