Vår sanna rikedom

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 10 november 2019

När Jesus kommer till Jeriko möter han två människor som får sina liv förvandlade. Sackaios, som vi hört om idag, är den andre. Den förste är Bartimaios, den blinde tiggaren som sitter vid vägkanten utanför stadsporten.

När Bartimaios får höra att Jesus är på väg så ropar han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Folk säger till honom att vara tyst, för det är störande med tiggare som ropar. Men Bartimaios ropar ännu högre och Jesus stannar och frågar: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Bartimaios svarar: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” ”Du kan se igen”, svarar Jesus. ”Din tro har hjälpt dig.” Bartimaios blir förstås överväldigad när han kan se igen. Han följer efter Jesus och prisar Gud, och alla som ser det sjunger Guds lov, står det.

Det är den här folkmassan som strömmar in genom stadsporten, och som gör att Sackaios inte kan se vad det är som står på. Sackaios sitter vid sitt tullhus och ska ta upp tull av dem som kommer till staden. Men nu kommer det så många på en gång, så han har ingen chans att upprätthålla ordningen och fråga alla vad de har att förtulla.

Kaoset vid stadsporten påminner lite om det som hände för trettio år sedan i Berlin när muren öppnades. Ni kanske sett bilderna från Bornholmerstrasse; en stor folkmassa av glada och upphetsade människor som hört på TV att gränsen ska öppnas, och de förvirrade gränsvakterna som inte ser någon annan lösning än att öppna porten och låta folkmassan passera. När jag ser gränsvakterna tänker jag på Sackaios, och att någonstans i folkmassan finns nog Jesus också, för när murar faller och människor får hopp, då har han ett finger med i det som händer.

Berättelserna om Bartimaios och Sackaios läser vi på olika söndagar i kyrkan. Men hos Lukas hör berättelserna ihop. För Lukas vill nog gärna visa oss att Jesus har ett glädjebudskap till både fattiga och rika, men på lite olika sätt. Både den blinde tiggaren och den rike tullindrivaren är föraktade och utanför gemenskapen. Jesus vänder sig till dem båda, möter det som är deras innersta längtan och tar dem med in i gemenskapen med Guds folk.

För Bartimaios är det lätt att vända sig till Jesus. Han är så desperat att han ropar ut sin nöd, och han vet precis vad han längtar efter: Han vill kunna se igen, så han kan arbeta och inte behöver tigga. Sackaios har nog lite svårare att sätta fingret på vad det är som fattas honom. När man till det yttre har allt man behöver, kan det vara svårt att erkänna den inre tomheten och sätta ord på den.

Så när det gäller Sackaios är det Jesus som får ta initiativet och vara lika påflugen som Bartimaios. ”Skynda dig ner, Sackaios, idag skall jag gästa ditt hem.” När Sackaios tar emot Jesus botas hans andliga blindhet och han får syn på sina medmänniskor. Kanske får han syn på dem rent bokstavligt, för Jesus kommer nog inte ensam till hans hus. Han tar med sina lärjungar och tiggaren Bartimaios som också följer honom nu.

”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga”, säger Sackaios. Och Jesus svarar: ”Idag har räddningen nått detta hus.” Jesus har räddningen, frälsningen, för alla människor, både fattiga och rika. När vi möter honom, då möter vi vår innersta längtan och den djupaste meningen med vårt liv. Men räddningen och frälsningen handlar inte bara om relationen till Jesus, för han kommer inte ensam till vårt hus. När vi möter Jesus, då får vi också syn på våra medmänniskor och hela skapelsen. För de relationerna hör ihop – relationen till Gud, och relationerna till vår medmänniska som är Guds avbild, och relationen till hela Guds skapelse som är full av Guds härlighet.

När Bartimaios och Sackaios får synen tillbaka blir deras värld mycket större, och de får också syn på varandra. De kommer med i gemenskapen och Sackaios delar med sig till Bartimaios så att alla får vad de behöver. Det är inte fel att leva tryggt och att ha vad man behöver. Det borde alla ha. Därför är det fel att ha mer än man behöver. Har vi det så får vi göra som Sackaios och dela med oss till dem som lider nöd.

Vi ska samla skatter i himlen, säger Jesus, inte på jorden. Det betyder att vi ska prioritera det som är värdefullt inför Gud. Gud är inte så imponerad av våra bankkonton, utan sätter värde på kärlek och medkänsla och barmhärtighet. Därför är det kärlek, medkänsla och barmhärtighet som är vår sanna rikedom. Vår sanna rikedom är inte det som vi äger, utan det som vi delar med varandra.

Jesus vill gästa dig och ditt hem idag. När du öppnar ditt hjärta och tar emot honom, då öppnas ditt hjärta också för dina medmänniskor och för hela skapelsen. Då kan murar falla.

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s