Dela för att hela

Predikan i Varbergs kyrka 17 september 2017

Har Kristus blivit delad? frågar Paulus. Och visst kan man undra. Det finns så många olika kyrkor. Det finns så mycket splittring och motsättningar mellan olika kristna. Varför kan inte de kristna vara mer eniga? Varför kan inte alla kristna vara som jag?

Svaret är ganska givet om man tänker efter. Eftersom människor är olika, måste kristna människor vara olika. Kristen enhet kan inte handla om enighet, för enighet kan bara finnas i små grupper under kort tid.

En kristen enhet som ska omfatta alla kristna över hela jorden i alla tider, måste vara en enhet som rymmer väldigt stor mångfald. Det finns ingen möjlighet att alla kristna i två tusen år skulle ha samma åsikter och uttryckssätt. Enheten i Kristus är en väldigt mångskiftande enhet, som omfattar både antika och medeltida och moderna människor, och människor från alla kyrkor och länder på jorden.

När Paulus skriver till Korinth att de ska stå eniga i tankar och åsikter, då kan det låta som att han vill att församlingen ska vara en åsiktsgemenskap. Men det är nog inte det han menar. Den kristna tron handlar ju inte så mycket om åsikter. Den kristna tron handlar om relation och liv – relationen till den treenige Guden och livet med Gud och medmänniskan.

Paulus var inte rädd för olika åsikter. Men han sätter gränser för hur man får bete sig i en församling. Splittringen i Korinth handlade konkret om att bordsgemenskapen inte fungerade. När församlingen möttes så delade de upp sig i olika grupper, och en del åt och drack medan andra var hungriga. Så får det inte gå till.

Paulus berättar på ett annat ställe att han skällt ut aposteln Petrus inför församlingen i Antiochia. Petrus hade ätit tillsammans med de hednakristna, och därmed kompromissat med de judiska matreglerna. Men när det kom judiska kristna från Jerusalem som hade en striktare tolkning av matreglerna, då drog sig Petrus tillbaka och ville inte äta med de hednakristna längre. Då blev Paulus upprörd och skällde ut Petrus. Kristna måste kunna äta tillsammans, menar Paulus, för enheten i Kristus går djupare än skillnaden mellan judar och hedningar.

Det Paulus säger om enheten i Kristus är alltså: ”Sitt vid samma bord. Även när ni grälar med varandra, så sitt vid samma bord. För det som förenar er går mycket djupare än det som skiljer er åt.” Vi får lov att ha olika åsikter i Varbergs församling, precis som Paulus och Petrus kunde ha olika åsikter. Vi får lov att rösta på olika listor i kyrkovalet. Men vi får komma ihåg att det som förenar oss går djupare än det som skiljer oss åt.

Enheten i Kristus kan vara svår att se ibland. Men vi tror på den och bekänner den. I trosbekännelsen säger vi att vi tror på ”en helig allmännelig kyrka”. Allmännelig betyder allomfattande, universell. Vi tror på en enda kyrka som omfattar alla kristna på hela jorden. Den här tron gör något med oss, när vi ser att vi hör ihop på djupet med människor som är fullständigt olika oss själva. Och när vi erkänner att den som jag tycker har fel åsikt i någon viktig fråga, ändå står mig väldigt nära och är lika älskad av Gud.

Den här kristna enhetsvisionen är ett viktigt bidrag till vårt samhälle och vår värld. Enhet är en farlig vision när den handlar om likhet. När enheten handlar om att alla ska höra till samma folk, samma ras, samma parti eller samma tro, då kan den vara livsfarlig. Sådana enhetsideal kan leda till fördomar och förtryck, till krig och folkmord.

Men enheten i Kristus handlar inte om att alla ska vara lika. Enheten i Kristus handlar om att vi på djupet hör ihop trots att vi är olika och har olika sätt att uttrycka vår tro. Enheten i Kristus är en enhet i mångfald.

Den Gud vi möter i Kristus är samma Gud som skapar och ger liv åt allt. Fadern och Sonen och Anden är ett. Det sägs att det finns 150 000 olika arter av fjärilar på jorden (det kan inte vara så lätt att räkna alla fjärilar, men någon måste ha gjort det…). Den Gud som skapar livet på jorden är en Gud som älskar mångfald. Detta myller av olika livsformer förenas av att allt levande, alla växter och djur, är släkt med varandra och beroende av varandra. Det är skapelsens enhet i mångfald. I denna skapelse hör vi människor hemma. Vi är alla olika och unika, samtidigt som vi alla är besläktade och beroende av varandra.

I dagens evangelium ber Jesus för sina lärjungar. Han ber att alla som tror på honom ska bli ett, för att hela världen ska tro och bli ett. Den här bönen lär oss att enheten har sin grund i Gud. Enheten är inte något som vi kan organisera och prestera, utan den är Guds verk. Tillsammans med Jesus får vi be om de troendes enhet och hela världens enhet.

Enheten har sin grund i Gud, i Treenigheten. Gud är en i tre, och därmed i sig en enhet i mångfald. En monolitisk enhet skulle vara nog i sig själv. Men Treenigheten är en kärlekens enhet, där olikheten och mångfalden ger utrymme för kärlekens
ömsesidighet. Treenigheten utger sig för världen och drar oss alla till sig.

Enheten är alltså en process, inte något som är statiskt och färdigt. Enheten är Guds verk att hela all splittring och fiendskap, att hela alla sår och all förtvivlan. Enheten i Kristus handlar om att göra världen hel igen. Så älskade Gud världen att han sände sin Son. Och Jesus ger sig själv för att världen ska leva. Kristus kom till världen för att hela våra sår.

Också vi sänds till världen, som ett uttryck för Guds kärlek till sin skapelse. Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, säger Jesus i sin bön till Fadern. Varje lärjunge till Jesus är ett kärleksbrev till världen. Inte för att vår kärlek är så imponerande alla gånger. Utan för att Guds kärlek blir synlig när vi tar emot den i tro.

Enheten i Kristus handlar inte om kyrkans enhet i första hand. Kyrkan är ett redskap för något större, som handlar om hela mänskligheten och hela skapelsen. Någon fullständigt enad och harmonisk kyrka har aldrig funnits, och kommer nog aldrig att finnas. Men så får det vara. För vi blir ett med varandra och med Gud genom att sändas ut till världen, inte genom att samlas ihop till en sluten gemenskap.

Församlingens uppgift är att vara en del av något större. En del av hela kyrkans enhet och av hela skapelsens enhet. Vi finns till som församling för att delta i Guds helande av vår värld. Vi bärs av visionen om en mångskimrande enhet i Kristus som till slut ska omfatta hela skapelsen. När Gud fullbordar sin plan att sammanfatta allt i Kristus, allt i himlen och allt på jorden.

Har Kristus blivit delad? Svaret är ja. Som brödet bryts och delas i nattvarden, så måste Kristus brytas och delas för att kunna hela vår värld. Kristus räcker sig själv till oss alla, och vi får ta emot honom med öppna händer och öppet hjärta, som vi tar emot brödet i nattvarden. Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd. Vi får dela Kristus med varandra för att hela vårt hjärta och för att hela vår värld.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s