Hur många böner behövs för att Gud ska gripa in?

Predikan i Varbergs kyrka 6 maj 2018

Hur många rättfärdiga krävs det för att rädda en stad? Hur många böner behövs för att Gud ska gripa in? De frågorna ska predikan handla om idag.

Vi har hört hur Abraham förhandlar med Gud om staden Sodom. Gud vill förgöra Sodom eftersom människorna där är onda. Men Abraham vill rädda staden. Kanske för att han bryr sig om alla människor i Sodom, både män och kvinnor och barn. Kanske för att hans brorson Lot är en av invånarna i staden.

”Säg att det finns femtio rättfärdiga i staden, då måste väl staden få stå kvar, för de femtios skull? Inte kan väl Gud förgöra de rättfärdiga tillsammans med de orättfärdiga?”, säger Abraham. ”Ska inte den som är hela jordens domare göra det som är rätt?” Gud får hålla med om det, Abraham har en poäng. ”Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden”, säger Gud. Men Abraham nöjer sig inte med det svaret. Han litar inte riktigt på att det ska finnas femtio rättfärdiga. ”Om det finns fyrtiofem, hur blir det då?” Gud lovar att om det finns fyrtiofem, då ska staden skonas. Abraham prutar ända ner till tio rättfärdiga. Och Gud lovar att för tio rättfärdigas skull, ska hela staden räddas.

Varför nöjer sig Abraham med det? Tror han att det räcker så, att tio rättfärdiga måste det finnas? Är han rädd att Gud ska bli arg om han fortsätter pruta? Eller skulle det verka alltför släpphänt att vilja skona de onda för bara fem rättfärdigas skull? Det får vi inte veta. Men vi får veta hur det går för Sodom. Det visar sig att det bara finns en enda rättfärdig där. Bara Lot är rättfärdig, Abrahams brorson. De andra är onda, så därför förstörs staden i ett regn av eld och svavel. Ondskan får sitt straff.

Vad var det som var så syndigt med Sodom? Det får vi inte veta så mycket om. Ett exempel får vi på Sodoms ondska, och det handlar om hur man behandlar främlingar. När Gud och ett par änglar kommer vandrande i skepnad av tre män, då bjuder Abraham genast in dem på middag, fastän han inte vet vilka de är. De båda änglarna vandrar vidare till Sodom, där Lot får syn på dem och bjuder hem dem till sig. Abraham och Lot är rättfärdiga, och det yttrar sig i hur de behandlar främlingar. Fullständiga främlingar tar de emot som hedersgäster. Men alla de andra i Sodom är orättfärdiga, så de beter sig tvärtom. De samlas till en mobb utanför Lots hus och kräver att han ska skicka ut sina gäster till dem. Lot vägrar. Men folkmassan är så hotfull att han erbjuder sig att skicka ut sina två unga döttrar till dem i stället.

I berättelsen är detta ett tecken på hur extremt rättfärdig Lot är. Han värnar så mycket om sin heder att han är beredd att offra sina egna barn för att skydda sina gäster. Lot är storslagen och generös när han är beredd att offra sina barn – precis som Abraham var beredd att offra sin son Isak vid ett annat tillfälle. För oss blir detta i stället ett tecken på det kulturella avståndet mellan oss och Bibelns värld. Det som är gott och riktigt för Abraham och Lot är inte alltid gott och riktigt för oss. Abraham och Lot hör hemma i en patriarkal hederskultur, där hustrur och barn är mannens ägodelar, och där män är viktigare än kvinnor. Vi måste förstå berättelserna utifrån det.

Det innebär att vi inte kan använda Bibeln som facit om rätt och fel i alla frågor som i står inför idag. Det är inte det vi har Bibeln till. Bibeln talar inte om vad som är rätt och fel i alla detaljer. Det har vi vårt förnuft till. Människan har ätit av kunskapens träd, så vi kan skilja mellan gott och ont. Ofta kan det vara svårt i detaljerna. Men i stora drag vet vi vad som är rätt och vad som är fel. Gud använder sig av vårt samvete, vårt förnuft och vår samlade erfarenhet för att ge oss vägledning om rätt och fel.

Bibeln ger också vägledning, men den är inte främst en lärobok i moral. Den är mycket viktigare än så. Bibeln handlar om vad som är viktigast i livet, om vad vi ska ha för mål och riktning i våra liv. Bibeln handlar om Gud, och om vår relation till Gud. Framför allt handlar Bibeln om hur Gud möter oss i Kristus. Sådan Jesus är, sådan är Gud. Så kan den kristna tron sammanfattas. Bibeln har vi för att vi ska lära känna Kristus. Därmed finns det centrum och periferi i Bibeln. Kristus är centrum. Den patriarkala hederskulturen, som Abraham och Lot lever i, är periferi.

Därmed inte sagt att vi inte har något att lära av berättelsen om Sodom. Eller att vår värld idag skulle vara mer moraliskt högtstående. Sodomsdoktrinen är lika radikal idag som den var då – om det finns tio oskyldiga i en stad, så får staden inte förstöras. Tänk om världens ledare hade tillämpat den principen! Då skulle det bli omöjligt att föra krig. Då skulle Hiroshima och Nagasaki ha fått stå kvar. Då skulle kriget i Syrien stanna upp.

Hederskulturens normer för gästfrihet utmanar oss också idag. Hur behandlar vi dem som är gäster och främlingar i vårt land? När bjöd vi senast in en främling i vårt hem, så som Lot och Abraham gör? Och det är lärorikt att se hur berättelsen om Sodom används senare i Bibeln. Sodom används inte som ett mönster för hur det går för de andra, för de onda, de som inte är som vi. Utan Sodom är en anledning till självprövning – är vi egentligen bättre än de? Hur behandlar vi främlingar och fattiga? Profeten Hesekiel säger så här till Jerusalem: ”Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig” (Hes 16:49). Så blir Sodom en påminnelse om att visa medkänsla och barmhärtighet.

Vad ska vi göra med Sodom? Vad ska vi göra med de onda? Eld och svavel och kärnvapen är en dålig lösning på ondskans problem. För gränsen mellan gott och ont kan inte dras med en prydlig linje mellan olika grupper av människor. Gränsen mellan gott och ont går genom varje människas hjärta. Därför kan inte det onda drivas bort med eld och svavel och bomber. Gud går ganska snart ifrån den lösningen i Bibeln. Det ser vi till exempel i berättelsen om Jona, där profeten blir besviken över att Gud skonar den onda staden Nineve. ”Var det inte det jag visste”, säger Jona, ”att du är en nådig och barmhärtig Gud. Det var ingen idé att jag gick hit och förkunnade dom, när du bara förlåter.” Så får Gud förklara att Gud har omsorg om alla människor, inte bara Israels folk. Sodom och Nineve är inte ”de andra” Sodom är du och jag. I varje människas hjärta finns det brist på medkänsla och barmhärtighet.

Så vad ska vi då göra med Sodom? Svaret vi får i dagens bibelläsningar är att vi ska be bort det onda. Som Abraham bad för Sodom ska vi be för vår värld. Som den envisa änkan bad om sin rätt, så ska vi be för varje människa som lider nöd. Bön är inte bara ord. Bön förändrar vårt hjärta – och därmed våra liv. När människors hjärtan och liv förvandlas, då kan världen förvandlas.

Abrahams bön för Sodom är en god bön. Men den är inte färdig. Om bönen hade fått tid att sjunka in hos Abraham, så skulle han nog inte nöjt sig med att be Gud att skona Sodom. Han skulle själv ha begett sig dit för att ge staden större chans att klara sig. Om han ber om tio rättfärdiga i Sodom, så kan han själv se till att vara en av dem. Så fungerar bönen. När vi ber att Gud ska göra något, då ställer vi oss själva till Guds förfogande för detta. Det är inte Gud som behöver vår bön. Gud känner redan alla våra önskningar och behov. Det är vi som behöver bönen – för att komma till klarhet över vad som är viktigt för oss, för att bearbeta och fokusera, för att kunna växa i tro och ta emot mer av Gud i våra liv.

Eller kanske är det ändå så att Gud behöver vår bön – för Gud behöver oss. Det är ett av skapelsens stora mysterier, att Gud behöver människor. Så Gud behöver vår bön. Inte för att få information, men för att få relation. Gud behöver en relation till oss människor. Gud vill nå vårt hjärta. Därför ska vi be.

Ytterst är det Kristus som är svaret på Abrahams bön. När det inte går att få tag på tio rättfärdiga som räddar Sodom, då måste något göras. Bristen på rättfärdighet kan inte mötas med eld och svavel. Bristen på rättfärdighet måste mötas med rättfärdighet. Därför blir Gud själv svaret på Abrahams bön. Kristus är den Rättfärdige som räddar vår jord. För hans skull ska mänskligheten skonas undan förgörelsen.

Hur många rättfärdiga krävs det för att rädda en stad? Det behövs bara en. Bara Kristus är rättfärdig, ingen annan. Men det räcker. Det behövs bara Kristus, och människor som vill följa honom. Människor av kött och blod som tar emot tro och hopp och kärlek från Gud. Vi behöver inte vara felfria, vi kan ändå andas in liv i vår värld.

Hur många böner behövs för att Gud ska gripa in? Det behövs bara en. Varje bön som kommer från hjärtat ger rum för Gud att gripa in. Vår bön ger rum för Gud i vårt hjärta, och därmed i vår värld.

Gud, låt vår bön bli en kamp för det goda och en vila i dig. Amen.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s