Det är mänskligt att be

Predikan i Varbergs kyrka 26 maj 2019

”Herre, lär oss att be”, säger en av lärjungarna till Jesus. Vad ska det vara bra för, kan man undra. Det finns så mycket som behöver göras. Är det inte slöseri med tid att be? Är bönen till för de svaga, för dem som inte har något annat att ta till?

Ja, på ett sätt kanske bönen är till för de svaga. Om vi med det menar att vi alla är svaga och sårbara och det är därför som vi ber. Bönen behövs för att livet är fullt av lidande och kamp och vi måste få vända oss till Någon med vår nöd.

Samtidigt är livet också fullt av skönhet och glädje, och det är också en källa till bön. Tack, Gud, för goda vänner, för fåglarna som sjunger och havet som brusar! När vi ber sätter vi in oss själva, med all vår oro och all vår glädje, i ett större sammanhang, i Guds sammanhang.

Det är djupt mänskligt att be. Det har människor gjort i alla tider och alla kulturer. Världens äldsta tempel som vi känner till är tolv tusen år gammalt, i Göbekli Tepe i Turkiet. Innan människan byggde städer och blev bofast, så byggde vi tempel för att kunna samlas och be. Och bad gjorde vi säkert långt innan dess också, långt innan någon av de religioner fanns som vi känner till idag.

Det är mänskligt att be. Det är en del av vårt väsen att göra det. Men kanske har det blivit svårare att be i vår tid. Dels för att det kan behövas en viss stillhet för att kunna be, och vi har blivit vana att fylla tystnaden med så mycket annat. Dels för att vi vill att saker ska vara rationella och mätbara. Är det rationellt att be? Ger det resultat? Går det att mäta?

Det är ganska vanligt att människor säger: ”Jag kan inte be. Men du som ber, kan du be för mig?” När vi inte själva kan be så behöver vi andra som ber för oss. Det är en av kyrkans viktigaste uppgifter i världen: att be för världen och för alla människor. Att uthålligt varje dag lyfta fram världen inför Gud.

Är det någon mening med att be? Ja, det är jag övertygad om. Framför allt så ger det mening att be. Bönen sätter in min oro och längtan i ett större sammanhang. Bönen väver ihop himmel och jord och över mig att se med kärlekens blick.

Kanske är det svårare att be i vår tid. Samtidigt behöver vi det mer än någonsin, för hur ska vi annars kunna leva med att livet på jorden är hotat? Hur ska vi kunna möta klimatkrisen med lugn och beslutsamhet, om vi inte ber för oss själva och vår värld?

Oron förlamar oss, men bönen ger oss en riktning mot centrum, mot det som är viktigast i livet. När vi vänder oss mot Gud, då får vi rätt riktning på vår längtan och vår strävan. Våra krafter får bäras av Guds kraft och ställas i Guds tjänst.

”Herre, lär oss att be”, säger lärjungen till Jesus. Jesus svarar med bönen Fader Vår, eller Vår Fader. Den bönen har Jesus gett till oss som är hans lärjungar, så därför ber vi den varje gång vi träffas i kyrkan. Och vi får gärna be den bönen varje dag i vår egen bön.

Bönen som Jesus lär oss är riktad till vår Fader. Eller kanske egentligen vår Pappa. Ordet fader låter lite högtidligt och gammaldags på svenska. Det är nog ingen idag som säger ”fader” till sin förälder. Vi säger pappa eller far. Och det är det här förtroliga tilltalet som Jesus vill lära oss. Gud är vår pappa som vi kan vända oss till med vad som helst, och som alltid vill det som är gott för oss. Gud är oss så nära som pappan som bär på sitt lilla barn.

Det är det första som Jesus vill lära oss om bönen: Att vi får vända oss till Gud så som barnet kommer till sin pappa eller mamma. Vi får vara helt och hållet oss själva och säga allt vi har på hjärtat, som ett litet barn. Och vi får lita på att Gud vill det som är gott för oss och älskar oss helt utan förbehåll, som en mamma eller pappa älskar sitt barn. Bön är alltså något väldigt enkelt och spontant: vi får vända oss till Gud med just det som är vår oro och längtan och glädje.

Det andra som Jesus vill lära oss om bönen är att den handlar om Gud, inte bara om mig. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Bönen handlar inte om att jag ska få min vilja igenom. Bönen handlar om att Guds vilja ska ske, också med mig. I bönen får mina tankar och känslor och önskningar möta Guds kärlek. Inte för att Gud ska bli mer som jag vill, utan för att jag ska bli mer som Gud vill.

Det finns alltså ingen automatik i att vi får som vi vill när vi ber. Det vet alla som ber. Be, så skall ni få, säger Jesus. Men han säger inte ”Be, så får ni allt som ni önskar er.” Bönen ger resultat, men inte på något magiskt sätt. Bönen påverkar framför allt den som ber. När vi ber så får vi – vi får mer av kärlek och glädje, frid och tålamod. Bönen hjälper oss att se på världen och oss själva med Guds ögon.

I Getsemane ber Jesus att få slippa lida och dö. ”Låt denna bägare gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Inte ens Jesus får alltid som han vill när han ber. Men han får styrkan och friden att låta Guds vilja ske.

Det tredje som Jesus vill lära oss om bönen är att vi får komma till Gud med all vår nöd och med hela världens nöd. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det ond

Kanske är det svårare att be i vår tid. Samtidigt behöver vi det mer än någonsin, för hur ska vi annars kunna leva med att livet på jorden är hotat? Hur ska vi kunna möta klimatkrisen med lugn och beslutsamhet, om vi inte ber för oss själva och vår värld?

Oron förlamar oss, men bönen ger oss en riktning mot centrum, mot det som är viktigast i livet. När vi vänder oss mot Gud, då får vi rätt riktning på vår längtan och vår strävan. Våra krafter får bäras av Guds kraft och ställas i Guds tjänst.

Herre, lär oss att be, säger lärjungen till Jesus. Jesus svarar med bönen Fader Vår, eller Vår Fader. Den bönen har Jesus gett till oss som är hans lärjungar, så därför ber vi den varje gång vi träffas i kyrkan. Och vi får gärna be den bönen varje dag i vår egen bön.

Det är inte den exakta ordalydelsen som är viktig, för vi har bönen i två versioner i Bibeln. I dagens evangelium har vi hört den kortare versionen från Lukasevangeliet. Men när vi ber bönen tillsammans om en stund, då använder vi den längre versionen från Matteusevangeliet.

Bönen som Jesus lär oss är riktad till vår Fader. Eller kanske egentligen vår Pappa. Ordet fader låter lite högtidligt och gammaldags på svenska. Det är nog ingen idag som säger ”fader” till sin förälder. Vi säger pappa eller far. Och det är det här förtroliga tilltalet som Jesus vill lära oss. Gud är vår pappa som vi kan vända oss till med vad som helst, och som alltid vill det som är gott för oss. Gud är oss så nära som pappan som bär på sitt lilla barn.

Det är det första som Jesus vill lära oss om bönen: Att vi får vända oss till Gud så som barnet kommer till sin pappa eller mamma. Vi får vara helt och hållet oss själva och säga allt vi har på hjärtat, som ett litet barn. Och vi får lita på att Gud vill det som är gott för oss och älskar oss helt utan förbehåll, som en mamma eller pappa älskar sitt barn. Bön är alltså något väldigt enkelt och spontant: vi får vända oss till Gud med just det som är vår oro och längtan och glädje.

Det andra som Jesus vill lära oss om bönen är att den handlar om Gud, inte bara om mig. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Bönen handlar inte om att jag ska få min vilja igenom. Bönen handlar om att Guds vilja ska ske, också med mig. I bönen får mina tankar och känslor och önskningar möta Guds kärlek. Inte för att Gud ska bli mer som jag vill, utan för att jag ska bli mer som Gud vill.

Det finns alltså ingen automatik i att vi får som vi vill när vi ber. Det vet alla som ber. Be, så skall ni få, säger Jesus. Men han säger inte ”Be, så får ni allt som ni önskar er.” Bönen ger resultat, men inte på något magiskt sätt. Bönen påverkar framför allt den som ber. När vi ber så får vi – vi får mer av kärlek och glädje, frid och tålamod. Bönen hjälper oss att se på världen och oss själva med Guds ögon.

I Getsemane ber Jesus att få slippa lida och dö. ”Låt denna bägare gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” Inte ens Jesus får alltid som han vill när han ber. Men han får styrkan och friden att låta Guds vilja ske.

Det tredje som Jesus vill lära oss om bönen är att vi får komma till Gud med all vår nöd och med hela världens nöd. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Även om vi vet att allt inte blir som vi ber, får vi ändå komma med vår nöd inför Gud. Vi får lita på att Gud hittar vägar för sin goda vilja, även när inte vi kan se någon väg.

Bönen är inte ett slöseri med tid. Bönen helgar vår tid och ställer den i Guds tjänst. Genom bönen söker vi Guds goda vilja för att också kunna göra Guds goda vilja. Bön och arbete är två sidor av samma sak, som inandning och utandning.

Herre, lär oss att be, säger lärjungen till Jesus. De orden är en bön i sig, som vi får stava på hela livet. Herre, lär oss att be. Lär oss att leva i bön inför ditt ansikte. Låt vår bön bli en kamp för det goda och en vila i dig. Amen.

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s