Ett litet åsneföl

Predikan vid återinvigning av Lindbergs kyrka på Första advent 29 november 2020

Nu har vi sjungit Hosianna, och vi har fått vara med i triumftåget när Jesus rider in i Jerusalem med sina lärjungar och sina åsnor. Du som tittar, du är också med. Kanske har du sjungit med lite i Hosianna – för det är svårt att låta bli… Nu är vi med i det som hände för två tusen år sedan.

Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem. Det var så Jesus sa att de skulle säga, när de hämtade åsnorna. Men Filippos rodnar lite, för det känns inte riktigt övertygande. Varför skulle någon låna ut sina åsnor till vilt främmande människor? Men mannen som äger åsnorna blir nyfiken. ”Vem är den där herren du pratar om? Och vad ska han ha mina åsnor till?” Filippos förklarar att det är Jesus från Nasaret som behöver åsnorna till sitt triumftåg. Nu ska det hända som profeten har skrivit om, att kungen kommer till Jerusalem på en åsna för att göra slut på alla krig och förkunna fred för folken.

Filippos känner fortfarande att det inte låter riktigt vattentätt. Men till hans förvåning lånar mannen ut sina åsnor. ”Fred på jorden vet jag inget om”, säger han. ”Men Jesus har jag hört talas om. Han gör mycket gott för människor. Kan jag hjälpa honom så gör jag gärna det.”

Så Filippos och hans vän får låna åsnorna. De tar med åsnan och fölet till Jesus och lägger sina mantlar på dem. Därmed har vi två åsnor som står beredda för triumftåg, en stor och en liten. Att Jesus behöver en åsna, det förstår vi. När Jesus rider in i Jerusalem på en åsna, då kan folket ta emot honom som den kung som profeten talat om. Jesus är fredskungen som kommer ridande på en åsna i stället för på en stridshäst. Åsnan har en symbolfunktion.

Men fölet, vad ska Jesus ha det till? Ett åsneföl går ju inte att rida på. Men Jesus sa att han behöver dem – båda två. Varför behöver Jesus två åsnor? Det förklarar han inte, så vi får gissa. Kanske kände sig åsnemamman tryggare i folkvimlet om hon hade fölet med sig. Kanske ville Jesus inte skilja dem åt, för både stoet och fölet är gladare om de får vara tillsammans. Eller kanske ville Jesus bara få klappa åsnefölets mjuka päls. Det kan man behöva när man just ska skriva under sin egen dödsdom – för det är ju det som det innebär att rida in i Jerusalem och göra anspråk på att vara kung. Det är ett uppror som kommer att slås ner. Snart ska det slås spikar genom Jesu händer. Då kan han behöva använda sina händer till att klappa ett litet åsneföl.

Kanske hör vi också ett eko från skapelsens morgon. På Bibelns första sida berättas om hur Gud skapar alla levande varelser som myllrar och vimlar på jorden, och Gud såg att det var gott. Det är gott att det finns fåglar och fiskar och ekorrar, och små åsneföl. Jesus ser med den här skaparblicken, som älskar alla levande varelser. Därför behöver han ett åsneföl, bara för att det är gott att fölet finns.

Folket jublar när Jesus kommer med sina åsnor. De lägger kvistar och mantlar på marken och ropar hosianna. De förstår säkert att Jesus inte har någon chans att ta makten i Jerusalem. Det går inte att besegra romarriket med två åsnor och tolv obeväpnade lärjungar. Men folket jublar ändå, för Jesus kommer med en annan makt än den som romarna har. Jesus tar inte makten – han gör om den. Jesus har inte våldets makt – men han har kärlekens makt. Han har inte kärnvapenkoderna – men han har ett litet åsneföl. Han har tolv trashankar från Galileen. Och han har dig och mig.

När folket i Jerusalem tar emot Jesus som sin kung och när vi tar emot honom idag, då hyllar vi honom för att han har en annan makt än våldets makt. Jesus har den makt som kommer inifrån, från hjärtat. Jesus förkunnar fred för folken, för våldets makt kan aldrig skapa någon fred som består. Men när Jesu makt får råda, då blir det fred. 

De tolv och deras vänner, de gick ut i världen och berättade om Jesus. De berättade om kärlekens makt som förändrar våra hjärtan och som förändrar världen. Därför byggdes Lindbergs kyrka, och därför är vi här idag – för att förkunna kärlekens makt och för att ta emot kärlekens makt. Det är den enda makt som förtjänar att kallas allsmäktig. Det är den enda makt som i längden kan åstadkomma något gott, och som skapar nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Kärleken är sårbar. Den kan slås ner, så som Jesus slogs ner och dödades. Men det går inte att besegra kärleken. Den uppstår alltid på nytt, så som Jesus uppstod. De som var makthavare på Jesu tid, de är döda sedan länge och ingen hyllar dem. Men Jesus lever och idag hyllar vi honom som vår kung.

Jesus är en kung som behöver ett litet åsneföl. Han behöver inga arméer, men han behöver dig och mig. Han behöver dig som är liten och svag. Han behöver dig som har svårt att gå. Han behöver dig som har sorg. Han behöver dig som har misslyckats och inte vet hur du ska börja om igen. Han behöver dig som är framgångsrik och respekterad men när som helst kan falla. Han behöver dig som biter ihop för att orka. Han behöver dig som tycker att pandemin har hållit på alldeles för länge. Han behöver dig, och du får vara med i hans triumftåg. Du får vara med och sjunga Hosianna – i Lindbergs kyrka och i ditt hjärta, var du än är.

Det här inlägget postades i Predikan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s