På änglarnas sida

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 30 september 2018

Den indonesiska ön Sulawesi har drabbats av en jordbävning och en tsunami. Hundratals människor har dödats, många är skadade och hemlösa. Vi hör om detta i våra nyheter eftersom det är en dramatisk och plötslig händelse som drabbar många. Samtidigt vet vi att många fler lider i det tysta varje dag. Varje dag dör ungefär 15 000 barn under fem år av orsaker som hade kunnat förhindras, om de hade haft tillgång till mat och rent vatten och grundläggande sjukvård. Kriget i Syrien fortsätter idag också, liksom krigen i Yemen och Afghanistan. Miljoner människor lider under fattigdom och förtryck av olika slag.

I vårt eget land är vi förskonade från mycket. Men även här är det många som är drabbade av sjukdom eller missbruk. Många saknar arbete, vänskap eller sammanhang. Vi har alla våra egna och våra närståendes svårigheter att kämpa med, samtidigt som vi kan ha en oro för de stora hoten från klimatförändringar och kärnvapen.

Den helige Mikaels dag handlar om änglarna och kampen mot det onda. I Uppenbarelse-boken läser vi om hur Mikael och hans änglar kämpar mot draken och störtar ner honom på jorden. Ondskan är besegrad, men en kort tid kommer draken att fortsätta härja på jorden. Har den berättelsen något med oss att göra? Kan den hjälpa oss i vår kamp mot det onda?

Uppenbarelseboken är kanske den mest svårbegripliga boken i bibeln. Det är en man som heter Johannes som skriver och berättar om syner han fått se (vi vet inte om det är aposteln Johannes eller någon annan med samma namn). Synerna handlar om märkliga och dramatiska händelser i himlen och på jorden. Synerna behöver tolkas, det är uppenbart, men det är långt ifrån självklart hur de ska förstås.

I den kristna historien har vi ofta haft svårt att hantera Uppenbarelseboken. Antingen har man inte läst den så mycket alls, för att den är svår att förstå och ta till sig. Martin Luther var till exempel skeptisk till Uppenbarelseboken, och det finns kristna kyrkor som inte ens har med den i sin bibel. Eller så har man varit väldigt intresserad av att tolka berättelsen som att den handlar om det som händer just nu. Men sådana tolkningar brukar ganska snart bli överspelade. För trettio eller fyrtio år sedan var det en del som menade att Sovjetunionen var odjuret som beskrivs i Uppenbarelseboken. När Sovjetunionen föll samman blev det i stället EU som pekades ut som odjuret.

Jag tror att vi ska läsa Uppenbarelseboken, men att vi ska vara ganska ödmjuka inför att vi inte kan förstå vad allt betyder. En anledning till att vi har svårt att förstå, är att Uppenbarelseboken inte främst är skriven till oss. Den är adresserad till sju församlingar i Mindre Asien för nästan två tusen år sedan. Synerna som berättas är i första hand riktade till de människorna, för att ge dem hopp och tröst i den situation där de levde. Uppenbarelseboken är inte menad som en karta över vår tid. Men vi kan känna igen drag som har relevans för oss också.

I sammanhanget om draken ser Johannes en kvinna som är ”klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud”. Kvinnan är gravid och ska föda sitt barn, men en väldig drake vill sluka både henne och barnet. Kvinnan flyr ut i öknen där hon får skydd under tolvhundrasextio dagar, och barnet som ska härska över alla folk tas upp till himlen och Guds tron. Då blir det en strid i himlen mellan Mikael och draken. Draken störtas ner på jorden och börjar där förfölja kvinna och alla hennes andra barn, ”dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd”. Ett odjur med tio horn och sju huvuden stiger upp ur havet och får makt av draken att strida mot de heliga. Odjurets tal är en människas tal, och talet är 666.

Vi kan vara ganska säkra på att det som berättas om odjuret, det handlar i första hand om det romerska imperiet som förföljer de kristna. Talet 666 skulle kunna syfta på kejsar Nero (om man räknar samman talvärdet av bokstäverna i hans titel och namn). Under kejsar Neros tid förföljdes de kristna i staden Rom, och det judisk-romerska kriget startade, som ledde till att Jerusalem och templet förstördes. Det var en svår tid för de små grupperna av kristna i romarriket, en tid då man måste ha undrat om allt var på väg att falla samman och var Gud fanns i allt det som skedde.

Budskapet i synerna som Johannes nedtecknar är att Gud står på deras sida. Även om det verkar som att ondskan har makten, så är draken besegrad och nedstörtad från himlen. Kvinnan som förföljs av draken kan vara Israel, som anfallits av de romerska legionerna. Hennes barn är dels Jesus, som korsfästs av romarna men uppstår och tas upp till himlen, dels de kristna som också blir förföljda. Kvinnan kan också vara Maria, som i traditionen brukar avbildas med solen och månen och en krans av tolv stjärnor.

Krig och förföljelser är drakens dödsryckningar. Men himlen står helt och hållet på de utsattas sida, inför Gud finns det inte plats för någon som anklagar människorna. Och Guds makt är starkare än ondskans makter. Som Jesus har segrat över ondska och död, så segrar Gud över all ondska och all död.

Man kan förstå varför Uppenbarelseboken använder ett kodspråk som bara ska förstås av dem som kan koden. Det gick nog inte att i klartext peka ut Romarriket som ondskans imperium och kejsaren som odjuret. En annan finess med Uppenbarelsebokens sätt att berätta är att vi får se dubbelexponeringar av hur något ser ut ur människornas perspektiv och hur det ser ut ur himlens perspektiv, ur Guds perspektiv.

När det först står att Mikael och hans änglar strider mot draken och besegrar den, så står det några rader senare att det är de kristna bröderna och systrarna som besegrat draken ”genom lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden.” Så änglarnas kamp mot draken och de kristnas uthållighet i tron är två sidor av samma sak. Det är samma kamp och samma seger, berättat ur himlens perspektiv och ur människornas perspektiv.

Uppenbarelseboken sätter alltså in de utsatta kristna i ett sammanhang där deras dagliga kamp för livet, kampen att hålla fast vid sin tro och hålla fast vid det goda, hör ihop med änglarnas kamp mot ondskan. Änglarna är med i det alldeles vardagliga, och uthållig-heten i det vardagliga är en del av änglarnas seger mot det onda.

Det går att förstå hur Uppenbarelseboken kunde ge tröst och hopp åt kristna på kejsar Neros tid. Men vad betyder den för oss? Vi lever i en helt annan tid och en annan värld. Men även vi kan känna att det finns onda makter som vi inte rår på – som krig och miljöförstöring, cancer och depression, eller mycket annat. Då får vi ta till oss att i vår kamp för livet står änglarna på vår sida. Det lilla som vi kan göra, och som känns så futtigt i det stora hela, det har ett bestående värde. För ondskans tid är kort, men det goda består för evigt. När vi väljer det goda i vår vardag, då är vi med och besegrar draken.

Bilderna och skeendena i Uppenbarelseboken kan inte göras till en karta över vår tid och vår värld. Men vi kan se drag av dem på många sätt. Varken Sovjetunionen eller EU är odjuret som Johannes beskriver. Men visst fanns det diaboliska drag i Sovjetdiktaturen. Och även EU kan ha onda strukturer som drabbar enskilda människor, som flyktingar som stoppas vid gränserna eller drunknar i Medelhavet. Europaflaggan med de tolv stjärnorna på blå bakgrund, är hämtad från jungfru Maria och Uppenbarelseboken. Det är en önskan om att EU:s makt ska vara god och barmhärtig, men det är ingen garanti. Inget imperium är fritt från ondska. Med hjälp av Uppenbarelseboken kan vi ha en kritisk blick på hur makten drabbar utsatta grupper.

Draken kallas för Djävul och Satan. Djävulen, diabolos, betyder anklagare, och Satan betyder fiende. Det är ondskans natur att vara fientlig och anklagande. Att måla upp fiendebilder och att lyfta fram det som är dåligt hos alla människor. Ondskan kan inte besegras med dess egna medel. Bara godheten kan besegra ondskan. Som Jesus besegrar ondskan genom att vända andra kinden till och uppstå från de döda, så får vi leva i tro på honom. Varje gång som vi talar väl om andra människor och behandlar dem som våra vänner, så tar vi del i änglarnas kamp för det goda.

Uppenbarelseboken säger oss att den kamp som vi står i, den har med Gud att göra. Himlen och jorden är inte två olika platser långt ifrån varandra, utan himlen är en dimension av verkligheten som finns här mitt ibland oss. Gud är alltid nära. När det talas om onda makter i bibeln, så är alltid poängen att Guds makt är större. Vi ska inte vara rädda för ondskan, utan frimodigt kämpa på änglarnas sida. Vi får be och tro och sträva efter att Guds vilja ska ske, på jorden så som i himlen.

Ondskan och lidandet är stort i vår värld. Men godheten och kärleken är större. Varje dag kan vi se tecken på änglars beskydd och på goda makter som verkar, om vi ser med trons ögon. De vänliga orden och de goda handlingarna är fler än de onda och fördömande.  Många färre barn dör idag än tidigare, på grund av många människors enträgna arbete. Och det finns många fler som vill dig väl än som vill dig illa, både människor och änglar.

Uppenbarelseboken avslutas med att det himmelska Jerusalem sänks ner på jorden. Det är så hoppet beskrivs om det godas slutgiltiga seger. Himlen landar på jorden. Den tunna slöjan som skiljer himlen från jorden tas bort, så att jorden genomsyras av Guds goda vilja. Ondskans tid är kort. Men varje litet korn av kärlek och godhet är evigt.

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Så som det var av begynnelsen nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s