Stillheten i stormens öga

Predikan i Varbergs kyrka 28 maj 2017

Varför är du här?, säger Gud till Elia. På ett sätt är det en dum fråga, för det är en ängel som sett till att Elia kommit till berget Horeb i Sinai. Gud måste väl veta varför Elia är där. Men samtidigt är det en av de viktigaste frågorna man kan ställa. Varför är du här? Vad är det som har hänt i ditt liv som gjort att du nu befinner dig just här? Vad är det som driver dig? Vart är det du vill komma? Vad är det du längtar efter?

Det är en djupt existentiell fråga som Gud ställer till profeten Elia. Och Elia svarar rakt ur hjärtat. Jag har gjort mitt yttersta, säger han. Jag har gjort allt jag förmår under lång tid, men nu orkar jag inte längre. Jag har kämpat för det jag tror på, för dig, Gud, och ditt förbund. Men de har dödat alla profeterna. Bara jag ensam är kvar, och nu vill de döda mig också.

Det finns säkert situationer där vi känt samma förtvivlan som Elia. Kanske är det någon av oss som befinner sig där just nu. När krafterna är slut och man inte ser någon utväg.

Elia gick egentligen ut i öknen för att dö. Men en ängel kom och rörde vid honom och gav honom mat så han skulle orka att gå ända till Guds berg Horeb i Sinai. Det var på samma berg som Mose mötte Gud och tog emot lagen och slöt ett förbund om att Israels folk för all framtid skulle vara Guds folk och följa Guds lag. Nu är Elia tillbaka på ruta ett. Folket har övergett förbundet. Elia har gjort allt han kunnat för att göra Guds vilja, men nu har han gett upp.  Allt han kan göra är att vända sig till Gud med sin förtvivlan.

Gud svarar inte med att ställa allt till rätta. Elia får inga lösningar på sitt problem. I stället svarar Gud med sin närvaro. Gud säger: Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där. Först kommer det en stark storm – men Gud var inte i stormen. Sedan kommer det ett jordskalv – men Gud var inte i skalvet. Sedan kommer det eld – men Gud var inte i elden. När det kommer ett stilla sus, då går Elia ut ur grottan. Då vet han att Gud är där.

Man skulle ha kunnat tro att den Gud som Elia tjänade var eldens och stormens Gud. Elia har erfarenhet av både stormar och eld, att stå upp emot kungar och riskera sitt liv. I sin kamp som profet har han kallat ner eld från himlen och förutsagt den väldiga stormen som skulle låta det regna igen efter flera års torka. Men Elia står emot frestelsen att förknippa Gud med det spektakulära och kraftfulla. Som profet kan Elia skilja mellan det som är Gud och det som inte är Gud. Och Gud finns inte i första hand i det som varit synligt och beundrat och framgångsrikt hos Elia. Gud finns i stillheten, i det stilla suset.

Elia gömmer ansiktet i manteln – så överväldigad är han av Guds närvaro. Så stark är upplevelsen av helighet i det stilla suset på Horebs berg. När Elia står inför Guds ansikte, då får han exakt samma fråga igen: Varför är du här, Elia? Och Elia ger exakt samma svar som tidigare: Jag har gjort mitt yttersta, men situationen är hopplös. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.

Ingenting har förändrats genom den starka Gudsupplevelsen. Situationen är precis den samma som förut. Samtidigt har allting förändrats. Elia är inte förtvivlad och uppgiven längre. Han har funnit stillhetens punkt där han är buren av Guds närvaro, mitt i stormen. Nu kan han ta emot sitt uppdrag på nytt. Vänd tillbaka, säger Gud. Vänd tillbaka och ta vägen till Damaskus. Elia ska gå tillbaka hela den långa väg han har gått för att komma till Horeb i Sinai, och fortsätta lite till, ända till Damaskus i Syrien.

Man kan tycka att Elia har gått en lång omväg. Men den var nödvändig. Han var tvungen att finna stillheten i stormen, där Gud kan tala direkt till hans hjärta. Sedan kan han gå vidare.

Manteln som Elia lägger över ansiktet, blir en påminnelse om det han varit med om. Manteln nämns ofta i berättelsen om Elia. Det var en hårmantel, står det, som man kunde känna igen honom på. Jag vet inte riktigt vad som menas med en hårmantel, men det är ett grovt tyg, kan man förmoda. Ett tyg som är fläckat av blod, svett och tårar, men som nu också har en doft av Guds närvaro. Det är samma mantel som hans efterträdare Elisha plockar upp från marken när Elia tagits upp till himlen. Så det är den manteln som gett oss talesättet om att ”ta upp någons fallna mantel”.

Kan vi ta upp Elias mantel och göra som han? Jag menar inte att vi ska lägga oss i storpolitiken och utse kungar och profeter. Men kan vi ta upp Elias mantel genom att känna igen Gud i det stilla suset? Kan vi finna stillhetens punkt som gör att vi står stadigt när det stormar? Kan vi uppleva Guds närvaro?

Ja, det tror jag vi kan göra. Det kan vara en hjälp att söka en yttre stillhet för att finna den inre stillheten. Elia går fyrtio dagar ut i öknen och upp på ett berg där han är ensam med Gud. Riktigt så långt behöver vi inte gå, för Gud finns överallt. Men en stilla och helig plats kan hjälpa oss att ta emot Guds närvaro. Kanske vid havet eller i skogen eller här i kyrkan. Den yttre stillheten kan få oro och stormar att sjunka undan, så att vi kan höra det stilla suset av Guds närvaro.

Vi kan låta Gud ställa samma fråga till oss som till Elia: Varför är du här, Elia? Varför är du här, Fredrik? Om vi svarar uppriktigt och naket på den frågan, så blir det en bön där vi får lägga av oss vår förtvivlan och oro inför Guds ansikte. När vi sagt allt vi har på hjärtat, då får vi bli stilla inför Gud och lyssna på Guds röst.

Att lyssna på Guds röst är inget märkligt eller spektakulärt. Tvärtom. Det handlar om att lyssna på det stilla suset. Att låta Andens stilla vind tala till vårt hjärta. Vi kan ta emot Guds röst som en inre stillhet och frid. Som en visshet om Guds närvaro. Eller som en tanke som kommer till oss i stillheten.

Sedan får vi göra som Gud säger till Elia: Vänd tillbaka. Att söka Gud är inte en flykt undan verkligheten, utan ett sätt att kunna vända tillbaka till verkligheten, med en inre stillhet i stormens öga.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s