Kärlekens väg

Predikan i Varbergs kyrka 26 februari 2017

Kärlekens väg är temat för den här söndagen. Kärlekens väg är vägen upp till Jerusalem, vägen till korset som Jesus går med sina lärjungar. Kärlekens väg är vägen till vårt hjärta, den väg som Gud söker oss på. Och kärlekens väg är vägen till våra medmänniskor, den väg som vi kallas att gå.

De viktigaste stegen är redan tagna på kärlekens väg. Det är innehållet i det vi kallar för evangelium, det glada budskapet. Paulus skriver att Gud försonade hela världen med sig genom Kristus. Hela världen. Inte bara de goda och snälla. Inte bara de kristna. Hela världen är försonad med Gud. Det betyder att varje människa vi möter har en nära relation till Gud. Varje människa är Guds älskade barn. Vår medmänniska som vi möter på gatan är Guds älskade barn. Liksom arbetskamraten vi har svårt för. Liksom familjen som flyr undan kriget och soldaten som drivit dem på flykt.

Alla människor är försonade med Gud genom Kristus – alla vet bara inte om det än. Var och en välkomnas vi djupare in i försoningens mysterium. Vi välkomnas att ha vårt rotfäste i Gud, i stället för i våra egna bräckliga prestationer.

Att tro på Gud handlar inte om att bli Guds favoriter – för det är vi redan. Att tro på Gud handlar om att ta emot Guds kärlek och nåd, och att bli tagen i tjänst. Gud vill ställa oss i försoningens tjänst. Vi får bli en del av Guds försoningsarbete i världen.

Behovet av försoning är stort. Varje dag hör vi om kriget i Syrien och i Mosul, och om annat elände i världen. Det är lätt att känna sig liten och maktlös inför sådana katastrofer. Något litet kan vi göra. Vi kan be för de drabbade och vi kan stödja organisationer som gör bra saker. Men det stora ansvaret får vi lägga i Guds händer, och i stället söka vårt lilla ansvar. Vi känner igen konfliktmönstren från vår närhet och vår vardag. Att dela upp världen i vi och de. Att skylla allting på de andra. De är de farliga, det är de som gör allting fel, vi bara försvarar oss. I vår närhet, i vårt eget liv, kan vi stå i försoningens tjänst. Vi kan bryta de destruktiva mönstren – åtminstone lite, åtminstone ibland.

Jesus ger oss många exempel på vad vi konkret kan göra i försoningens tjänst. Bönen är ett exempel. Be för dem som förföljer er, säger Jesus. Bönen öppnar vårt hjärta och gör oss mottagliga för Gud. Om vi ber för dem vi har svårt för, kommer vi att få mera medkänsla med dem. Bönen öppnar vägar till försoning.

Förlåtelse är ett annat exempel. Vi kan förlåta och vi kan be om förlåtelse. Att förlåta är ett sätt att släppa taget om det som sårat oss. Att låta det förgångna vara förgånget. Att be om förlåtelse, från Gud och från människor, är ett sätt att erkänna vårt eget ansvar. Vi är inte bara offer. Vi har ansvar för våra handlingar och för vad vi gör mot andra. När vi ber om förlåtelse erkänner vi vårt ansvar och vårt behov av försoning. Det är inte bara de andra som behöver försoning, det är jag också.

Ett tredje exempel är att tala med den vi har något otalt med. Det är enkelt och självklart, men samtidigt så svårt. Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum, säger Jesus. Att stå i försoningens tjänst innebär inte att svälja alla oförrätter. Ibland behöver vi säga ifrån. Men ska det vara till någon nytta så behöver det sägas till den det berör, så vi kan samtala i stället för att baktala. Det är inte allt som går att reda ut. Men kanske kan vi lite oftare göra så som Jesus rekommenderar – tala med den vi har något otalt med, i stället för att tala om den personen med alla andra.

Det finns mycket mer som vi kan göra i försoningens tjänst. Men det viktigaste vi kan säga om att gå kärlekens och försoningens väg, det är att vi får gå den tillsammans med Jesus. Vi går inte själva. Och vi behöver inte göra allting rätt.

Jakob och Johannes gör bort sig när de ber Jesus om hedersplatserna till höger och vänster om honom. De hade inte riktigt förstått vad det innebar att följa Jesus upp till Jerusalem. Platserna till höger och till vänster om Jesus var redan reserverade, för de båda rövarna som korsfästes tillsammans med honom. Men i grunden menade Jakob och Johannes väl. De ville vara nära Jesus. Och det fick de vara.

Vi får göra som de. Vi får missförstå och göra bort oss ibland, och det gör inget. Det viktiga är att vi vill följa Jesus och vandra med honom på kärlekens väg. Då kommer det att visa sig efter hand vart den vägen för oss. Han som gav allt för kärlekens skull, han går med oss och visar oss vägen. Vårt fokus på kärlekens väg får vara att ta emot kärlek från Gud. För det är bara när vi tar emot som vi har något att ge.

Om några dagar går vi in i fastan, på askonsdagen. Fastetiden är en period då vi särskilt inbjuds att fördjupa vår relation till Gud. I vår tradition finns det inga regler för hur vi ska fasta. Det är upp till var och en. Det är inget självändamål att avstå från det ena eller det andra. Meningen med den kristna fastan är att söka Gud genom att skala bort det som inte är Gud. Vi får se över våra prioriteringar. Kanske finns det något som vi skulle må bra av att avstå från ett tag. Kanske finns det sådant vi kan avstå för andra människors skull. Men framför allt handlar fastetiden om att ta fasta på vår längtan efter Gud, och låta den få konsekvenser. Om vår längtan efter kärlek och försoning får driva oss, vart för den oss då?

Vår längtan efter Gud bottnar i Guds längtan efter oss. Gud har redan försonat hela världen med sig. Gud har gått kärlekens väg ända fram till vars och ens hjärta. Med vår längtan får vi ta emot Gud. Vi får gå kärlekens väg tillsammans med Gud, som är både Kärleken och Vägen.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s