Änglarna

Predikan i Varbergs kyrka 1 oktober 2017

Idag är det änglarnas söndag, den helige Mikaels dag. Vi har läst tre berättelser ur Bibeln som handlar om att Gud är med oss när vi kämpar mot det onda. När vi är som mest ensamma och utsatta, då är änglarna som närmast. Änglarna är alltid nära, för himlen är alltid nära.

Den första berättelsen handlar om Jakob som är på flykt undan sin bror som vill döda honom. Han har lämnat alla han känner, allting han har kärt. Nu är han alldeles ensam, på väg mot ett okänt mål. Hela dagen har han vandrat. Nu är det mörkt och han måste stanna för natten. En sten är den bästa kudden han kan hitta.

Då, när han är som mest utsatt, får han se änglar i drömmen. De går upp och ner på en trappa som leder från jorden ända upp till himlen. Och Guds röst talar till honom: Jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går. Jag kommer inte att överge dig.

När Jakob vaknar är allting likadant som dagen innan – men ändå är allting förändrat. Han har sett änglarna som är med honom på vägen. Han är inte ensam längre. Han vet att Gud är med honom. Platsen där han vilat är en helig plats – precis som varje plats dit han kommer. Överallt finns himlens port, för överallt finns Gud och överallt finns änglarna som skyddar oss från det onda.

Himlen är en bild för Guds närvaro. När vi talar om Gud måste vi använda bilder. Det blåa som vi ser när vi tittar upp mot himlen, det är inte egentligen platsen där Gud bor. Men den blåa himlen, eller den stjärnklara natthimlen, är en bild för Guds närvaro. Vart jag mig i världen vänder, så finns alltid himlen där. Gud finns alltid med oss. Som himlen omfamnar jorden, så är vi omslutna och omfamnade av Guds närvaro.

Himlen är inte en plats långt borta, för Gud är alltid nära. Kanske borde vi tänka på himlen som en annan dimension i stället för en annan plats. Himlen är Guds dimension som finns mitt ibland oss och som bryter igenom varje gång som det goda segrar. Det vi hoppas på och väntar på som kristna är att himlen ska bryta igenom helt och fullt. Att jorden ska bli helt uppfylld och genomsyrad av Guds närvaro. Medan vi väntar på detta får vi vara med i änglarnas kamp för det goda.

Den andra berättelsen idag kommer från Uppenbarelseboken. Uppenbarelseboken vill ge oss glimtar av hur det som händer på jorden ser ut från himlens perspektiv. Vi ser det tydligt idag när det först berättas att änglarna strider mot draken och besegrar den. Sedan står det om de kristna som förföljs att det är de som har besegrat draken: De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. Det är alltså två sidor av samma sak, änglarnas kamp mot draken och människornas uthållighet i tron.

Lägg märke till att det är änglarna som strider mot draken. Inte vi. I sagorna kan det ofta finnas en drake som personifierar det onda. Då segrar det goda när hjälten besegrar draken och dödar den. Men i verkligheten är det farligt att identifiera drakar att kämpa mot. Om vi utser en grupp av människor eller ett annat land eller någon särskild ideologi till den onda draken som måste bekämpas – då legitimerar det att vi använder vilka medel som helst i kampen. Därför har de största brotten och folkmorden i historien begåtts av människor som menat att de kämpat för det goda, mot de onda.

Vi ska inte strida mot drakar. Änglarna sköter det åt oss. Vi får delta i deras kamp genom att göra det lilla som vi förmår. Vårt uppdrag är att hålla fast vid det goda, för det onda besegras ”genom Lammets blod”. Alltså genom tron på Jesus och genom att följa honom som aldrig bemötte ont med ont utan besegrade det onda med det goda. Jesus utgjöt aldrig något annat blod än sitt eget.

Änglarnas kamp mot det onda är sammanvävd med människornas kamp, det är budskapet i Uppenbarelseboken. Änglarna står på vår sida. Och vi står på änglarnas sida när vi kämpar för det som är gott och rätt.

Det finns mycket som hotar våra liv och vår värld. Jag ska inte räkna upp exempel, för vi känner dem alltför väl. Det finns avgrunder som är våra egna personliga. Och det finns avgrunder som är gemensamma, som hotar hela folk och hela mänskligheten. Men vid alla våra avgrunder finns det änglar. Ingen är utlämnad och övergiven av Gud.

Ängel betyder budbärare. Änglarna är budbärare från den himmelska världen. De ger oss glimtar av Gud. De säger att Gud är med oss. Änglarna är fönster mot himlen som släpper in ljus när vi bäst behöver det.

Ofta får vi vara änglar för varandra. Att vara en ängel innebär inte att vara en perfekt människa, för det är vi inte. Vi är änglar för varandra när vi får vara Guds budbärare. Vi är änglar för varandra när vi blir tecken på Guds närvaro, vittnen om Guds kärlek.

Vi kan vara änglar för varandra på många enkla och vardagliga sätt. Vi kan be för varandra. Vi kan vara vänliga och hjälpsamma och uppmärksamma på varandra. Små uttryck för medkänsla kan ha stor betydelse. Ibland behöver vi vara skyddsänglar, som inte bara är milda och vänliga utan säger stopp och sätter gränser för det som hotar en medmänniska.

Bönen är ett enkelt men viktigt sätt att kämpa för det goda. Inte för att bönen ersätter handling. Men för att bönen gör oss mottagliga för Gud och för Guds handlande med oss. Bönen väver samman våra små handlingar med Guds stora frälsningsverk.

För det mesta märker vi nog inte själva när vi är änglar för någon annan. Vi är Guds budbärare och tecken på Guds närvaro utan att vi tänker på det. Det är nog lika bra så. Men vi kan öva oss i att se Guds änglar omkring oss. Livet blir rikare och ljusare när vi inte ser medmänniskorna som problem, utan som budbärare om Guds närvaro.

Varje människa vi möter kan vara en Guds ängel. Varje människa – även den som vi har svårt för, även den som verkar ha väldigt lite att ge. Ofta kan det vara så att Guds änglar blir som mest synliga genom den som är ensam och utsatt. För vid våra avgrunder, där är änglarna som närmast.

I dagens tredje bibelberättelse säger Jesus att ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen. Änglar som stiger upp och ner mellan himlen och jorden, det anspelar förstås Jakobs dröm. Jakob såg en trappa som änglarna gick på, men Jesus säger att änglarna ska bli synliga över Människosonen, alltså Jesus själv.

Jesus är alltså trappan mellan himmel och jord. Han är himlens port, som ger oss tillgång till den himmelska världen. Genom honom kan Guds änglar nå fram till oss. Genom honom kan våra böner nå fram till Gud. Vi ska få se himlen öppen när vi har Jesus för våra ögon. Jesus får vara fokus för vår längtan efter mening, vår längtan efter helighet, vår längtan efter Gud. Vi ska få se änglar, om vi har blicken fäst på Jesus.

När vi är på flykt, från andra och från oss själva, då finns änglarna där och kallar oss hem igen. De är Guds budbärare som viskar till oss som till Jakob: Jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går. Jag kommer inte att överge dig.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s