Plantera mitt äppelträd

Predikan i Varbergs kyrka 24 november 2019

”Om än världen skulle gå under i morgon så skulle jag idag plantera mitt äppelträd.” Så sjöng kören för en liten stund sedan. Texten är ett citat från Martin Luther, ett av hans mest kända.

Ibland hör man talesättet ”att ha Luther på axeln”. Då menar man att man är skuldmedveten och ängslig, att man tyngs av krav och aldrig känner att man duger. Men det talesättet är inte så rättvist mot Luther. Det som är kännetecknande för honom är den raka motsatsen: frimodighet och förtröstan. Martin Luther visste att han var en syndare, men han visste också att han var förlåten av Gud, och att han lever omgiven av Guds nåd i varje ögonblick.

I sin förklaring till trosbekännelsen skriver Martin Luther: ”Jag tror att Gud… försörjer mig rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem och med allt det jag till livets uppehälle behöver, samt beskärmar och bevarar mig för skada, farlighet och allt ont; och detta allt av sin blotta nåd och faderliga godhet…” Det är den lutherska livshållningen, att ta emot allt gott i livet som gåvor från Gud, som vi får vara tacksamma för och använda för våra medmänniskors bästa.

Jag tror det skulle vara nyttigt för oss att ha Luther på axeln, för då skulle han säga: Var inte orolig, för Gud tar hand om dig. Gör det goda som du kan, så får Gud ta hand om resten. Plantera ditt äppelträd, även om det stormar.

Varje dag hör vi larmrapporter om allt möjligt som hotar oss. Det kan vara svårt att sortera mellan det som är farligt på riktigt och det som vi inte behöver bry oss så mycket om. Det är lätt att tappa modet. Vad spelar mitt liv för roll om jorden håller på att gå under?

En del kristna spär på den här känslan genom att spekulera i att tidens slut snart är här. Men sådana spekulationer har alltid visat sig vara fel, och det finns inget som tyder på att de skulle vara mer rätt idag. Det finns ingen karta i Bibeln över vår tid som vi kan sätta årtal på.

De berättelser vi hört idag från Daniels bok och Johannes Uppenbarelse, de är skrivna för omkring två tusen år sedan till människor som levde under svåra omständigheter. Det var krig och förföljelser och människor var hotade till livet. Budskapet är att de ska hålla ut och lita på Gud. För Gud kommer att segra. Det kan se ut som att ondskan har makten, men Gud segrar. Ondskan ska dömas och besegras. Och era namn är skrivna i Livets bok.

Daniels bok och Uppenbarelseboken måste ha fungerat så som de var avsedda. De måste ha gett hopp och tröst till människor, eftersom de bevarats i Bibeln. Och budskapet är detsamma till oss: Att vi ska hålla ut i våra prövningar och lita på Gud. För Gud är på vår sida och på livets sida. Livet kommer att segra över döden.

Att spekulera i när jordens undergång kommer, det är nog inte till någon nytta. Och det är inte en luthersk hållning. För vad spelar det för roll? Jag planterar ändå mitt äppelträd idag.

Men även en lutheran kan känna missmod ibland. Hur ska vi finna hopp?

Jag hörde en meteorolog som sa att han ibland får frågan: ”Vad kan jag som enskild göra åt klimatkrisen?” Då svarar han: ”Var inte enskild!” Det är ett bra svar, för som enskilda spelar det så liten roll vad vi gör. För att finna hopp behöver vi hitta vår samhörighet med andra människor, med Gud och med hela jorden. Vi är inte enskilda, vi hör ihop. Och därför finns det en mening med våra liv och med våra små äppelträd.

I Bibeln står det, i berättelsen om Noas ark, att Gud sluter ett förbund med alla levande varelser att skydda livet på jorden. Gud ska inte låta jorden översvämmas och förödas. Och regnbågen är tecknet på det här löftet från Gud. Det får vi tänka på, att varje levande varelse bär på ett löfte från Gud – varje människa vi möter, varje ekorre och koltrast, varje skalbagge och daggmask, bär på löftet att Gud är med oss och skyddar livet på jorden.

Om vi ändå känner att vi har svårt att hoppas på framtiden, då får vi fokusera på att plantera vårt äppelträd. För de hoppfulla handlingarna, de ger oss hopp.

Vårt äppelträd – det kan vara allt möjligt som pekar framåt, allt som är gott för andra människor, och allt som handlar om att njuta av de enkla tingen i Guds skapelse. Vi planterar och vattnar vårt äppelträd när vi utbildar oss och skaffar ett jobb, när vi tar hand om barn och barnbarn, när vi gör människor glada och när vi gör något litet för att ta ansvar för jordens framtid.

Om jorden går under i morgon så planterar jag mitt äppelträd idag. Det är fem hundra år sedan som Martin Luther sa detta. Och världen har väl rasat samman många gånger under den tiden, genom krig och andra katastrofer. Men äppelträdet spirar på nytt och livet går vidare på jorden.

Så kan det nog fortsätta i åtminstone fem hundra år till. Det kommer nya krig och nya katastrofer, men livet på jorden går vidare.

Tiden kommer att ta slut för var och en av oss, den dag när vi dör. Då står vårt äppelträd kvar på jorden och gläder både Gud och människor. Och livets Gud, som slutit ett förbund med dig och med alla levande varelser, kommer att ta emot dig och säga: ”Ditt namn är skrivet i Livets bok. Välkommen till det liv som aldrig dör.”

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s