Noas ark

Predikan i Apelvikshöjd och Sollyckan 19 juni 2017

Har du stått vid havet i storm, när regnet piskar och vågorna ryter? Ungefär så beskrivs den stora floden i berättelsen om Noa. Fast mycket mer. ”Alla det stora djupets vattenkällor bröt fram och himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.” Det är hela skapelsen som görs om på nytt när floden kommer.

I Bibelns första kapitel står det att Gud skapar ”ett valv som skiljer vatten från vatten”. I begynnelsen är allt kaos och vatten, men himlavalvet håller undan vattnet ovanför himlen. Det hebreiska ordet för himmel, shamajim, hör ihop med ordet för vatten, majim. Från början beror det nog på att den blåa himlen ser ut som vatten som hålls undan av himlavalvet. Vattnet under himlen samlas ihop i havet, så att jorden blir en plats där människor och djur kan leva.

Men jorden blir inte så som Gud hade tänkt. Gud har skapat allting gott och vackert, men människorna är onda och fyller jorden med våld. Därför ångrar sig Gud och förstör sin skapelse. Himlens dammluckor öppnas så att vattnet kommer störtande ner från himlen, och det stora djupets vattenkällor bryter fram och dränker jorden. Allt blir kaos och vatten igen. Alla människor och djur dränks i vattnet. Bara en liten livbåt klarar sig – Noas ark, som räddar några människor och ett par av varje djurart. Noa var den enda rättfärdige på jorden, därför fick han Guds uppdrag att rädda människor och djur.

Det är en ny skapelse som sker, när vattnet sjunker undan så att det går att leva på jorden igen. Människorna och djuren får på nytt Guds uppdrag att föröka sig och uppfylla jorden. Och nu sluter Gud ett förbund med både människor och djur och lovar att aldrig göra så här igen. Så länge jorden står ska det aldrig bli någon översvämning igen som dränker allt liv. Regnbågen är tecknet på Guds löfte till Noa och till allt levande. När vi ser regnbågen, då påminns vi om Guds löfte att skydda livet på jorden.

Berättelsen om Noas ark är inte en historisk berättelse som handlar om något som skedde vid en viss tidpunkt. Den stora översvämningen är inte en historisk händelse som vi kan placera in i jordens historia. Berättelsen om Noas ark är en annan typ av berättelse, en skapelseberättelse, som handlar om vad Gud vill med sin skapelse och vad som är människans uppgift och hennes relation till Gud och allt annat skapat. Därmed är berättelsen om Noa en berättelse om alla människor och alla tider. Inte minst är det en berättelse om oss som lever nu.

Ibland kan vi undra varför Gud inte tar bort det onda i världen. Hur kan ondskan få hållas om Gud är god? Svaret vi får i berättelsen om Noas ark är, att enda sättet att på en gång ta bort allt ont, det vore att ta bort alla människor. Men Gud har lovat att inte göra det. Den vägen är stängd. Gud får kämpa mot det onda på andra sätt. Gud kämpar mot det onda på mer tålmodiga och långsiktiga sätt, och ofta i det fördolda.

Kampen mellan gott och ont står i varje människas liv. Regnbågen är tecknet på Guds löfte att alltid stå på vår sida i den kampen. Gud kämpar med oss mot det onda, inte mot oss, fastän vi ofta gör det onda. Fastän det ofta är vi som är problemet, står Gud alltid på vår sida.

Det behövs en ny skapelse, men den sker inte genom att den gamla skapelsen utplånas. Människor och djur måste få leva kvar på jorden, för i grunden är det gott att vi finns till. I stället går Gud själv in i sin skapelse och skapar den på nytt inifrån. Gud föds som människa och delar alla våra villkor. I Jesus Kristus tar Gud på sig lidandet och döden och ondskans alla konsekvenser. Jesus besegrar ondskan genom att aldrig löna ont med ont. Jesus visar oss att Gud hellre dör själv än att döda någon människa. Jesus besegrar synden genom att förlåta och försona. Jesus besegrar döden genom att drabbas av den och uppstå på nytt.

Jesus är den nya skapelsen, den nya mänskligheten. Han är den rättfärdige som räddar jorden. Tillsammans med honom får vi också vara en del av den nya skapelsen. När vi döps förenas vi med Jesus. Vi får del av löftet att han är med oss alla dagar till tidens slut. Vi får del av kallelsen att vara hans lärjungar och leva efter hans bud.

Dopets vatten renar oss från synd och skuld och säger oss att vi är rena inför Gud. Vad som än händer i livet så är vi alltid Guds älskade barn. Dopets vatten är det livgivande vattnet, som vi måste ha för att kunna leva och som förenar oss med allt levande på jorden. Dopets vatten är också det förgörande vattnet, som kan dränka allt liv. Men dopet säger oss att vi inte behöver frukta kaosmakterna, för Gud är alltid med oss. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus.

Genom dopet är vi en del av den nya skapelsen. Den nya skapelsen är inte färdig, men vi bär på hoppet om att ondskan redan är besegrad och att den segern en gång ska bli fullständig. Den nya skapelsen omfattar både människor och djur och hela jorden. Guds frälsning handlar inte bara om enskilda individer, utan det är hela skapelsen som behöver räddas undan förgängelsen. Som när Noa räddade både människor och djur i arken.

Idag är livet på jorden hotat på många sätt, det vet vi. Livet hotas av klimatförändringar och föroreningar, av krig och överexploatering. Ibland sägs det att vi står inför det sjätte massutdöendet i jordens historia, när en katastrof gör att många arter dör ut på samma gång. Det femte massutdöendet var när dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan. Nu hotas djurliv och växtliv av en liknande katastrof, men den här gången är det människan som orsakar hotet.

Hur ska vi förhålla oss till detta som kristna och som döpta? En del säger att vi inte ska oroa oss för klimatet och miljön, för Gud har lovat att inte förgöra jorden. Vi kan fortsätta att leva som vi gör. Men det var inte så Noa gjorde när floden kom. Noa var rättfärdig för att han samarbetade med Guds vilja och byggde en ark. Genom att Noa i tro samarbetade med Gud kunde både människor och djur räddas undan katastrofen.

Så tror jag att vi ska förhålla oss till det som hotar livet. Vi får göra som Noa. Vi får lita på Gud och förtrösta på Gud. Vi behöver inte bli förtvivlade och tappa hoppet. I tro får vi samarbeta med Guds goda vilja och bygga det som behövs för att rädda livet på jorden. Vi kanske inte ska bygga en ark, utan snarare ett samhälle i balans med naturen. Vi får göra det vi kan för att både människor och djur ska kunna fortsätta att leva tillsammans på vår vackra planet.

Som Noa får vi möta stormen med tro och förtröstan. Var och en möter vi stormar i våra egna liv. Tillsammans står vi inför stormar som hotar hela vår värld. Med regnbågens tecken i vår sky och med dopets tecken på vår panna, kan vi stå stadigt när det stormar. För Gud är med oss. När stormen blåser omkull oss, då faller vi i Guds famn, och Gud reser oss upp igen. Stormen ska inte förgöra oss, det har Gud lovat oss när vi döptes. I Kristus är vi en ny skapelse, och han har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s