Stenen i min hand

Predikan i Varbergs kyrka 4 mars 2018

Herdepojken plockar stenar i bäcken. Han väljer stenar som är jämna och fina och sköna att hålla i handen. Och lagom stora för en slunga. Han har övat mycket med slungan, för en herde måste kunna försvara sina får mot lejon och björnar. Det gäller att träffa med varje skott, för det är inte säkert att man hinner skjuta en gång till om man missar.

Men när han skjuter prick brukar han inte tänka att det är rovdjur han siktar på. Det är fiendesoldater han vill skjuta på egentligen. Fienderna som vill ta deras land och göra dem till slavar. Eller kanske döda dem allihop. Han har hört mycket om fiendernas grymhet. Alla han känner har förlorat någon släkting eller vän i kriget. Hans äldre bröder är soldater i kungens armé. Han är stolt över dem och samtidigt orolig för att något ska hända dem. Men sin morbror är han inte orolig för. Han är den störste krigaren av alla, en hjälte som man sjunger sånger om. Han kan nog ensam driva fienderna på flykten, om gudarna vill.

Fem stenar får räcka. Han har mycket annat att bära också, för han ska till sina bröder med mat. Pojken tar brödet som hans mamma bakat och lammet som hon lagat till. Och så går han till kungens läger. Men när han kommer fram har slaget redan ägt rum. Fienderna har segrat och hans bröder är döda. Till och med hans morbror Goliat har stupat, den väldige hjälten. Pojken blir stående som förstenad. Hur kunde det hända? Hur kunde gudarna låta deras fiender segra? Och hur ska han kunna berätta för sin mamma vad som hänt?

Berättelsen om David och Goliat är en farlig berättelse. För den kan få oss att tro att ondskan är de andra. Många av våra hjälteberättelser handlar om detta, att de goda besegrar de onda. Ofta handlar det lyckliga slutet i filmer och sagor om att de goda segrar och de onda blir dödade. Men även filistéer är människor. Även filistéer har bröder som vaktar fåren och mammor som bakar bröd åt dem. Om vi tänker efter så vet vi att ett folk inte kan vara godare eller ondare än ett annat folk. Människor är människor. Både svenskar och danskar är människor. Både israeler och palestinier. Både kristna och muslimer. Det finns inte onda och goda, det finns bara människor.

Men det hör till vår natur som människor att dela in världen i vi och de. Vänner och fiender. Det är en del av det vi kallar för arvsynd att vi fungerar på det sättet. När vi väl har definierat några som fiender, då är det lätt att tolka allt de gör utifrån vår fiendebild. Vi ser oförrätter som måste hämnas och maktpositioner som måste säkras. Tror vi på Gud, så tror vi gärna att Gud står på vår sida mot de andra. På många håll i världen finns det våldsspiraler som drivs vidare, varv efter varv. Och barn som får lära sig att de andra är grymma. Barn som plockar upp stenar för att försvara sig och slå tillbaka.

Älska era fiender, säger Jesus. Den som är utan synd ska kasta första stenen. Det är inte fienden vi ska bekämpa, utan fiendskapen. Det låter lika, men det är en väldig skillnad. Vill vi kämpa mot ondskan i världen, då måste vi börja med oss själva. För ondskan är inte de andra. Ondskan finns i var och en av oss, i dig och mig.

Jesus manar sina lärjungar att lägga bort fiendebilderna. Han lyfter fram samarier och romare som förebilder för judarna han talar till. Gudsfolket kan lära sig kärlek och tro av sina fiender. Med öppet hjärta får vi möta våra fiender och motståndare och ta emot det som Gud vill lära oss genom dem. Gud står på vår sida, det är sant. Men inte på vår sida mot de andra, utan på varje människas sida.

När Jesus talar om ondskan, då talar han inte om människor eller grupptillhörigheter. Han talar om demoner. Onda krafter som kan hålla oss fångna, men som vi också kan befrias från. Ondskan är inte vårt sanna jag. Den ockuperar oss. Det kan kännas främmande för oss att tala om demoner. Och jag menar inte att vi ska tänka på onda andar eller ockulta makter. Sådant är villospår som leder bort uppmärksamheten från den verkliga ondskan. Men det finns högst verkliga krafter som är onda och håller oss fångna. Om vi vill kan vi kalla de krafterna för demoner.

Det finns stumma demoner som hindrar oss att tala. Det kan vara rädsla eller bristande självkänsla. Det kan vara olika former av förtryck eller självförtryck som binder oss och tystar oss. Det finns demoner som får oss att göra andra människor illa. Avund och missunnsamhet. Själviskhet och främlingsfientlighet. Rasism och alla andra former av förakt för grupper av människor. Konsumismen kan vara en demon, alltså hållningen att skapelsen finns till för att jag ska konsumera den, som varor och upplevelser, och att jag hela tiden måste ha mer. Olika former av missbruk och missbruksbeteenden kan vara demoner. Och så vidare.

Ett sätt att bekämpa demonerna är att sätta namn på dem och avslöja dem hos oss själva. Det är ett första steg att erkänna för sig själv, att det är missbruket som får mig att svika människor jag tycker om. Eller att det är min dåliga självkänsla som hindrar mig att göra det jag egentligen vill. Det är ett första steg, men det räcker inte. Vi kan inte driva ut demonerna av egen kraft. De kommer tillbaka i nya former. Det är Guds ande som driver ut demonerna. Guds ande, som inte är frånvaron av det onda, utan närvaron av kärlek och glädje, frid och tålamod.

Nu tror jag vi kan återvända till berättelsen om David och Goliat. För det är inte bara en farlig berättelse. Det är också en djupt mänsklig berättelse, om att möta det onda. Jätten Goliat är inte andra människor eller andra folk. Goliat är ondskans makt över oss själva. Goliat är demonerna som binder oss, de onda krafterna som håller oss fångna. Det krävs ett stort mod för att möta de krafter som är starkare än vi och som inte vill oss väl. Det är lättare att blunda eller huka sig. Goliat kan inte besegras med svärd och spjut, inte med styrka och kraft.

Det är poängen med alla de här berättelserna om krig i Gamla testamentet, att man inte vinner seger med egen kraft. Det är Guds kraft som ger seger. Berättelserna om Israels och Judas historia är sammanställda efter att Jerusalem har fallit och riket krossats. Därför berättas de ur det perspektivet att man inte kan förlita sig på svärd och spjut och makt. Troheten mot Gud är det enda som räknas.

Ska vi möta Goliat måste vi gå i tro på Gud, som är starkare än vi och starkare än alla ondskans makter. Gud som fyller vårt hjärta med kärlek och glädje, frid och tålamod. David säger till Goliat: Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn. Guds goda makt är starkare än all ondska. Tror vi det kan vi möta Goliat. Inte bara en gång, som David, utan gång på gång. Tron är vår slunga som kan fälla jätten. Och stenen i vår hand, som är jämn och fin och skön att hålla i, vad är det för sten?

Stenen kan vara Andens frukter, som räknas upp i Bibeln: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Det här är goda krafter som är både vardagliga och kraftfulla. Vi får ta emot dem och samla dem, som släta och fina stenar som vi hittar på stranden. De är stenar som är sköna att hålla i handen och kraftfulla vapen mot det onda. Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (det är en lista som man gärna kan lära sig utantill, från Gal 5:22–23).

Stenen kan också vara den som det står om i Uppenbarelseboken. Jesus säger där: Åt den som segrar skall jag ge en vit sten, och på den stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. Namnet på stenen är vårt rätta namn, vår sanna identitet i Gud. I relationen till Gud ligger vårt sanna jag, vårt skapelsejag. Den vi är avsedda att vara, utan demoner och arvsynd.

Den gode herden lägger stenen i vår hand och säger: Du är min ögonsten. Vart du än går är jag med dig. Då behöver vi inga fem stenar. Det räcker med den enda. Den vita stenen med namnet som är Jag.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s