Du är mitt älskade barn

Predikan i Sollyckans kyrka 7 januari 2018

Igår firade vi Trettondedag jul. Då fick vi följa de vise männen på deras väg till Betlehem, och se hur de ger sina gåvor till Jesusbarnet – guld och rökelse och myrra. Idag hoppar vi trettio år framåt i tiden. Jesusbarnet har vuxit upp och blivit en man, och nu döps han av Johannes i Jordan.

Ett halsbrytande hopp i handlingen, kan man tycka. Men temat är egentligen detsamma som igår. Vi firar hur Gud tar sin boning ibland oss. Genom Jesu födelse och liv delar Gud vår mänsklighet helt och fullt, och Anden är oss nära i varje ögonblick. Gud är inte långt borta från någon enda av oss, säger Paulus, ty i honom är det vi lever, rör oss och är till.

Julens budskap är att Gud har blivit människa. Jesus Kristus är sann Gud och sann människa. Inte hälften av varje, utan hundra procent Gud och hundra procent människa. Det är inkarnationens mysterium, att mänskligt och gudomligt är fullständigt sammanflätat. Vi behöver inte vända oss bort från det vanliga och vardagliga för att söka Gud, utan Gud är oss nära i det alldeles vanliga mänskliga livet. Himmelriket finns mitt ibland oss, här på jorden. Med varje steg vi tar, går vi med Gud. Med varje andetag vi andas, tar vi emot Guds Ande.

Detta är svårt för oss att förstå och komma ihåg. Därför har vi sakrament, heliga handlingar som binder ihop jordiskt och himmelskt. Nattvardens sakrament är vanligt bröd och vin, och samtidigt Kristi kropp och blod, som ger oss liv till både kropp och själ. Dopets sakrament är vanligt vatten på vårt huvud, och samtidigt Guds nåd, som tvättar oss rena från synd en gång för alla. De heliga handlingarna påminner oss om att hela vårt liv är heligt, att varje ögonblick är fullt av Guds nåd.

När Jesus kommer till Johannes för att bli döpt, så protesterar Johannes. Det är jag som behöver döpas av dig, säger han. Men Jesus svarar: Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Johannes kallade människor till omvändelse, och dopet var en symbolhandling för att visa att man ville tvätta bort det gamla livet och leva helt och fullt efter Guds vilja.

Det är en längtan som vi nog kan känna igen oss i. Ganska ofta känner vi att vårt liv inte riktigt är så som vi skulle vilja. Vi önskar att vi kunde leva mer helhjärtat och konsekvent, och bara göra det som är kärleksfullt och gott, för andra och för oss själva. Men aldrig blir det riktigt så. Hur vi än vänder oss, så behöver vi ständigt omvändas på nytt.

Jesus går in i allt mänskligt och delar vår längtan efter att göra Guds vilja. Samtidigt är han Gud, så hans längtan efter Gud är redan uppfylld. Genom Jesus uppfylls allt som hör till rättfärdigheten. Han är den sanna människan, Guds avbild helt och fullt. Därför blir dopet något annat när Jesus döps av Johannes. Det som var en symbol för människors längtan efter Gud, blir ett sakrament, ett fullbordat löfte om Guds närvaro hos den som döps. I vår längtan efter ett helhjärtat och rättfärdigt liv, är vi burna och omslutna av den Rättfärdige, som helhjärtat ger sitt liv för oss. Dopet handlar inte längre om vad vi vill göra för Gud, utan om vad Gud gör för oss.

När Jesus steg upp ur vattnet, öppnade sig himlen och Guds Ande kom ner som en duva och sänkte sig över honom. Vatten och Ande, vatten och duva. Vi hör ekon av skapelseberättelsen i Bibeln, där Guds Ande svävar över vattnet när himmel och jord blir till. Och berättelsen om Noas ark, där en duva kommer med en olivkvist i näbben, som visar att vattnet sjunkit undan så att det går att leva på jorden.

Berättelsen om Jesus hör alltså samman med den stora berättelsen om livet på jorden. Alla människor är skapade till Guds avbild, till ett liv i kärlek och rättfärdighet och gemenskap med Gud. Jesus är den sanna människan, som gör avbilden synlig och hel. Livet på jorden är hotat av klimatförändringar och förödelse, i vår tid som på Noas tid. Men Guds Ande svävar som en duva över våra kaosvatten också. Vår tro på Gud ger oss hopp om räddning och liv, för både människor och djur.

När vi döps, då förenas vi med Jesus Kristus. Dopet väver samman vårt liv med Jesu liv – och därmed med hela skapelsen. Han är den sanna människan, Guds väsens avbild. I honom är också vi sanna människor, så som Gud har skapat oss att vara. I oss själva är vi det inte, men i honom. Dopet gör oss till kristna, inte för att skilja ut oss från andra människor, utan för att vi tillsammans med Kristus ska leva i kärlek och tjänst för alla människor.

När Jesus döptes, hördes det en röst från himlen som sa: Detta är min älskade son, han är min utvalde. De orden gäller också oss, som är döpta i Jesu namn. Gud viskar till dig i varje ögonblick: ”Du är min älskade son, du är min älskade dotter, du är min utvalde”. Du är utvald av Gud till att leva just det liv som du lever, och att göra det i medvetenhet om Guds kärlek och nåd.

De vise männen följde stjärnan tills de kom fram till barnet i Betlehem. De vise männens vishet handlade just om att de sökte ljuset och följde ljuset, och att de gav sina gåvor till honom som är Världens ljus. Vishet är inte det samma som kunskap. Vishet handlar om att urskilja vad som är viktigast i livet, och hur man ska nå fram till det.

Vi får be om nåden att bli visa kvinnor och män, som ständigt söker efter Jesus, för att ge honom vårt guld, vår rökelse och vår myrra. Jesus tar emot våra gåvor, och ger oss det som är ännu större – liv och kärlek och försoning. När vi når fram till barnet i Betlehem är det i själva verket Gud som når fram till oss, till vårt inre barn, med orden: ”Du är min älskade son, du är min älskade dotter. Du är min utvalde.”

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Du är mitt älskade barn

  1. Lars Rydbeck skriver:

    Bara en fråga
    Vad hände med Jesus under de här 18 åren mellan 12 och 30 (ca)?

    Gilla

    • Fredrik skriver:

      Jag antar att han levde ett ganska vanligt liv som snickarlärling. Någon utbildning i Torah måste han ha fått också. Och någon koppling till Johannes Döparen har han uppenbarligen. Kanske har han varit ett tag med Johannes ute i ödemarken.

      Vad tänker du själv är troligt?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s