I korsets tecken

Predikan i Varbergs kyrka och Sollyckans kyrka 28 juli 2019

När vi döps får vi ta emot korsets tecken. Prästen säger: ”Ta emot korsets tecken på din panna, på din mun och på ditt hjärta. Jesus Kristus kallar dig att vara hans lärjunge.” Dopet är både en inbjudan och ett löfte, brukar jag säga i doptalet. Det är en inbjudan att följa Jesus och vara hans lärjunge. Och det är ett löfte att Jesus är med den döpte alla dagar till tidens slut. Dopet är som en korsformad vattenstämpel som vi har med oss hela livet. Varje gång vi gör korstecknet fyller vi i vårt dopkors, och säger att vi vill leva i korsets tecken.

Att leva i korsets tecken, vad betyder det? Korset är en symbol som kan betyda många olika saker. Rent allmänt är korset en symbol för den kristna tron. Korset står för kristendomen, halvmånen för islam, davidsstjärnan för judendomen, och så vidare. Korset på den svenska flaggan markerar att vi hör till den kristna kulturen, den kristna traditionen och den kristna civilisationen. Vilken kultur och religion vi tillhör är förstås väldigt viktigt för vår identitet. Men korstecknet handlar inte om vår kultur eller vår religion. Det går djupare än så. Det handlar om liv och död och meningen med livet.

Från början är korset en symbol för döden. Och inte vilken död som helst, utan den mest plågsamma och förnedrande döden. Korsfästelse var straffet för den som gjorde uppror mot Rom. De som korsfästes tillsammans med Jesus var nog upprorsmakare, inte bara brottslingar i allmänhet. Förrymda slavar kunde bli korsfästa. Och andra som på olika sätt utmanade den romerska makten. Man korsfäste dem som var farliga för ordningen, för att varna andra för att göra som de.

Jesus blev korsfäst för att han var farlig för makthavarna. Han kritiserade inte andra religioner och kulturer – det hade varit ofarligt. Utan han kritiserade hyckleriet och maktmissbruket inom sin egen religion och sin egen kultur. Jesus blev inte korsfäst för att han sa att man ska älska Gud och sina medmänniskor, för det höll alla med om i princip. Men Jesus visade att om man tar kärleken på allvar så får den konsekvenser som går på tvärs mot en del av samhällets värderingar och ordningar. Jesus bröt mot regler när han botade sjuka på sabbaten och samlade alla sorters människor vid samma bord. Han fick anhängare som sa att han var Messias, den verklige kungen som man skulle lyda och följa.

Det avgörande steget mot sin egen korsfästelse tog Jesus när han drev ut penningväxlarna och försäljarna ur templet. Då hotade han ordningen och inkomsterna för översteprästerna som hade ansvar för templet. Därför grep de Jesus och övertalade Pilatus att döma honom till döden. Pilatus tyckte inte att Jesus verkade så farlig. Men översteprästerna förklarade att den som gör sig till kung sätter sig upp emot kejsaren. Om du släpper honom fri är du inte kejsarens vän! Då gick Pilatus med på att korsfästa Jesus, för ordningens skull.

Om berättelsen om Jesus hade slutat här, så hade korset fortsatt att vara en skräckinjagande symbol för nederlag och död. Men Jesu uppståndelse ändrade på det. För kristna är korset en symbol för segern över döden och ondskan. Korset är en symbol för att vägen till livet går genom lidande och död, och att allt lidande och all död kan vändas till nytt liv. Korset är en symbol för att den självutgivande kärleken är den starkaste makten på jorden. Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden, säger Jesus. Det är kärlekens makt han talar om då. Det är den makt som besegrar döden.

Jesus sa till sina lärjungar: Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Att ta sitt kors, det innebär att göra uppror så som Jesus gjorde. Att göra motstånd mot de onda makterna i världen, som förslavar och förstör.

Vi ska göra motstånd mot det som förslavar och förstör. När vi tänker på motstånd så tänker vi kanske först på protester och demonstrationer, som demonstrationerna för demokrati i Hong Kong och Moskva nu i helgen. Eller på Jesus när han rensar templet från dem som tjänar pengar på människors längtan efter Gud.

Kristet motstånd kan handla om att protestera och demonstrera. Men framför allt handlar det om något mycket mera vardagligt och mycket mera djupgående. Vi får börja med oss själva, nämligen. Jesus säger att den som vill följa honom ska förneka sig själv. Att förneka sig själv, det handlar om att säga nej till sitt ego. Att säga nej till att jag själv är världens centrum, och i stället ha mitt centrum i Gud.

Det kan vara skrämmande att säga att mitt liv inte handlar om mig själv i första hand. Det kan kännas som att förlora sitt liv. Men i själva verket är det en stor befrielse att ha sitt centrum i Gud och i Guds kärlek till världen och till mig. Då vinner jag mitt liv och finner mitt sanna jag, som inte handlar om vad jag tror att människor tänker och tycker om mig. Mitt sanna jag finns inte på ytan, i bilden av mig själv som mer eller mindre framgångsrik. Mitt sanna jag finns på djupet, i relationen till Gud som är Livet självt.

Vår kultur värderar framgång, yta och berömmelse, och allt som går att köpa för pengar. Att göra motstånd mot det som förslavar och förstör kan därför handla om att gå på djupet, och göra motstånd mot ytlighet och konsumism. Bönen är ett sätt att låta Gud vara vårt centrum. Bönen får gärna börja i oss själva, med våra känslor och önskningar, för i samtalet med Gud kommer efter hand Guds kärlek i fokus mer och mer.

Att verkligen se och lära känna en annan människa är ett sätt att gå på djupet och göra motstånd mot det som förslavar och förstör. Eller att göra som Jesus säger och se på himlens fåglar och ängens liljor, för att upptäcka vad de kan lära oss om livets mening. Att värdera Guds verk högre än allt det som vi människor tillverkar och köper och säljer. Att finna glädje i de enkla tingen. Att se på människor och på Guds skapelse med kärlek och inte med likgiltighet eller förakt.

Att tro på Jesus Kristus handlar om att lära sig se Kristus överallt, inte bara i Jesus från Nasaret. Kristus är den djupa verkligheten, mönstret för hela skapelsen. Mönstret som säger att vi finner vårt liv när vi ger upp det för andra. Mönstret som säger att kärlekens väg är korsets väg, genom död till liv. Vi får leva i korsets tecken och lita på att Guds kärlek bär oss i både liv och död.

Det viktigaste med att följa Jesus är inte hur duktiga vi är på att följa honom. Först och främst handlar det om att vara med honom, för det är han som är vårt hopp.

Vid vår begravning tecknas korsets tecken över oss för sista gången. Prästen säger: ”Jesus Kristus, du som är uppståndelsen och livet, ta emot honom i din frid och låt ditt eviga ljus lysa för honom.”

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s