Var inte rädda

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 4 november 2018

Under den här helgen tänds det tusentals ljus på kyrkogårdarna här i Varberg. Det är vackert när alla ljusen är tända i mörkret. Och det uttrycker något som är viktigt för oss: att gemenskapen med våra kära består. Döden är inte slutet på vår kärlek och omsorg. Att tända ljus är ett sätt att be utan att använda ord. Ljuset uttrycker hopp – hoppet att våra kära har det bra där de är nu, och att vi ska få möta dem igen.

Döden är inget att vara rädd för, säger Jesus. Låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. Döden är smärtsam, för den skiljer oss från människor vi älskar. Men döden är inte farlig, för den skiljer oss inte från Gud. Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

Den Gud som bryr sig om sparvarna, bryr sig om oss människor också. Därför behöver vi inte vara rädda för döden. Den saken är väldigt tydlig i bibeln. Gud tar emot oss när vi dör och ger oss nytt liv. Hur uppståndelsen går till och hur det eviga livet ser ut, det kan vi inte beskriva riktigt. Det går bara att använda bilder. Men den Gud vi tror på överger oss inte. Döden är inte slutet på Guds kärlek och omsorg.

Här skulle predikan kunna sluta, för nu har jag sagt det viktigaste. Men eftersom dagens bibeltexter talar om helvetet och om det eviga livet, så vill jag säga något om de sakerna också.

Jesus säger att om vi ska vara rädda, så ska vi vara rädda för den som kan döda och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Det vill säga Gud. Vi ska inte vara rädda för människor, för deras makt är begränsad. Gud har mycket större makt och kan förgöra oss till både kropp och själ. Men vi ska ändå inte vara rädda, för Gud har omsorg om oss. Så tror jag logiken ser ut i det som Jesus säger till oss idag.

Men frågan som hänger kvar, åtminstone hos mig, är om det ändå finns anledning att vara rädd för helvetet. Jesus vänder sig till er som är mina vänner, och säger att vi inte ska vara rädda. Men hur är det med dem som inte är hans vänner? Ska de vara rädda?

Häromdagen hörde jag någon säga att Svenska kyrkan har avskaffat helvetet. Det tror jag är en överdrift. Men det är nog sant att vi blivit mer försiktiga med att prata om helvetet. Dels för att det är dålig pedagogik att skrämmas med helvetet. Det går inte att skrämma någon till tro, det går bara att skrämma bort människor från tron. Dels för att det inte är så enkelt att veta säkert hur vi ska förstå det som bibeln säger om helvetet.

Det finns en traditionell bild av himmel och helvete som säger att efter döden döms varje människa till antingen evig salighet i himlen eller evig plåga i helvetet. Medeltida kyrkmålningar illustrerar ofta detta med grafiska bilder av himlen och helvetet. Men den här bilden skaver en del mot det som bibeln säger. Jämfört med bibeln så är det för individualistiskt tänkt. I bibeln är inte frågan ”Hur ska det gå för mig?” Utan frågan är ”Hur ska det går för oss? Hur ska det gå för folket? Hur ska det gå för jorden?”

När Jesus talar om helvetet så syftar han inte på de medeltida kyrkmålningarna. Han använder ordet Gehenna, som är en geografisk plats utanför Jerusalem. Profeten Jeremia varnar för den dag då Israels folk ska dräpas med svärd och de döda kropparna ska bli liggande i Hinnoms dal, Gehenna, eftersom det inte finns plats att begrava alla. Så när Jesus varnar för Gehenna, då handlar det i första hand om en katastrof för Israels folk, om Jerusalems och templets och folkets undergång.

Jesus talar mycket om att de onda ska dömas av Gud. De som inte visar barmhärtighet mot sina medmänniskor ska få sitt straff. Samtidigt säger Jesus att vi ska älska våra fiender och be för dem som förföljer oss. På korset ber Jesus för sina bödlar: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Så hur går det till sist med straffet mot de onda? Jag vet inte. Men den Gud vi lär känna genom Jesus är en Gud som älskar sina fiender och som ger sitt liv även för dem. Jesus har fått all makt i himlen och på jorden. Därför ska vi inte vara rädda för Gud. Det enda vi ska vara rädda för är att göra det onda, att göra det som skadar andra. Men även när vi gör det onda är vi omslutna av Jesu förbön och försoning.

Jesus säger att när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig. Han ska dra alla till sig. Kanske är det så att den som älskar sina fiender till sist inte har några fiender kvar. Det är inte hotet om straff som omvänder de onda, utan det är kärleken som drar dem till sig.

I Uppenbarelseboken, på bibelns sista sidor, berättas det om den himmelska staden som sänks ner på jorden. Där finns en flod med livets vatten, klar som kristall. Där finns livets träd som ger frukt tolv gånger om året, och trädets blad är läkemedel för folken. Inget ont och ingen förbannelse ska finnas mer. Och människorna ska se Gud ansikte mot ansikte. Där behövs ingen sol och inga lampor, för Gud ska lysa över oss. Där tänder vi inga ljus för våra döda längre, för där är alla levande. Och vi ska vara kungar i evigheters evighet.

Detta är bilder för det som inte går att beskriva helt och fullt. Men det är betydelsefulla bilder, för de säger oss att vi inte behöver vara rädda. Döden är besegrad och livet segrar. En gång ska allt ont vara borta, och alla tårar ska torkas från våra ögon.

Det har betydelse i vår tid att den himmelska staden landar på jorden. Himmel och jord kommer samman när Gud och människor möts ansikte mot ansikte. I vår tid är livet på jorden hotat av klimatkris och gifter och skövling av jordens tillgångar. Miljöförstöringen är vår tids Gehenna, den katastrof som många människor fruktar.

Det bibliska svaret på den oron är inte: ”Strunta i jorden, för vi ska till himlen.” Det bibliska svaret är att Gud har omsorg om sparvarna och allt levande på jorden. Vårt uppdrag är fortfarande det som Adam fick, att vårda och bevara jorden. Och till sist ska skapelsen återupprättas och fullkomnas. Livet ska bli helt igen, när allt ont är borta och livets vatten flyter klart som kristall och livets träd ger läkedom åt folken.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s