Trösta mitt folk

Predikan i Apelvikshöjds kyrka 15 december 2019

Trösta, trösta mitt folk, skriver profeten Jesaja. Tröst behöver vi alla ibland. Under perioder i livet behöver vi särskilt mycket tröst – när vi har sorg, när vi känner oss ensamma och övergivna, eller när vi är oroliga för något. Ibland behöver vi mycket tröst. Och kanske behöver vi lite grann tröst varje dag. Vi behöver värme och omtanke, uppmuntran och inspiration.

Men hur ska vi kunna trösta varann? Ofta känner vi oss osäkra och valhänta inför andras oro och sorg. Jag tror vi får stå ut med att vara osäkra. För även om våra ord känns klumpiga, så brukar omtanken skina igenom. Vi vet inte vad andra människor bär på, så därför borde vi alltid visa omtanke.

Trösta mitt folk, skriver Jesaja. Men vad finns det för tröst som hjälper? Vad finns det för tröst som torkar alla våra tårar, stillar vår oro och läker våra sår? Det finns nog inga snabba och enkla svar på den frågan. Det finns inga genvägar till ett liv utan sorger och bekymmer. Saliga de som sörjer, säger Jesus, de skall bli tröstade. Vägen till tröst går genom sorgen, inte förbi den. Trösten får ta tid.

Idag har vi fått höra tre bibeltexter som kan ge oss tröst på olika sätt. Tröst är något väldigt personligt, så det är nog inte samma bibelord som talar till allas hjärtan. Kanske är det därför Bibeln är en så tjock bok, för att vi behöver få höra olika bibelord. Jag har valt ut tre saker i dagens bibeltexter som ger mig tröst. Kanske kan de tala till er också. Eller så hittar ni något annat som ger er tröst.

Det första jag vill säga är att Guds ord kommer till oss i öknen. Lukas gör en väldigt omsorgsfull datering av Johannes döparens framträdande. Någonting vill han säga med att räkna upp en massa makthavare som bor i fina palats, och sedan säga att Guds ord kom – inte till någon av dem, utan till Sakarias son Johannes i öknen. Guds ord kom inte till de kända och mäktiga och rika, utan till en fullständigt okänd människa ute i öknen.

Så kan det vara också för oss. Guds röst talar till var och en av oss, i vårt hjärta, i vårt samvete, i vår längtan efter mening och sammanhang. Men ofta är det svårt att höra Guds röst. Det finns så mycket annat som distraherar. När vi drar oss tillbaka in i tystnad och stillhet, som Johannes gjorde i öknen, då kan det bli lättare att urskilja Guds tilltal. Guds ord kommer till oss i öknen, i tystnaden och stillheten.

Öknen kan också stå för de svåra och kärva perioderna i livet. Sorger och motgångar kan leda oss närmare Gud. Det behöver inte vara så, men det kan vara så. Ökenperioderna i livet gör oss uppmärksamma på vår törst – törsten efter mening och sammanhang och något som bär. Och törsten gör oss mottagliga för Guds ord till oss. Vi kan ha lättare att upptäcka källan med det levande vattnet när vi är medvetna om vår törst. Därför är det ofta så att Guds ord kommer till oss i öknen.

Det andra jag vill säga som ger mig tröst, det är att Vi kan bana väg för Gud. Vi är inte bara bristfälliga stackare som tar emot Guds nåd. Vi är också dugliga människor, Guds avbilder som kan förmedla Guds nåd till varandra. Gud vill ha oss till något – annars vore vi inte här. ”Vad skall vi då göra?” frågar folket Johannes. Svaret är väldigt enkelt, för Gud kräver inget konstigt och särskilt andligt av oss. Vi ska dela med oss. Den som har två skjortor ska ge en åt den som ingen har, och den som har bröd ska göra på samma sätt. Så enkelt är det att bana väg för Gud. Genom att vi öppnar vårt hjärta för andra människor och gör det lilla vi kan.

Vreden och yxan och elden som Johannes talar om kan vi nog känna igen. Vårt samhälle och våra liv är hotade, nu som då. Det finns så mycket som kan bryta sönder vår sköra trygghet. Lösningen är inte att tänka bara på sin egen välfärd, säger Johannes. Lösningen är inte att bygga murar och hålla de behövande borta. Den enda vägen undan förödelsen är att vi öppnar vårt hjärta och delar vad jorden ger, nu precis som på Johannes döparens tid. Vi behöver inte lösa alla problem, för det kan vi inte. Men vi kan bana väg för Gud genom att öppna våra hjärtan för andra. Det ger mig tröst.

Det tredje jag vill säga, det är att Vi är Guds barn. Det är Paulus som påminner oss om det i Galaterbrevet. Alla är ni genom tron Guds barn, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Vi har iklätt oss Kristus. Det får vi komma ihåg när vi hör julens berättelser om Jesu födelse, och allt annat som berättas om Jesus i evangelierna. Berättelserna om Jesus Kristus handlar också om oss. För vi har iklätt oss Kristus. Våra små livstrådar är invävda i den stora Kristus-väven. Jesus är Guds barn, och vi är Guds barn.

Genom tron är vi alla Guds barn. Ibland har vi uppfattat det som en gränsdragning – de som har den rätta kristna tron är Guds barn, men inte de andra. Men så tror jag inte Paulus menade. Den gamla gränsen mellan judar och icke-judar suddas inte ut för att genast ersättas med en ny gräns mellan kristna och icke-kristna. Den judiska lagen ersätts inte med den kristna trosbekännelsen. Utan lagen ersätts med Kristus. Kristus som sammanfattar allting i sig, som försonat hela världen med Gud och som drar alla människor till sig. Det som vi brukar översätta med ”tron på Kristus” kan lika gärna översättas med ”Kristi trofasthet”. Genom Kristi trofasthet är vi alla Guds barn.

Vi är Guds barn. För mig har den bilden blivit mycket starkare sedan jag själv fick barn. Det säger mig inte bara att jag som barn kan känna mig trygg hos Gud, utan det säger också något om Guds oerhörda kärlek till var och en av oss. En förälder slutar aldrig älska sitt barn. Man ger aldrig upp sitt barn.

Vi är Guds barn, och Gud vill trösta oss. Hur tröstar vi ett barn? Genom att vara där och hålla om. Det handlar inte om att säga så mycket, inte om att förklara bort det svåra. Men att finnas kvar, inte överge. Om vi är Guds barn så måste det betyda detta – att Gud alltid finns där för oss. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek. Ingenting.

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s