På väg till Fadern

Predikan i Varbergs kyrka på skärtorsdagen 18 april 2019

Jesus vet att det är hans sista kväll i livet. I natt kommer han att fängslas och dömas till döden, och i morgon ska han korsfästas. Vad gör han då med sina sista, dyrbara timmar? Han tar en handduk och ett tvättfat och tvättar fötterna på sina lärjungar och vänner. Det tar nog ett par minuter per person, om man ska göra det ordentligt, så kanske är det en halvtimme av kvällen som ägnas åt detta. Det är ett sätt att ta avsked av var och en av dem. Och det är ett sätt att lämna kvar ett testamente, något för dem att minnas och bygga vidare på.

Jesus är på väg till Fadern. Och han är vägen till Fadern, kommer han snart att säga. Hur ser den vägen ut? Den ser ut som någon som tvättar sina lärjungars fötter. Jordnära omsorg och kärlek – det är vägen till Gud. Vi är nära Gud när vi tar emot medmänsklighet och kärlek. Och vi är nära Gud när vi visar medmänsklighet och kärlek. När vi tvättar varandras fötter – eller på tusen andra sätt stöttar och hjälper och bryr oss om våra medmänniskor.

Detta är Guds sätt att arbeta i världen – i det stilla och i det lilla. Att ständigt låta livet födas och växa till, och att vända människors hjärtan till att visa omsorg om andra. Vi kan tycka ibland att Gud borde gripa in ordentligt och ta bort ondskan och lidandet. Men så fungerar inte kärlekens makt. Kärlekens makt är den makt som Jesus visar oss. Den är svag och sårbar, men starkare än själva döden. Kärlekens makt är en makt som står på knä och tvättar människors fötter.

I måndags kväll brann det i Notre Dame i Paris. Det blev en påminnelse för oss om hur viktigt det är med heliga platser. Miljoner människor blev ledsna och berörda av den här branden. Samtidigt har många påpekat att katedralen inte är förstörd. Den kommer att byggas upp igen. För katedraler är ständigt under uppbyggnad. De blir aldrig färdiga.

Att bygga en katedral – så får vi se på vår uppgift som människor. Genom våra små och strävsamma handlingar är vi med och bygger upp Guds rike. Vi är med och ger rum åt det heliga, åt Gud. Vår uppgift är liten men viktig, och insatt i ett stort sammanhang.

Den viktigaste och heligaste katedralen i världen – det är vi. Vi människor, vi som är kyrkan, Kristi kropp. Vi är ett heligt tempel till Guds ära, levande stenar i ett andligt husbygge. Den katedralen lade Jesus grunden till när han kallade människor till lärjungar och tvättade deras fötter. Den katedralen är vi infogade i, och den är vi med och bygger vidare på.

”Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er”, säger Jesus. Som han får vi ta vara på våra dyrbara timmar i livet och använda dem till att bygga upp och visa kärlek.

Under påskhelgen får vi följa Jesus under hans sista timmar, på vägen till korset och döden. Vi får vänta på hans uppståndelse och fira att han alltid lever och ger oss liv. Och när vår sista timme kommer, då vakar han med oss och tar emot oss. Vi är på väg till Fadern, varje dag i vårt liv, och Jesus är vägen.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s