Goda förvaltare

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 18 augusti 2019

Dagens evangelium handlar om slaveri och piskstraff. Den tjänaren som vet vad hans herre vill men inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp, säger Jesus. ”Tjänare” står det på svenska. På grekiska används ordet för slav, doulos. Det är alltså slaveriets brutala verklighet som skildras, där slavar måste lyda sina herrar, och slavägaren kan straffa sina slavar efter eget godtycke. Hur kan Jesus använda en sådan liknelse?

Ja, han talar förstås i en tid då slaveri och kroppsbestraffningar hör till vardagen. Han tar en bild som folk känner igen. Vi kan säga att en bild är en bild. Vi förstår poängen, att den som fått större gåvor i livet har större ansvar än andra. Budskapet är att vi efter bästa förmåga ska göra Guds vilja och troget sköta de uppgifter vi får i livet. Så behöver vi inte bry oss om det föråldrade bildspråket.

Men en bild är inte bara en bild. Bilden färgar av sig på budskapet och föder associationer åt olika håll. I nya situationer kan bilden ge upphov till nya tolkningar. Slavägare har kunnat höra den här liknelsen och fått bekräftelse på att det är naturligt att äga slavar och rättvist att straffa de slavar som är olydiga. Och om man tänker att Gud är som slavägaren i liknelsen, då är Gud en dömande och skoningslös herre, som straffar oss hårt när vi inte gör det vi ska. Bibelord kan vara både livgivande och farliga. Därför behöver vi titta en gång till på liknelsen om förvaltaren. Vad betyder den egentligen?

Till att börja med är det viktigt att se vilka Jesus vände sig till. Jesus hade inga rika slavägare bland sina lärjungar. Han vände sig till enkla arbetare och daglönare. En del var säkert slavar och tjänstefolk. De kunde nicka instämmande när Jesus säger: Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ta hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Ja, tänk att få äta sig mätt. Tänk att ha en god förvaltare som ser till att man har det bra. Som inte missbrukar sin makt och slår och bär sig åt. En sådan förvaltare vore guld värd. Men den dålige förvaltaren som behandlar er illa, han förtjänar sitt straff. Så får man inte göra mot er.

Liknelsen om förvaltaren är svar på en fråga som Petrus ställer. Jesus har berättat en liknelse om trogna tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem. När husets herre kommer hem mitt i natten och finner sina tjänare vakna och beredda, då blir han så nöjd med dem att han vänder på rollerna och börjar passa upp sina tjänare. Då frågar Petrus: Gäller din liknelse oss eller alla? Är Gud så nöjd med alla människor som gör det goda eller är det vi lärjungar som är goda tjänare? Har alla människor ansvar inför Gud eller är det lärjungarna som har ansvar?

Jesus svarar med liknelsen om förvaltaren, där han skiljer på två olika sorters tjänare. Förvaltare har stort ansvar, andra tjänare har ett mindre ansvar. Poängen tycks vara att alla lärjungar har en förvaltares status och ansvar. Så stort förtroende har Jesus för sina lärjungar. Ni som är fattiga och förtryckta, säger Jesus, i Guds ögon är ni förvaltare med ansvar för människor ni möter. Så sträck på er! Och se till att ge vidare av de gåvor som ni fått. Ta hand om era medtjänare och dela ut maten åt dem i rätt tid.

Vi som är lärjungar till Jesus har ett större ansvar eftersom vi har anförtrotts mycket. Men vad är det vi har blivit anförtrodda med? Vet vi saker som inte andra vet? Har vi hemlig information om framtiden, vad som ska hända när? Nej, det har vi inte. Det finns många som försökt att sätta upp tidtabeller för den yttersta tiden och Jesu återkomst. Men hittills har alla haft fel, så det verkar osannolikt att vi skulle kunna ha någon sådan kunskap.

Har vi en djupare moralisk kunskap om rätt och fel? Nej, det har vi nog inte heller. I bibeln förutsätts det att alla människor har kunskap om gott och ont. Alla har ätit av kunskapens träd. Alla har ett samvete, som man kan välja att lyssna till eller inte lyssna till. Vi har bibeln förstås. Men för kristna är inte bibeln en regelbok att följa, utan en berättelse om Gud och Guds folk. Bibeln är framför allt evangelium, ett glädjebudskap om Guds kärlek och försoning.

Det finns många lagar och regler i bibeln, men de allra flesta av dem tillämpar vi inte idag. En del av dem för att de hör till förbundet mellan Gud och Israel, som inte omfattar oss hednakristna. Andra för att de hör hemma i ett annat samhälle än vårt och inte kan tillämpas rakt av i vår tid. Vi kan förstå intentionen med att man skulle lämna lite säd i kanten av åkern åt de fattiga, eller att församlingen skulle ge understöd åt änkor som uppfyllde vissa kriterier. Men idag organiserar vi de sociala skyddsnäten på andra sätt.

När det gäller moderna etiska frågeställningar, som klimatförändringar och koldioxidutsläpp, fosterdiagnostik och organtransplantationer, så finns det inga bibliska påbud alls. Vi får använda vårt samvete och vår empati, vår erfarenhet och vårt förnuft, och försöka avgöra vad som är gott och kärleksfullt för människor idag. När det gäller att avgöra vad som är gott och rätt har vi samma utmaningar som alla andra.

Men är vi bättre på att göra det som är gott? Har Jesu lärjungar en större moralisk förmåga? Nej, jag är rädd att det inte är så heller. Kristna människor har precis samma mänskliga svagheter som alla andra. Bibeln uppmanar oss gång på gång att göra det goda och lägga bort det onda. I dagens epistel står det att vi ska sluta leva som förut, och i stället klä oss i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till. Vi ska sträva efter att bli bättre människor. Men inte bättre än andra, utan bättre än vi själva är idag. Det är stor skillnad på de drivkrafterna, att mäta sig mot andra eller att mäta sig bara mot sig själv. När vi följer Jesus får vi träna på att praktisera kärlek och omsorg om våra medmänniskor. Men det goda vi gör är alltid till för andras skull, inte för vår egen skull.

Men vad är det då så som vi blivit anförtrodda, som gör att lärjungarna har fått ett större ansvar att förvalta? Den rikedom vi har är relationen till Gud, genom Kristus och Anden. Vi har en erfarenhet av att ta emot kärlek, försoning och nåd. Vi har en tro på Guds närvaro i vår värld och våra liv. Vi har ett hopp om Jesu återkomst, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Och vi har alla kyrkans rikedomar – vi har evangeliet och bibelns berättelser, vi har sakramenten och liturgin, vi har bönen och gemenskapen…

Tron, hoppet och kärleken, och erfarenheten av Guds närvaro – det är den skatt vi har fått att förvalta. Detta som vi har anförtrotts ska vi använda för våra medtjänares skull, medan vi väntar på vår herre. Det är inte en skatt som vi ska skydda och försvara, utan en skatt som vi frikostigt ska dela med oss av. Sådana skatter tar inte slut. De växer när de delas.

Vi får vara trogna och kloka förvaltare av Guds rikedomar, som vi förvaltar genom att ge bort dem, åt var och en vad den behöver. Detta är innebörden i Jesu liknelse.

Men hur är det med piskrappen? Är Jesus en sträng herre som straffar oss när vi inte sköter vårt uppdrag som förvaltare? Nej, dit kan vi inte sträcka bilden. För Jesus är inte bara vår herre utan också vår tjänare, som har kommit för att ge sitt liv till lösen för många. Jesus piskar ingen. I stället är det Jesus som blir piskad av Pilatus och de romerska soldaterna.

Kristendomens kärna är att Jesus är den som ger Gud ett ansikte i vår värld. Vi känner Gud genom att vi känner Kristus. Därmed vet vi vilken sida Gud står på när det gäller slaveri och förnedring. Gud står på de slagnas och lidandes sida. Gud är den som blir slagen, inte den som slår. Genom Kristus delar Gud vår smärta och vårt liv, vårt lidande och vår död. Med Kristus får vi uppstå till nytt liv.

Gud är ingen slavägare. Guds makt är den goda och livgivande och tjänande makten, som är modellen för hur vi ska använda vår makt. Vi ska tjäna och förvalta som Guds avbild. Var barmhärtiga som er fader är barmhärtig, säger Jesus. Gud är den som välsignar oss och bevarar oss och vänder sitt ansikte till oss.

Annonser
Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s