Ta emot Guds rike som ett barn

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 30 december 2018

Precis som farao så har jag en viss respekt för barnmorskor. De verkar alltid som att de vet precis vad de gör. Säger de att det är på ett visst sätt, då tror jag på det de säger. Kungen av Egypten verkar göra likadant. Han befaller barnmorskorna att döda de hebreiska pojkarna. Men Shifra och Pua blåljuger för honom och säger att de hebreiska kvinnorna redan har fött när de kommer fram, så det går inte att veta om de fått en pojke eller en flicka. Och farao verkar nöja sig med det svaret.

Shifra och Pua är gudfruktiga och därför låter de barnen leva, fastän de tar stora risker när de trotsar kungens order. Annars i bibeln brukar det vara viktigt att tala sanning. Men när det gäller att rädda barnens liv, då är det till och med OK att ljuga. Barnen måste få leva. Om vi är gudfruktiga, då prioriterar vi det före allt annat. (Shifra betyder förtjusande och Pua betyder lysande, så man hör redan på barnmorskornas namn att de har rätt…)

Tusen år efter Shifra och Pua föds det ett barn i Betlehem. Kung Herodes känner sig så hotad av det här barnet att han vill döda det. För säkerhets skull befaller han att alla nyfödda pojkar i Betlehem ska dödas. Men Josef och Maria blir varnade och flyr till Egypten med sitt barn. Det är en cirkel som sluts när Egypten blir en tillflyktsort för att rädda ett hebreiskt barn. Det är inte ett visst folk eller ett visst land som är onda, utan det är maktfullkomliga kungar som hotar barnens liv, vare sig det är kungen i Egypten eller kungen i Israel.

När Jesus blivit vuxen så har han en särskild omsorg om barn, fastän han inte har några egna barn. Kanske hänger det ihop med hans egen erfarenhet. Han föds i ett stall för att det inte finns plats för honom i härbärget. Han tvingas att fly och får leva sina första år i ett främmande land. Och när han kommer hem till Nasaret så vet alla att han är född utanför äktenskapet – ”u.ä.” som det kunde stå i folkbokföringen förr i tiden. I ett patriarkalt samhälle är det ett stigma som han får leva med under hela sin uppväxt.

När folk kom till Jesus med barn så försökte lärjungarna hindra dem. De hade säkert goda skäl till att vilja skydda Mästaren från alltför mycket uppmärksamhet. Men Jesus blir arg på lärjungarna. Det finns inget viktigare att göra för Guds son än att ta emot barnen och välsigna dem.

Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte. Det bibelordet står skrivet på dopfunten i Varbergs kyrka, på gammaldags svenska från Karl XII:s bibel. I Petersgårdens kyrka i Lund finns det ett mosaikfönster med bilden av hur folk kommer till Jesus med barn, och lärjungarna försöker mota undan dem. Petrus står med en stor nyckel i handen och försöker blockera vägen. Petrus avbildas ofta med en nyckel, eftersom Jesus säger till honom att han ska få himmelrikets nyckel. Men den nyckeln får han för att släppa in människor i Guds rike, inte för att hålla dem utanför.

Hindra dem inte, säger Jesus. Guds rike tillhör sådana som de. Guds rike tillhör inte lärjungarna. Det är inte vårt att förfoga över. Guds rike tillhör alla dem som behöver Guds beskydd. Guds rike tillhör barnen och de fattiga, säger Jesus. Och de ödmjuka och de som är förföljda.

Det är lätt att tänka som Petrus att vår uppgift som lärjungar är att få så mycket som möjligt uträttat. Och då måste man ju dra vissa gränser mellan viktigt och oviktigt. Men Jesus säger till Petrus och de andra lärjungarna att deras första kallelse är att inte göra någonting alls. Deras första kallelse är att bara bli stilla och ta emot – att ta emot Guds rike som ett barn. I Guds rike kommer relation före prestation. Vi får ta emot innan vi ger vidare. Vår identitet finns inte i det vi uträttar, utan i att vi är Guds barn. Det kommer först.

Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem och välsigna dem. Var det judiska barn eller samariska barn? Grekiska barn eller syriska barn? Det vet vi inte och det spelar ingen roll. Guds rike tillhör sådana som de, oavsett vilket folk de tillhör eller vilket språk som är deras modersmål. Alla barn är välkomna till Jesus, alla barn är Guds barn och skapade till Guds avbild.

Vi kan inte dra gränser och säga att vissa människor är viktigare och värdefullare än andra. Så fort vi drar en gräns och säger att de på den här sidan har med Jesus att göra men inte de andra, då kommer Jesus att ställa sig på andra sidan av vår gräns och säga: Guds rike tillhör sådana som de.

Kommer ni ihåg Shifra och Pua? Barnen måste få leva, lär vi oss av dem. Och det gäller alla barn. Hebreiska barn och palestinska barn. Svenska barn och etiopiska barn. Och framtida generationer som ska komma efter oss. Detta får politiska konsekvenser. Inte så att vi kan läsa i bibeln vilket parti vi ska rösta på eller hur balansen ska se ut mellan offentlig och privat sektor. Bibeln säger nog inget om vänster eller höger. Men kärleken till medmänniskorna kan inte begränsas till vårt eget folk och vi har ett ansvar för att vårda och bevara jorden. Detta är grundläggande kristna värderingar. Barnen måste få leva, och det gäller alla barn.

Vi ska ta emot Guds rike som ett barn, annars kan vi inte ta emot det alls. Det kan betyda två saker. Antingen att vi ska ta emot Guds rike så som ett barn tar emot – prestigelöst och med öppet hjärta, inställda på att växa och förändras. Eller att vi ska ta emot Guds rike så som vi tar emot ett barn – så som vi skulle bära Jesusbarnet i vår famn, så som vi håller i vårt eget barn för första gången. Båda tolkningarna är nog precis lika bra. Och de betyder ungefär detsamma – att vi ska ta emot Guds rike med hela vårt hjärta, utan reservationer och försvar.

Det går inte att ta emot Guds rike lite grann, på söndag mellan elva och tolv eller när vi inte har något viktigare att göra. Att ta emot Guds rike är att låta sitt hjärta fyllas av Gud, så att man av fri vilja låter Guds vilja råda. Det är som att ta emot ett litet barn i sin familj – plötsligt ändrar man sina prioriteringar radikalt, både av nödtvång och för att man ingenting hellre vill. Barnet hjälper oss att ta emot Guds rike – både Barnet i krubban och varje barn som vi möter.

Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, säger Jesus. Hindra framför allt inte dig själv från att komma till Jesus. Vi är alla barn innerst inne, som behöver kärlek och omsorg. Vi är alla Guds barn och Jesus kommer inte att låta någonting hindra dig från att komma till honom.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ta emot Guds rike som ett barn

  1. Lars Rydbeck skriver:

    Tack för din predikan! Som vanligt väl genomtänkt.
    Lyssnar till Elgars Enigmavariationer på Mezzo teve när jag skriver detta. Jag vaknade tidigt men timmarna har gått fort nu på morgonen .
    Som vanligt har jag förberett gudstjänstbesöket genom att läsa texterna, GT i Lxx. Alltid är det något man ser.
    Betr slutet av din predikan . Nog är det första första tolkningsalternstivet det naturliga.
    Jag tar emot Guds rike tillitsfullt, oreserverat, med full förtröstan på den som erbjuder mig detta. Så som barnet reagerar mot oss vuxna innan besvikelserna kommer och allt förändras.

    Gilla

    • Fredrik skriver:

      Hej Lars, roligt att du läser och kommenterar! Jag brukar också tänka främst på tolkning ett. Men jämför Mk 9:37 om att den som tar emot ett barn i Jesu namn tar emot Gud.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s