Av goda makter underbart bevarad

Predikan i Apelvikshöjds kyrka annandag jul 2019

På nyårsafton 1944 sitter Dietrich Bonhoeffer i Gestapos fängelse i Berlin. Runt omkring honom håller Tyskland på att bombas till grus under Andra världskrigets slutskede. Då skriver han texten till den psalm som vi sjöng för en liten stund sedan: ”Av goda makter underbart bevarad det främmande och nya väntar jag.”

Dietrich Bonhoeffer var präst, och hade nog tänkt sig att det var präst han skulle vara. Men när nazisterna tog makten i Tyskland såg han sig tvungen att göra motstånd. Han kunde inte bara predika om att Världens ljus lyser upp mörkret. Han såg sig också tvungen att göra det lilla han kunde för att sprida ljus och hopp. I en ond tid måste den som tror på Jesus göra motstånd mot det onda.

Igår, på juldagen, firade vi att en Frälsare är född, ett kungabarn i Betlehems stall. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Idag, på annandag jul, handlar det om vad det innebär att ta emot Jesus som sin kung och följa honom. Om juldagen är socker, så är annandagen salt. För Jesus är Världens ljus – och vi som tror på honom är också kallade att vara världens ljus och jordens salt.

På juldagen får vi höra om barnet som är lindat och ligger i en krubba. På annandag jul påminns vi om att krubbans trä är korsets trä, och att det lindade barnet ska växa upp och svepas för sin begravning. Barnet som vilar i krubban bland djurens mat, ska ge sig själv som mat för världens hunger. Han är Livets bröd, som utger sig själv för att världen ska leva.

Idag får vi höra om när Petrus och Johannes kallas in till Stora rådet i Jerusalem. Stora rådet hade dömt Jesus till döden, och nu säger de till Jesu lärjungar att de inte får prata om Jesus eller undervisa i hans namn.

Men Petrus och Johannes svarar att de måste lyda Gud mer än människor. Det är ett modigt svar och nästan dumdristigt. De kunde ju också bli dömda till döden. Men de har förstås rätt. Att tro på Jesus som världens frälsare är att tro på något som är mycket större och djupare än att vara människor till lags.

Att tro på Jesus kan ibland innebära att gå emot den allmänna uppfattningen, att säga emot det som andra säger, eller till och med att bryta mot lagen och göra motstånd mot de ordningar som är onda.

Jesus dömdes inte till döden för att han trodde på Gud eller för att han predikade en ny lära. Han dömdes till döden för att de som hade makten såg honom som ett hot, och för att han bröt mot lagen.

Jesus gjorde civil olydnad när han botade sjuka på sabbaten. Han bröt mot lagen, öppet och utan våld, för att göra det som är gott för andra. Det var då som fariseerna och de skriftlärde bestämde sig för att röja honom ur vägen.

Men Jesus lät sig inte avskräckas av det. Han fortsatte att göra civil olydnad, när han lät sig tas emot som en kung vid intåget i Jerusalem, och när han rensade templet från köpmän och pengaväxlare. Därför blev han dömd till döden av både judiska och romerska myndigheter, och därför dödades han genom korsfästelse som var straffet för dem som gjorde uppror mot Rom.

Korset är alltså en symbol inte bara för lidande och död, utan också för motstånd och kamp mot det onda. Korset står för uppståndelse och för hoppet om att vi vinner seger mot det onda när vi lyder Gud mer än människor.

Som Jesu lärjungar får vi ta vårt kors och följa honom – korset som det innebär att göra motstånd mot det onda, och att därmed ibland få motgångar och mothugg.

Dietrich Bonhoeffer menade att det inte går att ställa sig vid sidan av samhället och politiken och bara syssla med ”det religiösa”. För tron på Jesus handlar inte om något vid sidan av det som är viktigt för alla människor, för dem med speciella intressen.

Tron handlar om hela livet – vad vi värderar, vad som är viktigt och vad vi prioriterar. Tron på Jesus handlar om att söka Gud i livets mitt, varje dag och stund och i alla våra viktiga livsval.

Jesus är världens frälsare, inte bara individernas frälsare. Därför är kristendomen inget särintresse, för att gynna dem som är kristna. Att vara kristen är inte som att hålla på ett fotbollslag, i stället för de andra lagen. Utan tvärtom, att vara kristen är att delta i Guds kamp för hela världens räddning, för hela mänskligheten och hela skapelsen. Vi står på livets sida och på alla människors sida.

Kyrkan tar inte ställning för eller emot något särskilt parti, kyrkan är inte höger eller vänster. Men kyrkan tar ställning för alla människors värde och värdighet, och för hela skapelsens värde och värdighet.

Vi kan förstås inte engagera oss för allt i hela världen. Men någon form av engagemang för medmänniskan och skapelsen är en del av tron på Jesus. Ibland kan vi bara be. Men ofta kan vi göra något litet för att stötta och hjälpa människor som har det svårt.

Ibland blir vi tvungna att säga emot när någon talar med förakt om andra människor. Ibland får vi göra val som inte alla håller med om, för att vara sanna mot det som vi tror på. Vi kommer att engagera oss för olika saker, eftersom vi är olika och ser världen ur olika perspektiv. Vi kommer att ha olika åsikter om mycket, och så får det lov att vara. När vi drivs av kärlek till Gud och medmänniskorna, kan vi se med respekt på alla människor, även på dem som har andra åsikter än vi själva.

”Av goda makter underbart bevarad”, skrev Dietrich Bonhoeffer i fängelset, några månader innan han blev avrättad. Man kan tycka att han var naiv och orealistisk, men det tror jag inte han var.

Genom sin tro hade han ett hopp som gick mycket djupare än att bara handla om vad som skulle hända med honom själv. Det går att se Guds ljus i de allra mörkaste tider. Det går att hoppas på livets seger även inför vår egen död och våra käras död.

Hopp är inte detsamma som positivt tänkande. Positivt tänkande handlar om att jag ska prestera positiva tankar, för att på så sätt nå positiva resultat. Men hoppet handlar inte om mig utan om Gud, som är mycket större än jag. Hoppet är en gåva, inte en prestation.

Ibland kan vi inte hoppas, av olika skäl. Då får vi bäras av andra människors hopp och andra människors ljus. För ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s