Kärlekens väg

Predikan i Varbergs kyrka 23 februari 2020

Stark som döden är kärleken, står det i Höga visan. Bilden är lite oväntad. Vi skulle nog hellre säga att kärleken är stark som livet, stark som våren, stark som vinden. Men kärleken är inte bara till för dagar med vårsol och medvind. Kärleken behöver vi framför allt när livet är svårt, i lidandet och i dödens närhet. Döden är obeveklig. Och kärleken är precis lika obeveklig, lika envis och ofrånkomlig. Kärleken håller för att möta det svåraste i livet.

Idag hör vi Jesus säga att han går mot Jerusalem för att möta döden där. Jesus går kärlekens väg, och den vägen flyr inte undan från det som är svårt. Detta är kapitel tio i Markusevangeliet. Men redan i kapitel tre har Jesus gjort sig så obekväm för makthavarna att de bestämmer sig för att få honom dödad.

Konflikten då handlade om sabbaten, när lagen säger att man inte får arbeta. Men Jesus menar att människors behov är viktigare än lagen och ordningen. Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten, säger han och låter människor som är hungriga få mat. Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, frågar han, och så botar han en man som är sjuk, mitt framför ögonen på fariseerna som menade att han borde väntat till nästa dag.

Jesus gör aldrig det som är bekvämt och fördelaktigt för honom själv. Han gör konsekvent det som är gott för andra, det som människor behöver. Han har kommit för att tjäna och ge liv, och just därför är han värd att vara vår herre, den som vi följer och tror på och litar på.

Jakob och Johannes är lite pinsamma när de ber att få hedersplatserna till höger och vänster om Jesus. Men jag tror att de menar väl. De menar nog att de verkligen vill följa Jesus i allt det svåra, ända in i döden. Men att följa Jesus är ingen tävling, där det gäller att vara bäst och vinna platserna på prispallen. Kärlekens väg handlar inte om att vinna, det handlar inte om prestation. Kärleken handlar om relation, att ta emot och att ge. Kärleken handlar inte om jag och mig, utan om du och dig.

Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, säger Jesus. Vad betyder det att se sig själv som andras tjänare? Det betyder inte att göra det som alla vill, att vara alla till lags. Utan det betyder att göra det som man ser att andra behöver. Att vara tjänare är att göra det som behövs, oavsett om det är populärt och framgångsrikt. Att följa sin inre kompass, inte det som andra tycker.

Det finns en frihet i att se sig som en tjänare. Livet blir mycket större när det inte bara handlar om mig. Att vara tjänare på det sätt som Jesus talar om, det innebär att se sitt sammanhang med Gud, och med hela jorden och hela mänskligheten. Jag hör hemma i kärlekens sammanhang, där livet inte handlar om att vinna och prestera. Livet handlar om att ta emot och att ge.

Alldeles i början av bibeln står det att Gud sätter människan på jorden för att bruka och vårda den. Ordet för att bruka kan också översättas med att tjäna. Människan ska tjäna jorden. Det är ett bibelord att stava på i vår tid. Det står också i början av bibeln att människan ska vara Guds avbild och härska över jorden och alla djuren. Människorna har ofta använt sin makt till att plundra och göra som vi vill med jorden och med andra folk. Men att härska som Guds avbild, det innebär alltid att tjäna. Att göra det som är gott för andra, inte det som gynnar mig själv.

Jesus kallar sig själv för Människosonen, alltså den nya människan. Han är den som börjar om på nytt, så som Gud menade att människan skulle vara. Jesus är den som är Guds avbild på riktigt, och därför härskar han genom att tjäna och ge sitt liv. Och han kallar oss att följa honom på den vägen. Inte för att vi ska vinna och vara duktiga, utan för att det är på kärlekens väg som vi finner livets djup och mening.

Tiden som ligger framför oss nu kallas för fastan. Fastan börjar på askonsdagen nu på onsdag, och håller på fram till påsken. Fastan är en tid för askes, som betyder träning. Fastan är en träningsperiod. Vi får träna på att tjäna Gud och jorden och våra medmänniskor. I en luthersk kyrka finns det inga regler för hur man ska fasta. Var och en får bestämma själv vad som kan vara bra att träna på. Tre frågor kan vi ställa till oss själva:

Vad kan jag ta emot från Gud? Hur kan jag fokusera mer på att ta emot Guds kärlek och nåd? Kanske genom att avsätta tid för bön – och be kan man ju göra på många olika sätt; man kan be i kyrkan eller hemma hos sig, man kan sitta stilla och tyst, eller gå en promenad vid havet och uppleva Guds nåd med alla sinnen.

Vad kan jag avstå från? Vi har nog allihop mer än vi egentligen behöver, och vi lägger vår tid på så många olika saker att vi ofta missar det som är viktigast, det som är kärnan i livet. Vad kan jag avstå från, som är bra för mig själv och för jorden och för andra människor att jag avstår från?

Vad kan jag bidra med? Vad kan jag ge som gör livet lite bättre för andra? Kan jag ge av min tid, min uppmärksamhet, mina pengar?

Vad kan jag ta emot från Gud, vad kan jag avstå från, vad kan jag bidra med. Under fastan får vi träna på att tjäna Gud och jorden och våra medmänniskor. Ju mer vi blir tjänare, desto mer kan vi också vara ledare, som leder utvecklingen åt rätt håll. Att tjäna och att leda hör ihop.

Jesus är vår ledare och herre just för att han är allas tjänare och ger sitt liv till lösen för många. Jesus kallar oss att följa honom på kärlekens väg. Han kallar oss att ta emot Guds kärlek och leva i den.

Kärleken är stark som döden. Ja, ännu starkare än döden. Kärleken är stark som uppståndelsen. Kärleken krossar dödens bojor och gör oss fria.

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s