Två kopparslantar

Predikan i Varbergs kyrka 7 oktober 2018

Vad är det som är viktigt, egentligen? Vad är viktigt i ditt liv? Vad är viktigt i vår värld? Ofta tänker vi att det som är stort och dramatiskt är viktigt, det som finns med i nyheterna och det som många pratar om. Men med den måttstocken blir det mesta i våra liv oviktigt. De flesta dagarna blir innehållslösa, för vi gör bara det som vi brukar göra. Och de allra flesta människorna på jorden blir oviktiga, eftersom de inte är kända och inte syns på TV.

Jesus ger oss en annan måttstock i dagens evangelium. Berättelsen om den fattiga änkans gåva handlar om att se det stora i det lilla. När Jesus sitter vid tempelkistan ser han att många rika ger mycket pengar. Men den fattiga änkan ger mycket mer än alla de andra. För när hon ger sina två kopparslantar, då ger hon allt hon har. Hon ger hela sitt bios. Hela sitt levebröd. Eller hela sitt liv, skulle man också kunna översätta det med.

Jesus kallar till sig sina lärjungar och pekar på kvinnan som gett sina två kopparslantar. Ser ni henne där? Hon har gett mest av alla i hela templet. Bry er inte om de rika som ger mycket. De får tillräckligt med uppmärksamhet. Änkan som ger allt hon har är en förebild för er. Kom ihåg henne!

Kvinnan själv vet nog inte om att Jesus lagt märke till henne. Hon vet inte att hon kommer med i bibeln, och att vi pratar om henne två tusen år senare. Så kan det vara för oss också, att det viktigaste vi gör i livet, det bara gör vi, utan att tänka på att det skulle vara något särskilt med det.

Det viktigaste i vårt liv, det är vad vi lägger vårt hjärta i. Vad ger vi oss själva åt? Kanske ser det inte så märkvärdigt ut, vare sig för oss själva eller för andra. Men det som vi engagerar oss i och som vi ger vårt hjärta och vår kraft, det är det största och viktigaste i vårt liv. Det är detta som ger mening åt vårt liv.

Ibland luras vi att tro att det som vi konsumerar är det som ger mening åt livet, eller den status vi har. Men det viktigaste i livet är inte att bli rik eller uppmärksammad. Det viktigaste är vad vi fäster vårt hjärta vid, vad vi ger oss själva åt. Detta ger oss mening långsiktigt, och det ger oss mening i varje ögonblick, när vi engagerar oss i det vi gör och i den vi möter.

Det heliga blir synligt när någon ger sig själv för andra. Änkan som ger allt hon har, hela sitt liv, blir en bild för Jesus själv. Om ett par dagar kommer Jesus att ge sitt liv, för att världen ska leva. Och änkan som han pekar ut för sina lärjungar är ett exempel på hur Kristus-mönstret finns överallt i världen. Den som ger sitt liv, den som ger av sitt liv, ger liv åt andra. Änkans två kopparslantar är oändligt mer värdefulla än de trettio silvermynten som Judas får för att förråda Jesus.

När Jesus ser kvinnan med kopparslantarna är han egentligen på väg ut ur templet. Han har rensat templet från försäljare och penningväxlare. Han har skällt ut dem som bestämmer i templet och debatterat med folkets ledare och bränt alla sina broar. Men innan han lämnar templet bakom sig sätter han sig vid tempelkistan och pekar ut änkan som en förebild.

Jesus gör alltså upp med templet och med översteprästerna och fariseerna och de skriftlärda. Men han vänder inte ryggen åt vanliga, fromma människor i templet. Det tror jag vi kan lära oss något av. När vi är kritiska till vissa sammanhang som vi tycker står för fel åsikter och värderingar, då kan vi ändå värdera de vanliga människorna som finns med där. Vi kan värdera deras kärlek och hängivenhet, så som Jesus värderar änkan som ger sin gåva i tempelkistan.

När Jesus tar avstånd från templet och från dem som bestämmer där, då tar han inte avstånd från de vanliga människorna i templet. Tvärtom lyfter han upp den fattiga änkan som en förebild för sina lärjungar. Lärjungarna gör inte så mycket rätt i evangelierna. Ofta är det i stället de vanliga, enkla människorna som Jesus berömmer och lyfter fram som förebilder.

Tron på Jesus handlar inte i första hand om att göra rätt saker, eller att säga rätt saker eller att tänka rätt saker. Det är förstås viktigt vad vi tänker och säger och gör, och det har en hel del med vår tro att göra. Men det som Jesus tar upp som allra mest grundläggande i tron, det är att ha ögon att se med.

Att tro på Jesus handlar om att se det stora i det lilla. Att se att Jesus, en snickare från Galileen, är Guds son och världens frälsare. Och att se det heliga och gudomliga i varje människas liv – i andra människors liv och i vårt eget liv. Med trons ögon kan vi se Kristus-mönstret i varje människa.

När Jesus visat lärjungarna på änkan och hennes kopparslantar, då går han ut ur templet och tar med sig lärjungarna upp på Olivberget. Där har de utsikt över templet och Jerusalem, och där berättar Jesus att templet ska förstöras och rivas ner. Templet är inte längre platsen för det heliga och Guds närvaro. Det är Jesus som är platsen för det heliga och Guds närvaro. Jesus och de som tror på honom, och de som utan att veta om det är del av Kristus-mönstret i världen, när de ger sitt liv och sina kopparslantar.

Vi har en tempelkista i kyrkan idag, en liten kista som står på förbönsbordet längst ner under läktaren. Om du vill kan du skriva en lapp och lägga i kistan, med dina två kopparslantar. Vad vill du ge av dig själv till andra? Vad vill du lägga ditt hjärta i och engagera dig i?

Det är då livet får mening och värde – när vi ser det stora i det lilla, och när vi ger av oss själva till andra.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s