Om djuren i julkrubban och att dela Guds dröm för jorden

Predikan i Varbergs kyrka på julafton 2019

Maria lindade sitt barn och lade honom i en krubba. Det fanns inte plats för Jesusbarnet bland människorna inne i husen, men det fanns plats bland djuren. Jesusbarnet fick låna djurens foderkrubba som sin första lilla säng. Vi får inte veta så mycket om Jesu födelse, men det står tre gånger att han låg i en krubba, så det är en viktig detalj. Djuren har en viktig roll i berättelsen om Jesus.

När vi sätter upp julkrubbor i våra hem så brukar det alltid finnas djur med. Det brukar finnas får och kameler, en oxe och en åsna. Och kanske en del andra djur också, beroende på vad man har till hands. Fåren hör ihop med herdarna, och kamelerna med de vise männen. Oxen och åsnan finns hos profeten Jesaja, som skriver att ”oxen och åsnan känner sin herres krubba”, till skillnad från människorna som inte känner Gud. Det är ett vanligt tema i Bibeln, att djuren känner Gud. Djuren har en spontan gudsrelation, men människorna vänder ofta ryggen mot Gud och gör det onda. Därför är det människorna som behöver omvända sig och öva på att tro på Gud.

En del gör hela landskap kring julkrubban, med mossa och krukväxter och en liten spegel som sjö. En idyll med Jesusbarnet i centrum, där det råder harmoni mellan människorna och hela naturen. Julkrubban är en idealbild, en bild av hur livet borde vara.

Det här kan låta som en orealistisk dröm – särskilt i vår tid, när vi vet väldigt väl att vi inte lever i harmoni med naturen. Men i Bibeln är detta Guds egen dröm, att det ska bli fred och harmoni i hela skapelsen. På Bibelns första blad berättas det om hur Gud skapar ett myller av levande varelser på jorden. Gud gläder sig åt mångfalden av växter och djur och ”såg att det var gott”. Människan får uppgiften att vara Guds avbild och ta hand om fiskarna och fåglarna och alla markens djur.

Men människorna bryter sig ur harmonin, och då blir hela naturen lidande. Profeten Jeremia skriver om hur jorden sörjer och alla himlens fåglar har flytt, för att människorna gör det onda. Jeremia kände inte till ord som ”ekologi”, ”miljö” eller ”klimatkris”. Men han förstod att allting hänger ihop och att det finns en ordning som vi behöver respektera, för annars drabbas helheten. Jorden sörjer och djuren väntar på att människorna ska omvända sig och göra det goda i stället.

Profeten Jesaja tecknar visionen om fridsriket, om hur freden och harmonin ska återupprättas när Messias kommer. Då ska lejonet och lammet gå i bet tillsammans, och en liten pojke ska valla dem. Den här freden och harmonin är det som änglarna sjunger för herdarna om: ”Ära åt Gud i höjden och fred på jorden”. Det är den här drömmen om fred och harmoni vi berättar om med våra julkrubbor.

Detta är Guds egen dröm, Guds vision för jorden. Den drömmen och den visionen får vi dela. Det är det som det innebär att tro på Gud och att ta emot Jesusbarnet som vår kung. I hans rike lever människorna i fred och harmoni med varandra, med Gud, och med djuren och hela skapelsen.

Jesusbarnets rike har inte makten än, inte helt och fullt. Men här och var kan vi uppleva fridsriket och harmonin, och allt oftare ju mer vi har ögonen öppna. Vår tro och vår längtan är att Guds rike ska segra till sist.

Julens budskap till oss är att vi får göra som djuren i stallet: Vi får ta emot Jesusbarnet och ge honom plats i våra liv. Så får vi dela drömmen om fred på jorden och hela skapelsens upprättelse och fullkomning.

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s