Medkänslan ger liv

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 11 september 2016

Det är inte rättvist. Hon som förlorat sin man och blivit änka, nu har hon förlorat sin son också. Sonen var den enda hon hade kvar i livet. Det var han som var hennes glädje och hennes hopp om framtiden. Men han dog ifrån henne och det fanns inget hon kunde göra. Det hjälpte inte hur hårt hon kramade honom, det gick ändå inte att hålla honom kvar.

Några väninnor hjälpte henne att tvätta pojken och svepa honom i ett enkelt tyg. Om hon ändå hade haft råd med något finare och mjukare. När han ska ligga ensam i den mörka graven, då borde han åtminstone ligga mjukt. Nu går hon den väg som hon gått en gång förut, när hon följde sin man till graven. Men att följa sitt barn till graven, det är ännu tyngre. Väninnorna ger henne stöd, annars skulle benen ge vika under henne.

Det är två tusen år sedan som änkan i Nain följde sin son till graven. Trots avståndet i tid och rum kan vi känna igen oss i henne. Den sorg vi själva varit med om liknar den som hon drabbades av. I grunden är vi människor ganska lika. Vi kan förstå vad det innebär att följa sin son till graven. Vi kan förstå varför hon är stum av sorg. Hon gråter, men förmår inte säga något.

Berättelsen om änkan i Sarefat är ännu äldre. Hon levde på profeten Elias tid, för nästan tre tusen år sedan. Men även där kan vi känna igen oss. Änkan i Sarefat blir arg när hennes son dör, och skäller ut profeten Elia fastän det inte alls är hans fel. Sorgen kan ta sig sådana uttryck, även för människor idag. Det verkar som att Elia känner skuld för pojkens död och mammans sorg, så som vi kan känna skuld när någon annan drabbas hårt. Det är svårt att möta så starka känslor. Det är svårt att stå vid sidan av och inte kunna hjälpa.

Det sätter spår i oss när vi drabbas av sorg. Vi blir inte riktigt samma människa igen när vi gått igenom något svårt. Ibland sägs det att man blir starkare av motgångar. Tyvärr är det inte alltid så. Vi kan också bli bräckligare och mer sårbara. Men även när sorgen gör oss svagare, så ger den oss samtidigt större medkänsla med andra. Den egna erfarenheten kan göra det lättare att förstå andra. Även om jag känner mig svag kan jag vara ett stöd för andra

När Jesus får syn på änkan i Nain, så fylls han av medkänsla. Det bibliska ordet för medkänsla hör samman med ordet för inälvor. Medkänslan är alltså inte en allmän sympati, utan en stark magkänsla. När Jesus ser änkan som gråter över sin son, då känner han hennes sorg i sin egen kropp. Han kan inte bara se på, han måste göra något. Jesus går fram och rör vid båren så att bärarna måste stanna. Och han säger till pojken att stiga upp. Den starka medkänslan gör så att pojken får liv igen.

Detta är det sant mänskliga sättet att reagera, att bli berörd av andra människors lidande. Vi kan inte uppväcka döda. Där går gränsen för vår förmåga som människor. Men genom att vi blir berörda och visar medkänsla kan vi ge stöd åt varandra. Medkänslan ger tröst och hopp. Genom medkänslan kan vi ge nytt liv åt varandra.

När Jesus blir berörd och visar medkänsla med den sörjande mamman i Nain, då är han djupt mänsklig. Och det är i det djupast mänskliga som vi ser det gudomliga hos Jesus. Den kristna tron säger att Jesus är sann Gud och sann människa. Berättelserna om Jesus handlar om hur Gud delar våra mänskliga villkor och deltar i vår förtvivlan och vår sorg, i vårt lidande och vår död. Så som Jesus har medkänsla med änkan i Nain, så har han medkänsla med oss.

Det mänskliga och det gudomliga är inte motsatser, utan det finns ett släktskap mellan mänskligt och gudomligt. Människan är skapad till Guds avbild. Därför är det i det sant mänskliga som det gudomliga blir synligt. Kärleken och medkänslan är sant mänsklig, just för att den är sant gudomlig. Kärleken och medkänslan gör oss till dem vi är skapade att vara.

Men vår kärlek och medkänsla är begränsad, det vet vi. Guds kärlek är utan gräns. Det är skillnaden mellan mänskligt och gudomligt. Guds kärlek är kraften som skapar allt liv. Och det är Guds kärlek som korsar själva dödens gräns och uppväcker de döda.

Kärleken gör oss mänskliga. Men hos oss människor finns också motsatsen, hatet och våldet som gör oss omänskliga. Kärleken ger liv men hatet dödar. Idag är det den 11 september, ett datum som påminner oss om vad hatet kan ställa till med. Det har gått femton år sedan terrorattacken mot World Trade Center i New York. Sedan dess har nya terrordåd dödat tusentals människor. Och kriget mot terrorismen har dödat hundratusentals människor. Hatet och rädslan driver på en våldsspiral som inte verkar ha något slut.

Var finns Gud i detta? På vems sida står Gud när människor lider under krig och terror? På korset har Gud valt sida en gång för alla. Gud är på deras sida som lider och blir dödade. Jesus har medkänsla med änkan i Nain, inte för att hon hör till rätt folk eller rätt religion, utan för att hon förlorat sitt barn. Jesus står på offrens sida och har medkänsla med alla som lider.

Om vi kan känna igen oss i änkan från Nain som sörjer sin son för två tusen år sedan, då kan vi också känna igen oss i varje människa som sörjer sitt barn idag. Kristna och judar och muslimer känner sorg och förtvivlan på precis samma sätt. Därför kan medkänslan överskrida de gränser som hatet och terrorn drar upp. Det är bara medkänslan som kan bryta våldsspiralen. Hatet dödar men kärleken ger liv.

I dagens epistel läser vi att Han som var död och har fått liv igen säger: Jag känner ditt lidande. Jesus känner vårt lidande för att han delar det med oss. Han känner vår död, för att han själv har smakat döden. Han ger oss nytt liv för att han själv har uppstått från de döda.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s